måndag 23 april 2018

"Sverige ett drömland för ekobrottslighet"

Fundera på det här:

Drabbade blir kanske i första hand staten och svenska medborgare som betalar skatt. ... Regeringen bemöter kritiken att skatteundandragandet kan ha ökat med att detta är i linje med vad som förväntades när reformen genomfördes. Regeringen är alltså fullt medveten om att effekten blir att man kan fuska utan att bli upptäckt. 

Citatet kommer från en debattartikel av Helena Adrian i SvD om följderna av att småbolag slipper revisionsplikt. "Sverige ett drömland för ekobrottslighet" hävdar författaren, som själv är revisor. Slutsatsen blir således:

På grund av okunskap eller ointresse har Regeringen sanktionerat fortsatt ekonomisk brottslighet till en kostnad motsvarande cirka 14 000 höftledsoperationer, nästan ett års samtliga operationer. 
Det refereras också till en rapport från Ekobrottsmyndigheten om ökad benägenhet att bilda bolag just för att kunna begå brott, och om infiltration från kriminella.

Alltså: en så kallad avreglering vad det gäller revisionsplikt leder till ökade möjligheter för brottslingar - men det accepterar myndigheterna! Vissa typer av kriminalitet slinker igenom ganska lätt i den liberaldemokratiska staten verkar det.

Möjligen kan man hitta ett fel hos revisorerna också. Det kan ju kosta en del för småbolag med svag ekonomi att ha revision. En lösning skulle vara att det offentliga trädde in, men jag har ett minne av att de privata revisorerna var emot det.
Invändningarna mot att låta mindre aktiebolag genomgå granskning har främst rört att det blir ökade kostnader och administration för de små företagen. För dem som inte följer regelverken blir det givetvis mer omfattande åtgärder och mer omfattande avrapportering, vilket kan kosta mer. Att ställa krav på att styrelsen följer aktiebolagslagen samt skattelag är emellertid knappast ett orimligt krav. Anser man sig inte kunna följa dessa lagstiftningar ska man inte heller driva verksamhet i denna företagsform, eller kanske inte driva verksamhet alls. Det är också ur konkurrenssynpunkt viktigt att oseriösa företag försvinner från marknaden. 

söndag 22 april 2018

Som man frågar får man svar


Svenska Dagbladet har en enkät där man svarar på olika frågor, och utifrån svaren räknas ens partisympatier fram. Men jag tycker det stämmer rätt dåligt eftersom hela gänget på den här listan är dåliga enligt mina preferenser. Alla borde ligga på centerpartiets nivå! Då ser jag inte till att somliga svar kan i ligga i linje med vad ett visst parti påstås förespråka, utan vad hela paketet säger mig. Och då ingår inte bara enskilda punkter som verkar sympatiska, utan om partiet i stort verkar vara sympatiskt och pålitligt. Dessutom kan det finnas skillnader mellan riks- och lokalpolitik och -politiker. Så jag har vissa tvivel på hur rättvisande den här typen av enkäter är. Svaren är väldigt beroende av frågorna, och vad man inte frågar om.

fredag 20 april 2018

Handelsberoende

Det här var intressant: vem är största handelspartner för länderna i Europa (samt lite i närområdet utanför)? De flesta inom EU har Tyskland som största motpart i handeln, men för Tysklands del så handlar man mest med Kina! Och utanför EU märks det kinesiska inflytandet ännu mer. Ett tecken i tiden!

Ingen verkar handla mest med USA, och "bara ett storkrig kan hindra Kina från att gå om USA, och det kriget vill kineserna förhindra."



torsdag 19 april 2018

"Sunkbunker"

Jag upptäckte ett nytt ord häromdagen: sunkbunker.😐

Själv fastnade jag bara för ordet för att det lät roligt.😎

Den här bilden har inget med ovanstående två rader att göra. Det är en blåsippa jag fotograferade idag. Egentligen var det en röd (blåröd) blåsippa, men bilden blev inte så bra så jag gjorde den superblå i bildprogrammet i stället.

söndag 15 april 2018

Hur vinner Ryssland val på olika håll?

En godbit från Hans Lindström, hans galleri finns här.


Lästips - Finland

Ett långt lästips om finsk historia, publicerat av Stefan Lindgren och skrivet av Jan Nybondas, hittar du här. Inte bara artikeln, utan följande kommentarer, har intresse för den som funderar över finsk, baltisk, rysk/sovjetisk, tysk och svensk (och några länders till) historia från slutet av första världskriget och in i vår tid.

lördag 14 april 2018

(Miss)lyckad operation mot Syrien?

Det är, som vanligt, svårt att värdera värdet av den amerikansk-brittisk-franska attacken mot Syrien. Men om vi tar en detalj så säger den ryska militären att

Announced French aircraft have not been registered by the Russian air defence systems.
Har den ryska flygövervakningen missat franska aktiviteter i eller omkring Syrien, eller har fransoserna faktiskt backat ut? I så fall verkar Macron (eller vem som styr den franska militärens operationer) fullständigt opålitlig både mot vänner och fiender. Men från syrisk synpunkt är det nog skönt att de gamla kolonialisterna håller sig så långt bort som möjligt.

The Saker har gjort en lista på vad man bör tänka på när Trump tycker att operationen har gått bra:
  • That considering that 71 out of 103 missiles were intercepted.
  • That there were no Syrian (or Iranian or Russian) fatalities.
  • That not a single airfield was hit.
  • That the buildings destroyed were empty.
  • That only Syrian air defense were used.
  • That Russian air defenses were completely bypassed.
Ja, "considering" det ena och det andra, det här har åtminstone inte varit ett avgörande slag. 69 procent av kryssningsrobotarna påstås ha plockats bort innan de kom fram till målen, utan rysk hjälp till de syriska luftvärnssoldaterna med gammal sovjetisk utrustning, och de som kom fram träffade inte något viktigt.

Var det bara skicklighet från syriernas sida, eller spelade överenskommelser mellan Ryssland och USA någon roll? Det klargjordes ju från rysk sida att om ryssar träffades så skulle man slå tillbaka mot de plattformar som avfyrade missilerna. Det skulle i så fall gälla fartyg på Medelhavet och i Röda havet, flygplan (och flygplatser?). Den ryska flottan lämnade hamn i Tartus och gick ut för att komma i skjutläge. Amerikanerna bör ha insett att här kunde man inte leka elefant i porslinsfabrik, utan det gällde att garantera att man inte träffade några ryssar. Och därmed försvann nog väldigt många platser i Syrien från listan över tänkbara mål. - Men att skicka några missiler mot en tom flygplats eller kontorsbyggnad gick väl bra. Den här gången i alla fall. Det verkar som ryssarna skärper tonen, vilket väl kan vara bra mot en motståndare som verkar ha svårt att fatta normal samtalston.

Trump och hans gäng må orera om framgångar, det här väldigt liten betydelse för kriget i stort. Betydelsen kan ligga i att betydelsen faktiskt är liten, att USA och dess allierade har väldigt svårt att påverka vad som händer på marken. Dessutom var ju uppställningen bland de allierade inte särskilt övertygande. Engelsmännen bidrog med några plan, fransoserna syntes enligt ryssarna inte till, övriga NATO-stater skickade pladder men ingen militär hjälp. Det luktar motvilja mot nya militära äventyr lång väg.

Och till sist detta, ett märkligt uttalande av ryske utrikesministern Lavrov om den påstådda kemvapenattacken i Syrien:
“We have irrefutable evidence that it was another staging, and the special services of a state which is in the forefront of the Russophobic campaign had a hand in the staging,” Lavrov said at a news conference with his Dutch counterpart Stef Blok on Friday.
Om det nu finns bevis som är omöjliga att avvisa hoppas jag att de kommer upp på bordet. Tror inte Lavrov är den typen som slänger ur sig sådana här påståenden godtyckligt, och om det är engelsmännen som avses skulle det vara riktigt fin världspolitisk godis att suga på! Men då måste bevisen fram i ljuset för utvärdering. - Notera att detta sades i närvaro av den nederländske utrikesministern. Holländarna trycker ju i all oändlighet på utredningen om det nedskjutna passagerarplanet i Ukraina och kan därmed känna sig pikade när det talas om "den russofobiska kampanjen".

(Tillägg: en utvärdering från Moon of Alabama.)

fredag 13 april 2018

En annan vänsterröst: Sahra Wagenknecht

Tänk en svensk vänsterledare med äkta vänsterprofil som skulle säga något i stil med detta:

Det handlar om att vara mer sensibel när det gäller människors rädsla. I stället för att kalla dem för "rasistiska" och driva bort dem ...
Tror knappast att det finns någon svensk vänsterledare med äkta vänsterprofil som skulle säga detta. Eller säga att utlänningar som begår brott här har förverkat rätten att stanna i landet. Eller detta:

– "Öppna gränser för alla" är världsfrånvänt. När grundkärnan i vänsterpolitik är att företräda de svaga i samhället, så är en inga-gränser-politik raka motsatsen till vänster. Alla framgångar när det gäller att reglera kapitalismen har skett inom enskilda stater, och stater har gränser. (…) Arbetsmigration innebär en ökad konkurrens om jobben, framförallt i låglönesektorn.

