lördag 22 juli 2017

Jämmerdalen finns!

För den som tror att "Jämmerdalen" bara är ett abstrakt uttryck för att livet kan vara jobbigt, eller att det möjligen har någon religiös bakgrund (det har det, Psaltaren 84:7 i Gustav vasas bibel) så kan det komma som en överraskning att det finns åtminstone ett dussin Jämmerdalar på kartan i Sverige. En av dem ligger norr om Bollnäs.


Vad det kan vara för fel på detta ställe har jag ingen aning om. Kanske går folket från Erk-Pers dit ibland och ropar ut sin existensiella ångest?

torsdag 20 juli 2017

Kinesiska flottan i Östersjön igen!

I månadsskiftet september/oktober 2015 var det kinesiskt flottbesök i Stockholm. Jag skrev ett par inlägg om det då. Här och här.

Nu är kineserna tillbaka i Östersjön igen, men det handlar nu om en rysk-kinesisk flottövning, och fartygen verkar modernare. Naturligtvis förklarar kineserna att det här inte är något som är riktat mot tredje part, men självfallet är det en signal till omvärlden: Ryssland och Kina håller ihop. Undrar om våra tänkare på svenska UD har några funderingar om det? Det finns ju anledning att mycket noga studera vad som händer och dra slutsatser av det.

Läste jag inte om en iransk-kinesisk flottövning nyligen också?

En intressant detalj, speciellt för USA- och NATO-diggare att fundera över, är att de rysk-kinesiska samövningarna körs nära hemländerna, inte i exempelvis Mexicanska bukten eller utanför Kalifornien.

onsdag 19 juli 2017

Grattis!



Just det, 

GRATTIS 

säger vi till den litteräre nestorn Jan Myrdal som nu går in på sitt tionde decennium. Han gillar ju katter, så här har vi en katt också:


Vad kan man säga mer? - Läs, diskutera, var förnuftig, och gå till läggen!

måndag 10 juli 2017

Bra/dåligt att NMR fick vara med?

Var det bra att Nordiska Motståndsrörelsen fick vara med och leka i Visby?

Förslag till resonemang: eftersom de fick vara med i år, och uppförde sig illa, bör det inte vara något problem att neka dem tältplats nästa år. De kan inte försöka sätta på sig någon martyrgloria eller offerkofta. De har visat vad de går för.

Hade de däremot nekats tillträde redan i år hade gloria och kofta kunnat åka på, och yttrandefriheten åberopats som kränkt. Nu har de själva varit inne och tassat på kränkningens område genom stök och otrevligt uppträdande, och får därmed skylla sig själva att de inte får vara med framöver. - Några invändningar mot det?

tisdag 4 juli 2017

Kan man bli kapten direkt?

För ohyggligt många år sedan (det var på den tiden man ännu kunde ta en 'riktig' studentexamen) började jag på gymnasiet. Någon förklarade för oss att här var det annorlunda än i skolan vi lämnat - nu måste vi ta ansvar för lärandet själva! Gymnasiet var frivilligt, och det hängde på oss själva att sköta närvaro, läxor och annat. Misskötsel kunde inte skyllas på andra. Vi hade ansvaret på våra unga axlar.

Konstigt? - Om man tänker ytterligare några år bakåt så hade nog de flesta ungdomar i vår ålder redan börjat arbeta, oftast på tämligen enkla jobb. (Min far började gå på byggen med farfar när han var tolv år, min mor som tvålflicka på raksalong lite senare.) Men det var ju arbete och ansvar i alla fall. Upp på morgonen och iväg till arbetet!

Många gick den långa vägen, lärde sig grunderna i någon bransch, kanske läste vidare trots bara några år i folkskolan som grund, och kunde så småningom "bli något". (En farbror från de fattiga kvarteren på Söder i Stockholm avancerade till att bli välbetald kamrer på ett storföretag i Eskilstuna.)

Här är ett på en månad när tio år gammalt foto av fartyget Polfors, en sjömansskola som oftast ligger vid kaj vid Riddarfjärden i Stockholm men ibland är ute och seglar. (Säger man "seglar" även när det gäller ett maskindrivet fartyg?) Jag vet inte vilka ambitioner sjömanseleverna har, men jag kan väl knappast tro att de räknar med att bli kapten eller förste styrman efter bara några inledande lektioner om skillnad mellan babord och styrbord och var man hittar bästa krogen i Buenos Aires.


Varför skriver jag detta? - Anledningen är en artikel i Svenska Dagbladet om problem med avhopp från gymnasiet. 

Naturligtvis är det ett problem, men exemplet som valts i artikeln är nog inte helt lyckat. En grabb vill utbilda sig till kock. Det gick inte så bra:

När han var liten lekte Viktor Robles att han stekte kottar i sin låtsasstekpanna. Så länge han kan minnas har han velat bli kock och därför föll gymnasievalet på Restaurang- och livsmedelsprogrammet på Stockholms hotell- och restaurangskola. Inriktningen Viktor Robles började på innebar att han var lärling på restaurang Gondolen i Stockholm tre dagar i veckan. Men det blev inte som han tänkt sig. På Gondolen upplevde han sig mer som en springpojke som fyllde dagarna med att plocka örter och skala än som en kocklärling.
De dagar han skulle vara i skolan skolkade han mest. Viktor Robles kände att han inte passade in i klassen, och han upplevde att lärarna inte brydde sig om att han inte trivdes i skolan. Runt jul kom ett brev där skolan skrev att eftersom han aldrig var i skolan betraktade de det som att han hoppat av. Viktor Robles gick inte tillbaka till skolan efter det.
Här bör man som alltid slänga in en reservation om att alla fakta kanske inte är på bordet, och pedagogiken eller något annat i skolan kanske har brister. Men ändå, det låter inte bra. Det låter ungefär som den anarkistiska parollen "Allt - genast!". Och den håller inte. Ger man sig på ett jobb som tar tid att lära sig får man räkna med att det tar tid att lära sig, och att det krävs tålamod och uthållighet. Och det gäller inte bara praktiska grepp i det aktuella yrket, utan inställning till arbete, förmåga att förstå och arbeta tillsammans med andra, etc. Egenskaper som man har nytta av överallt.

Man kanske kan se det som en karaktärsdanande process. För några år sedan läste jag en del högskolekurser. En observation jag gjorde var att det var en sjuhelsikes skillnad i mognad och stabilitet mellan de som kom direkt från gymnasiet och några år äldre elever som varit ute i yrkeslivet ett tag. Egentligen borde det inte vara någon större skillnad, förutsatt att gymnasisterna fått ta ett rejält ansvar för sin utbildning. Men nu verkar det inte vara så mycket bevänt med det. En del glider genom gymnasiet, kanske går komvux-kurser för att ta igen vad de redan borde lärt sig, och tar sig sedan in på högre utbildningar för vilka de egentligen inte är mogna.

På lång sikt är detta naturligtvis ett problem inte bara för individen, eller för skolor och företag som skall försöka ta hand om dessa personer, utan för hela samhället. Hur många i den generation som antas ta över är i stort sett fyllda av ett liberalt egoistiskt "jag-jag-jag" och "jag har rätt till det bästa utan att  behöva jobbar för det", och "jag har ingen lust med tråkiga rutinjobb, hit med något som jag tycker är bra och kul direkt"? Hur går det för vårt land om det är många? Måste vi lita till att ambitiösa invandrarungdomar skall täcka upp för lealösa svenne-banan-ungar som mest vill lattja sig fram i tillvaron?

Nu har jag skrivit av mig i detta ämne (för den här gången!).