Men i Tyskland finns Sahra Wagenknecht, en av ledarna för vänsterpartiet die Linke. En artikel i SvD handlar om henne. Där får vi veta att hon är landets näst populäraste politiker: Merkel ligger på 38 procent i opinionen, Wagenknecht på 37.

Inte nog med det: Sahra Wagenknecht är uppskattad av stora grupper även utanför det egna partiet. Kan det bero på att vänsterprofilen faktiskt verkar äkta och rakryggad? Jag tror att andra politiker i die Linke varit kritiska mot invandringspolitiken, men nu börjar det bli akut i och med att Alternativ för Tyskland blivit stort i de senaste valen. Bland annat har mängder av vänsterväljare gått över till Alternativ. Man kan väl jämföra Sverige där stora grupper av LO-arbetare nu stödjer Sverigedemokraterna.

Några siffror visar lite mer av bakgrunden. Av die Linkes väljare stödjer 86 procent Wagenknecht. Det betyder att 14 procent inte gör det, men just där finns ett gäng som drivit en högljudd pro-immigrationslinje och till och med försökt få bort Wagenknecht som die Linkes gruppledare i Förbundsdagen.  

Inte helt oväntat så är Wagenknechts linje djupt kontroversiell i vänsterpartiet. Die Linkes intellektuella falang har kallat henne för rasist och säger att Wagenknecht inte representerar deras värderingar.
Det kan med andra ord vara som på andra håll, exempelvis i Sverige, där en larmande minoritet försöker överrösta en mer tystlåten majoritet i olika frågor. Men det kostade die Linke cirka 400 000 väljare i senaste valet till Förbundsdagen. Och de rösterna gick till Alternativ för Tyskland som talade klarspråk om vad man tyckte om den massiva invandringen.

Sahra Wagenknecht
Sahra Wagenknecht - ståtlig böna!

onsdag 11 april 2018

Vem är psykopat?

En knäppis på Svenska Dagbladets ledarsida hävdade för några dagar sedan att Ryssland var en psykopat. Ryssland som stat, folk ... eller hur man nu skall uppfatta det.

Men jag bara undrar, är det Rysslands president som sprider sånt här omkring sig: först uppblåsta hotelser och självhävdelse, sedan gnäll om samarbete? Som om Ryssland skulle vara särskilt intresserat av ett opålitligt och, låt oss säga psykopatiskt, USA.








Läget är farligt nu. En liten incident kan leda till en världsbrand. Men till alla som tror att allt skulle bli bra bara Trump försvinner så föreslår jag att titta något på hans ersättare. Är vicepresidenten en vettigare karl? Hans generaler och rådgivare och ministrar, är de något att tro på? Hur är det med det demokratiska partiet, skulle de presentera vettigare människor? - Eller kan man rakt av avfärda USA som psykopaten som man helst vill ha så lite som möjligt att göra med?

söndag 8 april 2018

Hur skrivs en intresseväckande inledning?

Det finns väl inget enormt intresse för vad sverigedemokraterna håller på med i sin lokala Stockholmsavdelning, såvida man inte är 'partiet närstående'. Men för den som läser den här  inledningen...:

Om vi, åtminstone för ett ögonblick, lämnar den hett debatterade frågan om Peter Wallmark är en skurk eller ej ...

... så lockar det till vidare läsning! Nu var ju fortsättningen inte så spännande, och angående denne Wallmarks 'handel och vandel' får man gå till andra meddelare för att få mer smaskiga detaljer. Som den här skvallertråden vars tillförlitlighet jag inte utställer den minsta garanti för!

Citatet kommer från den bildade (fil.dr) Jan Olof Bengtssons blogg och visar, tycker jag i alla fall, på en god förmåga att skapa en öppning som får en att vilja veta mer.

Bengtsson själv verkar vara ett exempel på att sd har svårt med intellektuella och människor som kan tänka självständigt, eller har en position så att de inte är beroende av partiledningens nycker.

Det här är en smådopping i vinterdräkt, och har inte det ringaste med ovanstående bloggpost att göra.

lördag 7 april 2018

Det där med rättsordning då, Löfven?

Nej, jag hörde inte intervjun med Löfven. Lika bra det. För vad är det han säger?: "Tycker de [Ryssland alltså] ska bevisa att de inte är skyldiga till nervgiftsattacken." Begriper han vad han säger?

Undrar om karln tycker att den principen skall gälla i hela rättsväsendet? Annars är det ju en hävdvunnen ordning i rättssystem av västerländsk (och kanske andra också, jag vet inte men antar det) att det är upp till åklagaren att ta fram bevis som domstolen skall värdera. Den anklagade kan i princip hålla tyst hela tiden, eller prata om så önskas, men bevisbördan faller på åklagaren. Även om den anklagade skulle säga sig vara skyldig är det åklagarens sak att bevisa att så verkligen är fallet.

Att som engelsmännen i det aktuella fallet hoppa direkt från anklagelse (som man har uppenbara svårigheter att stödja med hårda fakta) till bestraffning av den påstått skyldige är ännu värre. Det juridiska systemet ingår i det större demokratiska, och i vår tid har vi tendenser till att den tidigare så hyllade liberala demokratin faller sönder. Och faller den så faller rättssystemet. Det kanske inte stör den här karln.

Den osynliga renskötseln (lästips)

För nästan en månad sedan hade jag en bloggpost om en tilltänkt ny järnväg från norra Finland upp till norska Kirkenes vid Ishavet. Den skall vara en länk i de nya handelsvägar som byggs mellan östra Asien och Europa.

Det finns många saker att tänka på i det här sammanhanget, bland annat: vad händer när en järnväg dras genom områden där samer idkar renskötsel? Det är ämnet som inleder en lång artikel på Pål Steigans blogg, Den usynlige reindrifta.Värd att läsa för den som intresserar sig för den här sortens frågor - vad det svenska storsamhället gör i svenska delen av samelandet exempelvis.

Jo, artikeln är på norska, men jag tycker inte att det är så knepigt att läsa den. Måste bara slå upp ett ord, nämligen sau. Det betyder 'får' (bää, alltså).

Det här är möjligen det första konstnärliga försöket att avbilda en ren, från 1555. Man kan utgå från att konstnären aldrig sett en levande ren. Tre horn?

fredag 6 april 2018

Mer handel österut än västerut

Hela artikeln som hänvisas till nedan hittar man här. Det hänvisas till Stockholms handelskammare också, men på deras hemsida hittade jag inget. Hur som helst verkar det som om "östanvinden är starkare än västanvinden", för att citera ett gammalt poetiskt uttalande från Kina. Eventuellt använder svenska och kinesiska affärsintressen det nystartade handelskriget mellan USA och Kina till att styra om en del handel. Eller om det är en process som skulle fortgå ändå, enligt kapitalistisk logik. Är vinsterna högre i öster för svenska företag så är det väl roligare att göra affärer där, krångligare är det inte. "Non olet" (pengar luktar inte, som en romersk kejsare påpekade när han lade skatt på offentliga toaletter). Och är risken att råka ut för en galning med automatvapen mindre i Beijing än i USA är det ju inget minus det heller.



Symboliskt bara, eller ..?

Det verkar som om förhållandet mellan Kina och Japan kan mätas i hur mycket kineserna pratar om Nanking-massakern 1937 - en av de värre (eller värsta) i mänsklighetens historia av blodbad på värnlösa civila. Är det bra mellan Beijing och Tokyo pratas det inte så mycket, är det oenighet så höjer kineserna rösten betydligt.

Följande två twittringar från Nyhetsbyrån Nya Kina kanske beskriver samma fenomen, men i andra sammanhang. Det finns historiska händelser som tas upp igen. I det första fallet är det bombandet av den kinesiska ambassaden i Belgrad. Kan man tänka sig att kineserna har flera syften: dels att ställa sig bredvid de verkliga stora offren för NATO-bomberna, nämligen serberna. "Vi har lidit med er, låt oss fortsätta vara vänner. Och kom ihåg vem som är vår gemensamma fiende." Samt kanske att också utfärda en varning: "Om någon bombar en kinesisk ambassad en gång till så kommer vi inte att vara lika passiva som 1999! Räkna med vedergällning!"




Det här var mer överraskande. Kina och Albanien samarbetade under lång tid, när Sovjet sågs som huvudfiende. En hel del kineser arbetade i Albanien. Sedan blev det en upprörd skilsmässa och kineserna åkte hem - och Albanien kraschade. Men nu högtidlighålls alltså minnet av kineser som dog under arbete i Albanien. Vad ser man för budskap här? Kanske "Vi har hjälpt Albanien tidigare, och är villiga att göra det igen. Kom med i vår nya sidenväg!"



torsdag 5 april 2018

Rysk-kinesisk militärallians?

"Kina og Russland nå offisielt allierte" skriver Pål Steigan på sin blogg. Detta mot bakgrund av att Kinas nye försvarsminister Wei Fenghe har gjort sitt första utlandsbesök, och just till Ryssland.

Detta är naturligtvis stora nyheter. Krigsrisken har stigit betydligt på senare tid - möjligen kan ett beslutsamt uppträdande av två stormakter få den att sjunka igen. USA, och dess förmodligen rätt ovilliga och skrämda allierade, kan stå utanför staketet och skälla, men skulle de försöka hoppa över staketet och ställa till otyg så finns det två stora starka vakthundar därinne. Då är det lugnast för småjyckarna att inte försöka hoppa.

Några frågor: i vilken mån utsträcks det rysk-kinesiska samarbetet till andra stater? Putin sade att rysk hjälp, inklusive kärnvapen, skulle utsträckas till allierade. Gäller det bara Kina, eller exempelvis även om Iran angrips? Kina har tidigare lovat att hjälpa Nordkorea om landet angrips, så då kanske koreanerna har en dubbel försäkring mot angrepp?

Allianser brukar ha namn: NATO, Warszawapakten, Axelmakterna, SEATO etc., men här verkar det vara namnlöst. Jag tittade i Global Times (uppges vara inofficiellt språkrör för den kinesiska regeringen) och där finns en artikel om Wei Fenghes möte med sin kollega Shoigu i Ryssland. Artikeln säger inget om 'alliance' eller liknande, utan när organisationer nämns så är det SCO (Shanghai Cooperation Organization). Det verkar i det sammanhanget, vid ett SCO-möte, som en viktig överenskommelse undertecknats. Min kursivering nedan:

On June 7, Chang Wanquan, former state councilor and minister of defense, met Shoigu during the 14th conference of defense ministers of SCO member states in Astana, Kazakhstan. The two signed a road map on military cooperation for 2017-20, which was a top-level design and overall planning of Sino-Russian military cooperation during the period. It embodied the high-level strategic mutual trust and strategic coordination between the two countries, and favored the two sides' working together in coping with new security threats and challenges and maintaining regional peace and stability. 
Är det detta som är det verkliga alliansfördraget, och hur fungerar det i förhållande till övriga SCO-medlemmar, observatörer, dialogpartners och gäster? Medlemmarna är grönmarkerade på den här kartan, och notera att det är en rätt blandad samling: ärkefienderna Indien och Pakistan finns med.

 SCO (orthographic projection).svg
Formalia åsido: det är staternas verkliga agerande som avgör vad alliansen, "vägkartan" eller vad man nu talar om, är värd. Och om man nu antar att tryck skapar mottryck så är förutsättningarna rätt goda för att Kina och Ryssland skall finna det värt att samarbeta på det militära området framöver. USA har klart visat att de betraktas som fiender. Man behöver inte gilla hur de två staterna sköter många av sina inrikes- och utrikes angelägenheter, men jag antar att de flesta av oss har ännu större reservationer mot ett tredje världskrig.

tisdag 3 april 2018

Lästips Korea

En artikel på Tobias Hübinettes blogg - det handlar om förspelet till Koreakriget 1950-1953. Det kan vara värt att veta att det hände en del otäcka saker innan krigsutbrottet.

fredag 30 mars 2018

Slaget vid Cuito Cuanavale och slutet för apartheid

Det är bra med påminnelser. Den här påminnelsen fann jag på Twitter idag:




Hos Svensk-Kubanska föreningen finns en redogörelse för omständigheterna runt slaget vid Cuito Cuanavale 1988. Kubanerna skickade en stor styrka för att rädda Angola från de avancerande sydafrikanska trupperna, och tillsammans med sina allierade slog man ut apartheidstyrkorna. Och därmed började ledarna i Sydafrika fatta att apartheids dagar var räknade.

Som synes av den rödvita pricken hade de sydafrikanska styrkorna hunnit långt in i Angola.

Kubanerna gjorde alltså ett bra jobb. Jag undrar om våra sura hemmaliberaler någonsin yttrat sig i frågan.

En annan fråga är om Kina någonsin kläckt ur sig någon självkritik angående dess stöd till en rörelse i Angola (UNITA) som samarbetade med sydafrikanerna. Det var en sådan där konstighet som uppträdde under konflikten mellan Sovjet och Kina. Om den ena staten stödde en rörelse i något land i Tredje världen var det inte otroligt att den andra staten gick in till stöd åt en motrörelse. Det kunde ge ganska konstiga resultat ibland, och Angola var väl ett av de värre exemplen.

Solzjenitsyn - anti-judisk?

Minns någon Aleksandr Solzjenitsyn? Författaren. Han hivades ut från Sovjetunionen som icke önskvärd, och hyllades därmed i omvärlden som hjälte och demokrat.

Men anti-semitism, eller rent judehat, talades det inte. Det kanske inte var så känt eller utvecklat hos AS på den tiden. Men nu borde det vara det. Jag hänvisar till en artikel i Russia Insider som handlar om en bok som AS har skrivit, men där det görs ansträngningar att hindra översättningar till andra språk. Efter att ha tröskat mig igenom artikeln (som alltså håller med AS) tycker jag det är svårt att tillbakavisa anklagelserna om fientlighet mot judar generellt. De hade det minsann bra, var elaka före, efter och under revolutionen och den kommunistiska epoken, och borde be om ursäkt allihop tycker AS!  - Med de exempel som ges är det faktiskt inte så konstigt att det görs ansträngningar att hindra översättning till främst engelska. Som uttalad judehatare skulle AS i det närmaste vara död i den litterära världen i väst (eller är han egentligen inte nästan det, det finns ju knappast behov av hans tjänster längre i och med att Sovjet upphört?).

Men det finns upplysningar, exempelvis på Wikipedia om denna bok:

In 2001, however, Solzhenitsyn published a two-volume work on the history of Russian-Jewish relations (Two Hundred Years Together 2001, 2002).[82] A bestseller in Russia, the book triggered renewed accusations of anti-Semitism.[83][84][85][86]
Similarities between Two Hundred Years Together and an anti-Semitic essay titled "Jews in the USSR and in the Future Russia", attributed to Solzhenitsyn, has led to inference that he stands behind the anti-Semitic passages. Solzhenitsyn himself claims that the essay consists of manuscripts stolen from him, and then manipulated, forty years ago.[86][87] However, according to the historian Semyon Reznik, textological analyses have proven Solzhenitsyn's authorship.[88]


Det bör påpekas att Russia Insider inte är en officiell rysk publikation.  Den innehåller en del intressant material om Ryssland, men på senare tid har det kommit fler artiklar som är anti-judiska. Det verkar underligt, och jag undrar hur någon kan tro att Ryssland tjänar på detta - det är väl snarare tvärtom. Som tur är finns det andra sajter med bra nyheter och analyser om Ryssland, där man slipper dras med den här typen av material.

Kan det vara så att anti-kommunism och judehat har en del gemensamt? AS kan ju vara ett exempel.

torsdag 29 mars 2018

Skillnad på bosättare och invandrare

Här är några synpunkter som poppade upp på Svenska Dagbladets ledarsida i morse; det är i stort en bokrecension, där just skillnaden mellan bosättare och invandrare diskuteras. Om du inte kommer åt artikeln så är kärnpunkten här:

Invandrare lämnar ett land för ett annat, för att anpassa sig till det nya landet och bli en del. Bosättare tar å andra sidan från hemlandet med sig sina traditioner och sedvänjor, och slutligen också sina institutioner och lagar, och etablerar dem i det nya landet.

Notera termen "bosättare" som ger tråkiga associationer till vad som händer i Palestina. Med bosättarna har vi bakgrunden till de parallellsamhällen som växer fram i Europa och som gradvis flyttar fram sina positioner.

Frågan ställs:

Ska nykomlingarna bli en del av majoritetssamhället – lämna härkomsten bakom sig och uppgå i det nya? Eller ska de behålla sina ursprungsidentiteter och så småningom kanske till och med sätta upp egna institutioner? Parallell lagstiftning?
Det senare kan tyckas långsökt. Men det är ingen slump att såväl akademiska som politiska diskussioner om parallell lagstiftning pågår i flera europeiska länder i dag.
Nu idag är det en skandal med vår Socialstyrelse som dragit in en broschyr som kan sägas behandla pedofiler med silkestass (i stället för att tala om att de riskerar fängelse om de kommer till Sverige). Ett försök till shariadom i svensk domstol avslöjades nyligen. Polygamister släpps in i landet utan åtgärd. Det kanske finns fler exempel, men visar i alla fall på att det är problem med vilka lagar som skall gälla. Och talar vi om informella lagar, sedvänjor, är det ju ännu värre. Likaså vad det gäller tendenserna att bosättartendenserna sticker fram i vissa områden genom att svenska institutioner angrips. - Man kan väl säga att de västeuropeiska liberala staterna har svårt att hantera den här typen av problem. Men ju längre det här fortgår, desto värre kommer bosättarproblemet att bli. 

Ibland finns det folk som framhåller USA, Israel eller Kanada som stater som har bra invandringspolitik, och som vi borde lära av. Då har jag alltid undrat vilka människor i Sverige som skall motsvara palestinier eller amerikansk urbefolkning? - Är det möjligen den svenska urbefolkningen som skall sättas på reservat enligt dessa entusiaster? 

tisdag 27 mars 2018

Avtagande gränsnytta?

Här är en bloggpost jag skrev någon gång 2014 men av någon anledning inte publicerade. Den innehåller dock några intressanta tankar som kan vidareutvecklas. Man kan säga att den våldsamt ökande och påträngande marknadsföringen av produkter och tjänster är baksidan av "sjunkande marginalnytta av ökande konsumtion". I grunden är det missnöje med det vi har, ett ständigt missnöje, som ändå driver delar av vår konsumtion framåt. Men av missnöje blir man ju inte glad, även om mer konsumtion tillfälligt ger glädjekickar för samhällets mellanskikt - kan man jämföra med drogmissbruk här?

Nå, det här skrev jag för ungefär fyra år sedan:



Diagrammet kommer från en artikel i tidskriften Nature där ett lag författare ifrågasätter begreppet bruttonationalprodukt, BNP. Detta är inget märkligt. Kritiken mot detta klumpiga och missledande begrepp har flödat länge, och olika initiativ har tagits för att få fram bättre mått för att värdera hur det går ekonomiskt för olika länder.

'Gross domestic product', den blå linjen är BNP för sjutton länder. Men så finns det ett annat begrepp, 'Genuine progress indicator'. Vad är det? - Man börjar med att beräkna personliga utgifter för konsumtion, men gör sedan mer än tjugo tillägg/avdrag för faktorer som frivilligt arbete, kostnader för skilsmässor, brott och nedsmutsning. Dessutom tar man hänsyn till inkomstfördelning. Samma belopp i ökad inkomst har större betydelse för en fattig än en rik person. Stora skillnader mellan fattiga och rika leder till samhällsproblem som exempelvis drogmissbruk, fängslanden, misstro samt sämre kroppslig och själslig hälsa. (Wiki-artikel.)

Och där ser vi något intressant: fram till slutet av 1970-talet gick såväl BNP som GPI ungefär parallellt uppåt. Från 1970 och några år framåt skedde en brant ökning för GPI men sedan skiljs kurvorna åt alltmer. Medan BNP fortsätter att raka i höjden börjar GPI att falla från slutet av sjuttiotalet.

Jag undrar om det finns en delförklaring till detta i den neoklassiska nationalekonomi som jag och många andra brukar skälla på? Jag tänker på marginalnytteteorin. Den säger enkelt uttryck det jag skrev ovan: Samma belopp i ökad inkomst har större betydelse för en fattig än en rik person. Eller vilken vara som helst som konsumeras, ju mer man redan har av den, ju mindre nytta och glädje har man av ytterligare tillskott. Det kan vara en delförklaring men räcker förmodligen inte.

Kommer någon ihåg revyvisan "köp en tulpan annars får du en snyting"?

måndag 26 mars 2018

Återanvänt

Kul att se att ens gamla bilder återanvänds! Den här tog jag första maj 2013 på Medborgarplatsen i Stockholm:


Det var några som kallade sig Oktoberrörelsen som ställde upp med röd fanborg. (Fler bilder från samma tillfälle här.) Efter ett tag sprack den rörelsen i tre-fyra bitar. Men mitt foto finns kvar i minnet hos dagens Oktoberförlag, vilket jag upptäckte av en tillfällighet. Se här:


söndag 25 mars 2018

Medborgarlön - samhällsbevarande?

I ett par artiklar har SvD:s Peter Benson skrivit om medborgarlön.  Första delen kom 12 mars, del två den 19 mars. Jag refererar bara kort några punkter för att visa vad det handlar om.

Rubriken på den första artikeln är talande för den som är kritisk mot det nuvarande samhället (men mer uppmuntrande för samhällsbevararen): Medborgarlön är det radikala sättet att bevara samhället. Jag antar att med "samhället" avses det kapitalistiska systemet. Benson påminner om hur den tyske kanslern Bismarck på 1800-talet genomförde en del sociala reformer för att möta den växande arbetarrörelsen. (Därmed grundlade han det som kallas 'socialkonservatism', alltså en konservatism som skall fungera i ett industrisamhälle.) Idag finns det folk från såväl höger som vänster som förespråkar medborgarlön som lösning på de problem som uppstår när allt fler människor hamnar så att säga vid sidan av.

Problemen är att många (kanske mer än var tredje) arbetstillfällen hotas av automatisering, artificiell intelligens och robotisering. De nya jobb som skapas lär antingen vara lågproduktiva med extrem lönepress eller oerhört kvalificerade, vilket innebär att flertalet medborgare inte klarar dessa jobb. Särskilt svårt är läget för folk utanför storstäderna och i svaga grupper, exempelvis invandrare och lågutbildade.

Vad skulle medborgarlön innebära enligt optimisterna? För dem som ser det som ett sätt att bevara nuvarande samhällssystem handlar det om ökad trygghet och frihet för individen, även de som inte har lätt att konkurrera på arbetsmarknaden. Det blir ökad effektivitet när byråkratin bantas. Man ger mer kraft åt civilsamhälle, landsbygd, kreativitet och innovation. - Det låter snarare som ett sätt för att avhålla mängder av folk från att göra uppror och ta bort systemet som gör att de blir överflödiga.

Benson listar också en del frågetecken och nackdelar.
  • UBI blir väldigt dyrt om man inte samtidigt ändrar på hela bidragssystemet och byråkratin.
  • Kräver radikala beslut från politiker med starka mandat.
  • Praktiskt svårt att genomföra och bantad byråkrati kommer möta starkt motstånd från särintressen.
  • Osäkert utfall. Blir dagdriveri ett stort problem som urholkar skattebasen?
I den andra artikeln skriver Benson att medborgarlön är enkel att finansiera men svår att genomföra. Han bifogar räkneexempel som antas visa att en sådan reform skulle vara möjlig att finansiera i Sverige om man gör om diverse system.

Min reflexion är, att om kapitalistklassen och dess politiker ser ett akut hot mot deras system, och ändringen är lätt att klara av ekonomiskt är det märkligt att man inte kommer till skott. I alla fall om man tänker logiskt. Men överklassen kanske inte tänker så logiskt i en situation där luntan brinner men krutkaggen ännu inte exploderat (och när den gör det så är det för sent för deras reformer)? Med andra ord samma blundande för verkligheten som känns igen från diverse revolutioner under tidigare sekel, som Frankrike 1789 eller Ryssland 1917.

Jag har varit försiktigt positiv till medborgarlön, men är samtidigt skeptisk till om den genomförs just för att försöka rädda nuvarande system. De problem som uppkommer på grund av den skenande tekniska och vetenskapliga utvecklingen kommer inte att försvinna bara för att ett nytt socialbidragssystem upprättas. En stor och växande del av befolkningen blir lågbetalda maktlösa bihang till ett system som fortfarande kontrolleras av en minoritet. Möjligen kan plågorna mildras ett tag, men det är frågan om vi inte här har att göra med en så kallad Döbelns-medicin - det som gör oss friskare idag gör oss sjukare i morgon:

Nej, doktor, nej, tänk ut en sats, min herre,
Som gör mig för i morgon sjufalt värre,
Men hjälper mig i dag på mina ben!
(Från Runebergs dikt 'Döbeln vid Jutas'.)

lördag 24 mars 2018

Viktig sociologisk observation

The Wall Street Journal reports that according to the polls of the Levada center, Vladimir Putin’s approval rating is the highest among an age group of 18 to 24 years and is 86%, which simply tears into flaps American ideas about what young Russians, who grew up in the era of the Internet should be like.
Ergo: om denna opinionsundersökning stämmer så har Putin ett rejält stöd bland de ungdomar som är redo att gå ut i livet. De är födda efter Sovjets upplösning och bör inte ha så många minnen av kaoset under Jeltsins tid, men ha föräldrar och andra som kan berätta hur det var. De har växt upp med Putin, och de flesta verkar gilla vad han gör. Betyder det att de knallar iväg till vallokalen när det blir presidentval också?

Sedan finns det alltså en 'restpost' på 16 procent, som i sin tur torde innehålla en liten grupp av den typ som väst brukar använda för 'färgrevolutioner'. Men där finns också kommunister, nationalister, religiösa och förmodligen helt likgiltiga, sådana som knappast kan förmås att ställa upp på något påhitt från väst. Med andra ord finns det ingen internetgeneration att sätta i rörelse för att få bort Putin. Vad jag undrar är dock vad den Putinvänliga opinionen har för synpunkter på en del av de personer som finns i kretsarna runt presidenten?

Det ser mörkt ut för de som försöker störta Putin

Hur som helst, när exempelvis svenska politiker verbalt hoppar på Putin borde de fundera på vilken politisk bas han har på hemmaplan.

Svensson tramsar

Jag brukar förespråka en hövlig ton i samtalet på nätet (och överallt annars, för den delen). Att i oträngt läge skrika förolämpningar är inte så bra, för då blir det ju inget samtal. Men jag är ju blockad av bloggaren trotskist-Svensson-som-inte-vill-kalla-sig-trotskist, så då blir det ju inget samtal. Då skriver jag att Svensson tramsar, Svensson vet inte vad han pratar om, Svensson är okunnig. Förmodligen vet han inte skillnaden mellan Kortedala och Långedrag heller.

Varför denna utgjutelse? - Jo, det är så att Svensson påstår sig tro att böneutrop bara har med ljudnivå att göra, att det finns en massa andra saker som låter i stan, och att därför "i det stora hela är böneutrop inget problem".

Jo faktiskt, han tror att det bara har med några minuters skrikande från ett torn att göra. Och detta tror han i världens mest sekulariserade och individualistiska land (se undersökningarna från World Values Survey), i det ögonblick där ett antal pajsare som definitivt inte är sekulariserade individualister kommer in i landet och kräver alltmer utrymme. Därmed blir böneutropen som samlar de religiösa fanatikerna ett problem. De är inte jämförbara med kyrkklockorna hos en rörelse som går bakåt och har dåligt självförtroende. Här handlar det om en rörelse med aggressiva inslag som går framåt i västra Europa bland annat för att de liberala samhällena inte begriper hur man hanterar sådana människor och deras högljudda självförtroende. Eller möjligen i teorin begriper, men inte vågar gå till handling.

Man skulle ju kunna tro att en socialist skulle gilla sekularisering och åtminstone viss individualism, för det kan ju vara en kulturell förutsättning just för övergången från kapitalism till socialism, men inte: Svensson tillhör de skojarsocialister som står upp för islamisterna. Märkligt nog finns det en massa kvinnspersoner som gör det också, trots att de borde ha väldigt klart för sig hur muslimer tänker, och att de nog inte skulle tolerera samma tänkande och attityder från kristna grupper.

Om sådana som Svensson får som han vill ligger sekularisering och individualism illa till.

fredag 23 mars 2018

Presskonferens om Skripal-fallet

Det ryska utrikesdepartementets presskonferens om Skripal-fallet innehåller en del intressanta punkter.

We see that the British authorities are becoming increasingly nervous, which is logical. The clock is ticking. They have driven themselves into a corner. Ultimately, they will have to answer a growing number of questions, but they have no answers.

The inference that they have made a mess of things but Russia is responsible anyway and must be held accountable is the wrong kind of logic. This logic may be good for a British or US movie, but it does not work in real life, especially in relations with Russia.
Notera vad som sägs: Det här beteendet fungerar inte i förhållande till Ryssland. Man tar ingen skit längre. Engelsmännen har målat sig in i ett hörn. Min fråga är: om så verkligen är fallet, tänker engelsmännen vidta några desperata åtgärder för att bryta sig ut? (Man kan ju tänka sig att det sprids nervgaser i Syrien.) Kommer de att lägga fram hållbar dokumentation om fallet? Eller bara försöka långhala i all oändlighet, ungefär som med det nedskjutna flygplanet i Ukraina, i förhoppningen om att hela historien glöms bort?

Det har ju larmats om att "Ryssland skulle anklaga Sverige". Vad säger ryska UD om det?

May I ask foreign capitals not to distort messages coming from us.

Yes, in our statements we referred to chemical and technology capabilities of the Czech Republic, Sweden and several other countries. This was just to provide an example of advances in research and development across the world.

Again, please note that in this context Russia is not accusing anyone of anything. Professing groundless accusations against someone is not our style.
Jag fick samma intryck när jag såg en intervju med ryska UD:s språkrör Maria Zacharova häromdagen. Inga anklagelser, bara ett konstaterande att den här ruskiga kemiska soppan bland annat har funnits i Sverige. Så det är svårt att förstå varför Wallström skulle prata med ryska ambassadören om det, annat än att försäkra att vi naturligtvis har sträng kontroll i våra labb och att inget farligt kommit på avvägar. 

En märklig detalj är att både spionen Skripal och hans dotter omnämns som ryska medborgare (som jag uppfattade det i alla fall). Borde inte spionen ha degraderats från rysk till brittisk (eller någon annan stats) undersåte? Dottern verkar inte vara misstänkt för något av någon. Men uppenbarligen hålls hon på okänd plats, utan att ryska myndigheter tillåts kontakta henne. Lever hon ens?

Tar vi det här symboliskt?

Ett gäng arbetsbi-proletärer eliminerar genom masstaktik en elak översittar-geting:



onsdag 21 mars 2018

Doktor Marx ihågkommes



tisdag 20 mars 2018

Varför vi inte respekterar Väst längre

Jag har snabböversatt en artikel skriven av Margarita Simonyan, chefredaktör för TV-kanalen RT och MIA ”Russia Today”. Den ursprungliga artikeln (på ryska) finns här. Eftesom jag inte kan ryska så är det en engelsk översättning hos The Saker som jag använt. I översättning i flera led kan givetvis en del nyanser ha förlorats. Grundtanken torde dock vara klar: Västs oförsonliga hållning mot Ryssland har framtvingat motreaktioner och fått ryssarna att samla sig mot liberalerna som väst stödjer. Det finns inslag här att fundera på, även kritiskt, men jag tänker i detta läge inte skriva  eventuella läsare på näsan vad jag tycker.


Skribenten, Margarita Simonyan


Varför vi inte respekterar Väst längre

I grunden bör Väst vara skräckslaget, inte för att 76% av ryssarna röstade på Putin, utan för att detta val har visat att 95% av Rysslands befolkning stöder konservativt-patriotiska, kommunistiska och nationalistiska idéer. Detta betyder att liberala idéer knappt överlever bland ynka 5% av befolkningen.


Och det är ert fel, mina västliga vänner. Det var ni som knuffade oss in i stämningen att ”Ryssland ger aldrig upp”.


Jag har under lång tid sagt åt er att hitta normala rådgivare om Ryssland. Sparka alla dessa parasiter. Med deras kortsiktiga sanktioner, hjärtlösa förödmjukande av våra idrottare (inklusive handikappade idrottare), med deras ”Skripnals” och öppna förakt för det mest grundläggande liberala värdena, som antagande om oskuld, som de hycklande lyckades kombinera med tvångmässigt påtvingande av ultra-liberala idéer i sina egna länder, deras epileptiska masshysteri som får en frisk person att sucka av lättnad för att han bor i Ryssland och inte i Hollywood, med deras eftervalskaos i USA, i Tyskland och i Brexitzonen; med deras attacker på RT som de inte kan förlåta för att det utnyttjar yttrandefrihet och visar världen hur man använder den, och det visade sig att yttrandefrihet aldrig var avsedd för något gott, utan var påhittat som något skönhetsobjekt, som någon sorts kristallmopp som lyser i fjärran men som inte passar för att städa era stallar, med all er orättvisa och grymhet, inkvisitoriskt hyckleri och lögner tvingade ni oss att sluta respekterar er. Ni och era så kallade ”värden”.


Vi vill inte leva som ni lever längre. Under femtio år, hemligt och öppet, ville vi leva som ni, men inte längre.


Vi har ingen mer respekt för er, och för de bland oss som ni stödjer, och för alla de människor som stödjer er. Det är så dessa 5% kom till.


För det har ni bara er själva att skylla på. Och även era västliga politiker och analytiker, nyhetsmakare och spanare.


Vårt folk kan förlåta mycket. Men vi förlåter inte arrogans, och ingen normal nation skulle göra det.


Ert enda kvarvarande imperium skulle göra klokt i att lära sig sina allierades historia, de är alla tidigare imperier. Att lära hur de förlorade sina imperier. Bara på grund av deras arrogans.


White man’s burden, my ass (på engelska i originalet.)

Men det enda imperiet ni har kvar struntar i historien, det lär inte ut den och vägrar att lära sig den, vilket betyder att det kommer att sluta som det alltid gör i sådana fall.

Under tiden har ni knuffat oss så att vi samlats runt er fiende. Omedelbart efter att ni förklarade honom som fiende enades vi omkring honom.

Tidigare var han bara vår president, som kunde återväljas. Nu har han blivit vår ledare. Vi kommer inte att låta er ändra det. Och det var ni som skapade denna situation.

Och det var ni som påtvingade motsättningen mellan patriotism och liberalism. Fastän de inte borde vara ömsesidigt uteslutande uppfattningar. Detta falska dilemma, skapat av er, fick oss att välja patriotismen.

Detta fastän många av oss verkligen är liberaler, inklusive jag själv.

Städa upp nu. Ni har inte mycket tid kvar.

måndag 19 mars 2018

Robotar är inte oslagbara

En del oroar sig för att robotarna skall ta över. Men det fixar sig - det är bara att lägga ut en fälla när de kommer stormande, se här:



söndag 18 mars 2018

Robert Nybergs 'Vilgot' förklarar avdrag och bidrag

Det här kanske har figurerat på bloggen tidigare: skillnaden mellan bidrag (för de som har lite) respektive avdrag (för de som har mer). Men upprepning kan vara bra. Vilgot förklarar sedvanligt vänligt vad det handlar om.



Jag brukar tänka att de som säger sig måste ha skatteavdrag för att få tjänster eller arbeten utförda borde förklara hur deras hushållsekonomi ser ut. Är det verkligen så att de lever på marginalen, eller prioriterar man inte? Som exempel: skall man ha billiga hantverkare och dyra utrikesresor samtidigt?

Kan man också göra antagandet att makthavarna tror att de som inte har det så gott ställt ändå inte har något behov att att leja hantverkare? I så fall är det ju logiskt att det inte ges bidrag för den typen av arbeten. Gamlingen i sitt hus som skulle behöva ha några grejor fixade av en yrkesman ... äsch den struntar vi i! Har man så låg inkomst att avdragen inte har någon betydelse får man väl skylla sig själv då! - Hur är det man säger på engelska språket: Poor pays more - eller betalar inte alls eftersom pengarna inte finns.

lördag 17 mars 2018

Sarin verkar inte helt effektivt

Jag läste på om saringasattacken i Tokyos tunnelbana 1995. Om man ser till antalet döda i denna lömska operation, eller de resurser som sattes in för att utföra den, var den lyckligtvis inte särskilt effektiv. Fem gärningsmän lyckades genom att sprida gasen  på tunnelbanestationer döda ett dussin personer direkt, och bortåt 70 blev allvarligt skadade varav några dog senare. Om angriparna i stället hade varit utrustade ungefär som en normal ung skolskjutare i USA idag hade döda och allvarligt skadade blivit minst lika många, förmodligen fler, men till betydligt mindre insats. Samma om någon lagt ut en vanlig bomb eller inträtt i handlingen iklädd ett rejält bombbälte.

Kan man dra några slutsatser av detta fall? - Till att börja med kan man konstatera att det var en välorganiserad operation, personellt och resursmässigt, och det är ingen tvekan om vad för gift som hade spridits. Gasen spreds på ganska stängda utrymmen, med mycket folk i närheten, och det kunde konstateras att det var just sarin.

Ändå blev det inte den katastrof man kunde ha förväntat. När det pratades om nervgaser under min tid i det militära fick man veta att en droppe på bar hud kunde döda en människa. Visserligen var det inte halvklädda japaner i tunnelbanan (antar jag, prydliga män och kvinnor i prydliga kostymer eller dräkter skulle jag tro) men de var nog inte så täckta av tyg som en fullt utrustad militär. Inte så kunniga om stridsgaser heller. Men det blev ingen jättemassaker, vilket man får vara glad för.

Vilket leder över till den påstådda saringasattacken i England.

Om man godtar påståendet att ryska myndigheter har för vana att mörda folk man ogillar - även i utlandet - så borde rutinerna vara upparbetade vid det här laget, och de bästa metoderna vara finslipade. Exemplet från Tokyo borde vara avskräckande ifall någon hemlig agent föreslog att använda giftgas. Osäkert, svårt att hantera, kan bli problem om kemikalierna kan spåras - så skulle nog invändningarna låta. Dessutom är det olämpligt att göra något sådant i ett i övrigt känsligt politiskt läge.

Med andra ord torde det vara lämpligare att offret "råkar" bli nedmejad av en skenande bil, "råkar" bli ihjälslagen av en inbrottstjuv eller nedstucken av en rånare på gatan, eller något annat vardagligt. Och så hittas aldrig förövaren. En variant kan ju vara att offret hittas "självmördad" någonstans. Eller bara "försvinna". Hur som helst: inga konstigheter, inget som kan spåras, inget som orsakar diplomatiskt trassel.

Och sedan kan man ju fråga sig varför en person utan någon betydelse ändå skulle vara så viktig för ryska underrättelsetjänsten att de skulle lägga ner jobb, illa organiserat dessutom, för att mörda honom? Varför använda ett slagfältsvapen mot en (eller två) personer? Det är som att slå ihjäl en fluga med slägga.

Var det ens sarin? Gasen i Tokyos tunnelbana luktade illa, och det gör den här engelska historien också.

Framsteg i aviatiken ...

... rapporterat av Svenska Dagbladet den 20 oktober 1910:

Wow! Trettio meter!

torsdag 15 mars 2018

"Jo du Julle ...

... så går det när man blandar sig i politiken!" Det var en kommentar i Svenska Mad som måste ha kommit för mina ögon som yngre tonåring i början av 1960-talet. Och kommentaren gällde naturligtvis mordet på Julius Caesar (rätt latinskt uttal skall vara 'Kajsar' har jag lärt mig, inte Se-sar) år 43 f.Kr. Dådet skedde 'ides av mars', vilket motsvarar just denna dag, 15 mars.

Death of Ceasar
Här ser det lite rörigt ut. Alla mördarna angriper dessutom från samma håll i stället för att omringa offret, vilket verkar oprofessionellt. Det ser ut som de springer i vägen för varandra. Julius C. fick därmed tid att uttala (eller om han inte uttalade) några kärnfulla latinska fraser av typen "et tu, Brute"!

onsdag 14 mars 2018

Farligare läge igen

Nu håller den syriska krigsmakten och dess allierade på att plocka sönder resterna av det fiendekontrollerade området i östra Ghouta. En del "rebeller" ger upp och ger sig av, civilbefolkning evakueras när så är möjligt, och resten av jihadistgänget måste inse att spelet är över.

I det läget försöker deras beskyddare USA ingripa och hotar med attacker. Problemet är att den ryska generalstabschefen Gerasimov nu säger ifrån på skarpen: om missiler skjuts mot Damaskusområdet kommer inte bara missilerna, utan de plattformar som skjuter iväg missilerna, att angripas. Skälet är att det finns ryssar som bemannar syriska militära installationer, och vidare finns det rysk personal som tjänstgör i de grupper som försöker åstadkomma medling och lokala vapenvilor. Om dessa skulle utsättas för angrepp kommer Ryssland att svara.

Hur långt detta hot sträcker sig är inte klart ur vad som skrivs här och här. Minimum är att skjuta mot flygplan som avfyrar robotar, men är man också beredda att angripa exempelvis kryssningsrobotar som avfyras från fartyg i Medelhavet eller baser på land? Det skulle medföra en mycket skarp och farlig upptrappning.  Det här börjar likna ett "chicken race". Vem kommer att vika undan? Har det möjligen kommit fram till den punkt där Ryssland säger: "Stopp - här är gränsen och går ni över den så ..." och verkligen menar det?

Generalstabschef Valerij Gerasimov. Ser ut som en kille man inte skämtar med i onödan.

Åldringsboende - svårt att få plats och värre verkar det bli

Från en opinionsyttring i Aftonbladet i dag:

Redan 2030 kommer antalet 80-åringar att ha fördubblats och uppgår då till en miljon. Därtill har medellivslängden ökat och är nu över 80 år för både män och kvinnor. 

Om bostäder för äldre ska klaras, måste många fler anpassade bostäder produceras. Behovet av prisvärda och bra mellanformer av äldreboenden har PRO beräknat vara 350 000 under en 15-års period. 
Siffror kan man alltid bråka om, prognoser kan slå mer eller mindre rätt&fel, men riktningen är klar: det är brist på lägenheter som är anpassade till äldre, och de äldre blir fler.

Ur den synpunkten är det extra märkligt när äldreboenden görs om till annat. Är det rimligt att några av alltför få boenden som finns antingen står tomma (p.g.a. politiskt krånglande om att folk skall ha vård i hemmet, vare sig det är lämpligt eller ej) eller befolkas av personer som definitivt inte är behövande äldre (alltså yngre migranter, som afghanerna på ett ställe i Stockholm)? 

Det här går inte ihop. Dels måste alla äldreboenden som är tomma komma till användning innan desperata kommuner säljer dem eller stoppar in migranter där. Dels måste de äldreboenden som befolkas av migranter återställas till sin rätta användning. Dels måste nybyggnader och ombyggnader för att skapa fler äldreboenden utan undantag vara reserverade för rätt sorts människor. 

Jag är helt övertygad om att somliga kommer att hävda att krisen inte är migranternas fel. Den skulle finnas utan dem. - Ja, det är riktigt, men skulle den vara lika stor? Om man har brist på bostäder blir bristen knappast mindre för att det kommer fler människor som skall in i de lägenheter som finns. Eller? - Man behöver ju dessutom inte vara något större snille för att räkna ut att det här är politisk dynamit, i synnerhet om svenskar flyttas bakåt i kön till förmån för migranter.

Förresten: är det inte märkligt att det ställs krav på att de som arbetar skall arbeta längre och längre för att få pension, trots att det kommit mängder av människor som skulle rädda pensionen och pensionärerna till Sverige de senaste åren? Var det möjligen något fel med det argumentet?

Gamla riksdagsprotokoll på nätet

Hur såg protokollet ut när Gustaf Eriksson av vasa-ätten valdes till Sveriges konung? Jo, så här:

Anno etc. MDXXIII sabbato infra octavas corporis Christi, que fuit sexta die junii, vort högmectigh herre her Göstaff Ericson samfellige af menighe rigesens rädt i Sverige oc almogenom effter Sveriges lagh kest oc korat kungh til Sveriges riche, Gudi til lof, heder oc ära oc allom andeligom oc verdzligom i Sverige til nytto, gangn, beskerm oc longliget bestandt amen.

Och varifrån har jag fått det? Jo, det är så att nu kan vi titta på digitaliserat riksdagstryck från 1521 till 1970 på den här adressen. Databasen omfattar alltså den gamla ståndsriksdagen samt tvåkammarriksdagen. Detta måste vara en guldgruva för forskare som nu inte behöver släpa sig till ett bibliotek och bläddra i gamla luntor för att hitta intressanta saker!

I Riksdagens ansvarsområde samlas stort och smått - men kanske inte så smått för de som är berörda. Jag hugger slumpvis ett citat som är 200 år yngre än det ovanstående. Nu är det alltså 1723, och prästeståndets förhandlingar i Riksdagen:

12. Uplästes af commerciedeputations memorial dat. d. [...] Julii sidstl. thet, som theruti fans angå manufacturisters af främmande religioner indragande i riket med wilkor til fri och obehindrad religionsöfning; warandes uti samma memorial andre ährender om marmorbergwärk samt taak- och murtegelbrännerijer äfwen införde. Häruppå skedde sedermera, at h:r biskopen Linnerius underskref alla 4 exemplaren af thetta memorial med sådant reservato, som förberördt är, och wille i öfrigit ståndet wara omtänckt at med thet första til the andra stånden ingifwa, hwad sakens wigt och beskaffenhet fordrar.

tisdag 13 mars 2018

Finska UD lägger ut arkiv på nätet

Just det, finska utrikesdepartementet har lagt ut en del av sina arkiv på nätet. Man hittar dem här. Det är diplomatiska rapporter från 1918 till 1926, alltså från den nya finska republikens inträde på den internationella diplomatins scen. Jag har bara tittat på ett fåtal poster men jag antar att här finns mycket smått och gott för den historieintresserade. Mycket är ju skrivet på finska, men det finns andra språk företrädda också - exempelvis svenska.

Nedan finns slutet på en rapport från Stockholm 21/6 1918: "Det är en nedslående sysselsättning att följa med utvecklingen av stämningen i Sverige gent emot Finland, ty man kan ej annat än konstatera att sympatierna på alla håll avtaga."  Vänstern är arg på grund av inbördeskriget i Finland, högern är arg på grund av Ålandsfrågan.





måndag 12 mars 2018

Om man tvivlar ...

... på att Kina har ett stort intresse i Kirkenäs och järnväg genom Finland, som jag skrev om igår, så kanske den här filmen kan skingra tvivlen:



Sedan finns det ju anledning att fundera långsiktigt på vad de kinesiska "sidenvägarnas" expansion betyder. De underminerar de gamla imperialistiska makterna, de presenteras som "win win" av optimistiska kineser, men finns det något annat som man bör ta med i värderingen?

söndag 11 mars 2018

Mot slutstrid i östra Ghouta?

Det islamistockuperade området i östra Ghouta har, som man kunde gissat, förvandlats till två. Det förväntas att ytterligare en delning är på gång. Av döma av kartan (hittade den här) så finns det ett par ställen som så att säga "sticker ut" och kan tänkas bli avskurna snart. På så vis uppstår fler mindre områden som ett efter ett kan oskadliggöras av syriska krigsmakten och dess allierade.

Slutstriden kan inte vara långt borta, såvida inte islamisternas uppdragsgivare sätter igång en jätteoperation någon annan stans i Syrien och stör den syriska krigsmaktens planer.

http://www.moonofalabama.org/images6/eastghoutamap20180311.jpg

Nytt norsk-finskt arktiskt järnvägsprojekt

En notis i dagens Svenskan berättar om finsk-norska planer att bygga järnväg från norra Finland till Kirkenäs vid norska ishavskusten. Andra änden av järnvägen i södra Finland skulle vara en tänkt tunnel under Finska viken till Estland. Stora projekt, i sanning.

Själv såg jag detta redan igår, på Xinhuas twitterflöde. En större artikel finns också. Kan man gissa att kineserna funderar på om det här projektet kan kopplas ihop med deras alltmer växande nya sidenvägar? I och med att sjötrafiken ökar på rutten norr om Ryssland ("Nordostpassagen") skulle kinesiska sjötransporter kunna lastas av i Kirkenäs och skickas på räls söderut. Om nu tågen kör under Finska vägen kanske det hela kan knytas samman neråt Budapest, när kineserna har byggt nya snabba järnvägsförbindelser från Pireus upp till Centraleuropa.

Kartan som Xinhua använder är uppenbarligen finsk (norska Kirkenäs får heta Kirkkoniemi vilket väl är samma sak på finska) och visar både den järnväg som verkar vara den mest troliga (grönmärkt) och några alternativa sträckningar. Det bästa alternativet ur transportsynpunkt via Nordostpassagen, vid sidan av Kirkenäs, skulle väl vara Murmansk, medan Narvik och Tromsö ligger lite avsides.

Undrar vilken spårbredd man tänker använda? Finland kör med den gamla ryska bredspåriga, Norge har samma som Sverige. För att slippa omställningsproblem vid gränsen mellan Finland och Norge måste man hitta på något smart. Det diskuterades redan 2016, vilket framgår av en artikel i finska Hufvudstadsbladet.

Det kan ju finnas en strategisk kinesisk fundering här också. En sjörutt norr om Ryssland är visserligen ur vädersynpunkt värre än lederna över Stilla havet och Indiska oceanen, men förmodligen är risken för fientliga spärrförsök större i de varma haven. Förutom USA så skulle andra makter, kanske främst Indien, kunna tänkas vilja störa kinesisk sjötrafik på väg mot Afrika och Europa.



lördag 10 mars 2018

Lite om sovjetisk sci-fi

En gång i min ungdom läste jag rätt mycket science fiction. Mycket kom från den anglo-saxiska världen, men det finns ju andra ursprungsområden. Polen hade sin gigant Stanislaw Lem som bör ha räknats till det yttersta toppskiktet globalt av sf-författare (behöver man påminna om romanen och senare filmen Solaris?).

Men lite längre österut fanns Sovjet, och där hittar man en rad goda författare. Just vid den tiden när jag läste en massa sf publicerades också en del sovjetisk sf i svenska översättningar, exempelvis av bröderna A & B Strugatskij. Vad jag minns höll de god nivå. Bröderna A & B skrev en roman som i svensk översättning fick heta Frukost vid vägkanten, senare filmad som Stalker (den har jag inte sett, till skillnad mot gamla Solaris).

För några dagar sedan kom ämnet med sovjetisk sf upp på twitterflödet från Soviet Visuals. Där hänvisas också till en engelsk översikt.




fredag 9 mars 2018

Östra Ghouta - förhistorien innan slutstriden

Det här är första delen av en artikel från norska bloggen Midt i fleisen. Artikeln heter Syrien – vad vi bör veta om östra Ghouta, Afrin och Eufrat-dalen, och jag har översatt Ghouta-delen. Författare är Karin Leukefeld som enligt Midt i fleisen "är en av de få källorna från regionen med bedömningar som man verkligen kan fästa lit till, förklara[r] dagens komplexa situation i Syrien för läsarna här på ett förståeligt sätt. Resultatet är otroligt läsvärt."

Nu är det förhoppningsvis inte långt kvar innan östra Ghouta gått samma "öde" tillmötes som östra Aleppo - alltså att islamisterna krossats och jagats bort, och att befolkning kan återvända, och att den majoritet som bor i regeringskontrollerade områden i närheten slipper mer beskjutning och andra våldsdåd.

Damaskus ligger mitt i bilden. Ett litet och ett större grönt område nordöst om Damaskus är Östra Ghouta


Och här kommer Leukefelds artikel:

Ghouta

Ghouta var en gång rekreationsområde för invånarna i Damaskus. Ghouta betyder ”oas”, här porlade vattnet i Barada-floden, lundar och ängar frestade till att stanna en stund. Resande, författare och diktare hyllade området som ”ett paradis på jorden”. Den franske filosofen Constantin Francois de Volney skrev entusiastiskt i slutet av 1700-talet:


”Många bäckar strömmar från bergen, något som gör Damaskus-området till det bäst bevattnade och härligaste stället i Syrien. Araberna talar om det med entusiasm; och de tröttnar aldrig på att lovprisa grönskan och friskheten i fruktodlingarna, överflödet och mångfalden av frukt, mängden av källor, inklusive klarheten i fontäner och vatten.”


Det så vackert beskrivna gröna bältet runt Damaskus kan delas upp i det östliga Ghouta, som sträcker sig längs vägen till Homs, och det sydliga och västliga Ghouta, som sträcker sig till Golanhöjderna. 1925 samlade sig motståndet mot det franska mandatstyret i Ghouta, som blev blodigt krossat.


Ghouta består ursprungligen av många byar som har sin egen historia. I Jobar till exempel, bara 3 km från gamla stan i Damaskus, finns en av de äldsta synagogorna i Mellersta östern. Byggnaden är bevarad, medan många judar i Jobar under 800-talet och därefter konverterade till islam och blev muslimer. Som många proselyter utvecklade de en relation med islam präglad av dogmatism och intolerans. Med början av den syriska ”revolutionen” (2011) blev andra trosriktningar som kristna, ismaeliter och toleranta muslimer förklarade som ”oönskade personer”.


Förändringen

Sedan 1980-talet – under den stora utvecklingsfasen i Syrien – etablerade sig hantverkare och industriföretag i östra Ghouta. Detta följdes av verkstäder, laboratorier, vetenskapliga och medicinska institutioner knutna till universitetet i Damaskus och sjukhus. Den största busstationen i Damaskus fanns här, bilförsäljare från hela världen byggde glaspalats läng ringvägen som går över till motorvägen till Homs, Hama och Aleppo. Al-Wafideens flyktingläger gav husrum till 25.000 människor som själva eller deras förfäder hade förvisats från de syriska Golanhöjderna av den israeliska armén 1967.


Utvandring från landsbygden och befolkningstillväxt ledde till framväxt av nya satellitbyar runt de små byarna i denna tidigare idyll. Omkring 3 miljoner människor bodde officiellt i östra Ghouta innan kriget började 2011, och det verkliga antalet kan gott ha varit högre. De flesta flydde i slutet av 2011/tidigt 2012, då väpnade grupper tog kontroll över östra Ghouta. De civila som stannade kvar var för det mesta medlemmar av militanta grupper, personer som inte hade släktingar i Damaskus, eller som var för sjuka och gamla för att fly. Det fanns också folk som inte ville lämna sin egendom, eller tillhörde en obeväpnad oppositionsgrupp som hoppades att störta den syriska regeringen med utländsk hjälp.


Den största av dessa satellitbyarna är Douma, som ligger ca 10 km nordöst om Damaskus. Innan kriget bodde officiellt 120.000 invånare där. Många manliga invånare i Douma tjänade pengar i bygg- och oljeindustrin i Gulfstaterna. Somliga blev mellanhänder eller underleverantörer åt bolag från Gulfen. Förutom pengarna importerade de också ultrakonservativa ideer från Gulfstaterna till Syrien, som blev utlärda i moskeer och madraser. I Douma byggde Gulfstaterna inte bara en ideologisk och religiös bas, men också en ekonomisk, något som först blev fullt synligt våren 2011, då protesterna började.

Det gröna området kontrolleras av jihadisterna - men inte så länge till hoppas vi. Notera att det snart kan delas i två om regeringstrupperna tar över det smala området i mitten. Det är bara några kilometer från ena sidan till den andra.



Förvandlingen av den ”fria syriska armén”

Sommaren 2011 skapades Den fria syriska armén (FSA) i Turkiet. Ungefär under samma tid växte väpnade grupper upp som hattsvampar i byarna och i Damaskus förstäder (Ghouta). Alla kallade sig ”Den fria syriska armén”, men ingen hade en politisk organisationsplan hur deras protester, som de kallade ”revolution”, skulle genomföras.


I loppet av denna period blev ”Islams armé” (Jaish al Islam) grundad i Douma av Zahran Alloush. Alloush släpptes från fängelset som del av en amnesti 2011. Han hade suttit fängslad sedan 2009 för salafistisk propaganda och olaglig vapeninnehav. I motsats till andra väpnade grupper hade ”Islams armé” ett klart mål. Den sekulära syriska regeringen skulle störtas, och ersättas av en regering som skulle följa islamsk lag, sharialagen, enligt den salafistiska tolkningen. Finansiellt stöds ”Islams armé” av Turkiet, Saudiarabien och De förenade arabemiraten (UAE) som fortsätter att leverera vapen och logistiskt stöd. Zahran Alloush dödades 2015. En kort tid senare sändes brodern Mohamed Alloush till Geneve som ledare för den syriska oppositionens nationalkommittés förhandlingsdelegation. Efter att den syriska arméns och dess allierades militära framgångar tryckt tillbaka de väpnade grupperna över hela landet blev Alloush utbytt mot oppositionella civila på ett möte dominerat av Saudiarabien. Vad samtalen i Astana, där väpnade grupper har samtal med den syriska regeringen för att enas om vapenvilor och de-eskalering, deltar Alloush. [Astana, huvudstad i Kazakstan, ö.a.]




Kalifatet i östra Ghouta

Ur ”Den fria syriska armén” (FSA) uppstod, enligt information från FN, mer än 2000 kampgrupper över hela landet, som under årens gång upprepade gånger har slagits inbördes. På grund av brist på pengar och vapen upplöste de antingen sig själva eller anslöt sig till jihadistgrupperna. Lokala syriska kampgrupper, som kan räknas som ”rebeller”, enades om vapenvilor med regeringen tack vare rysk medling, lade ner vapnen och blev inkluderade i ett statligt amnestiprogram. Förutom ”Islams armé” finnes det ännu andra extremistiska grupper, där andelen utländska krigare var och ännu är mycket hög.


”Rahman-legionen” (Faylaq al-Rahman) grundades också 2011 och var ursprungligen allierad med ”Den fria syriska armén”. I mellantiden har legionen blivit partner till ”Fronten för Levantens befrielse” (Hay'at Tahrir al-Sham, HTS), en allians runt al-Qaidagruppen Nusrafronten. Ideologin är baserad på salafism. Rahman-legionen kallar de östra förstäderna i Damaskus ”Det östliga kalifatet”.


Gruppen stöds och beväpnas av Qatar och Turkiet. Sedan 2015 har ”Rahman-legionen” om och om igen utkämpat blodiga maktstrider med ”Islams armé”. Militärobservatörer i regionen knyter detta till konflikten som finns mellan respektive sponsorer: Saudiarabien/Förenade arabemiraten på ena sidan, mot Qatar på den andra. Qatar har klassificerats som motståndare till Saudiarabien och UAE sedan sommaren 2017, eftersom emiratet samarbetar med Iran. Observatörer har redan antytt att Rahman-legionen kan vara villig att ingå vapenvila till följd av press från Qatar.


En propagandafilm som publicerades av EMN-News den 18 februari talar emellertid ett annat språk. Du kan se skarpskyttarna som visar hur de använder sina moderna gevär. Genom kikarsiktet siktar de på soldater och vanliga människor på den andra sidan av frontlinjen i Damaskus. Efter varje skott kan du se hur offret faller, medan skarpskyttarna lovprisar Allah. Organisationen har också TOW pansarvärnsrobotar från USA. De visade också detta i ett videoklipp. Bara en dag efter att FN:s säkerhetsråd hade antagit resolution 2401, som kräver en 30-dagars landsomfattande vapenvila, filmade Rahman-legionen en krigare som avfyrar en TOW-missil. Kameran följer den röda eldkulan genom kikarsiktet tills den strax därpå blir till en stor explosion. Åter lovprisas Gud, innan de siktar på nästa mål.


”Den islamiska rörelsen av fria män i Levanten” (Ahrar al-Sham) grundades också 2011 och har nyligen gått ihop med en annan islamistisk grupp, ”Nour al-Din al Zenki”. Namnet hänvisar till en ledare för den turkiska stammen zengiderna på elvahundratalet. Den ”syriska befrielsefronten”, som är resultatet av samgåendet, vill försvara ”den syriska revolutionen” för att upprätta en ”islamisk stat”. Båda grupper var och är stödda av USA, Gulfstaterna och Turkiet, och har avrättat folk efter sharia-domar. ”Nour al-Din al Zenki” skar strupen av en 15 år gammal palestinsk pojke framför kameran. I östra Ghouta samarbetar båda organisationerna med Nusrafront-koalitionen ”Hay'at al Tahrir al Sham” (HTS). I Idlib, där alla de ovan nämnda grupperna också strider, utkämpar de en blodig maktkamp mot HTS.


Med starten av de förnyade striderna i de östliga förstäderna till Damaskus (Douma, Harašta, Arbin, Jobar och andra) har de här grupperna - Islams armé, Rahman-legionen, Ahrar al-Sham, Nour al-Din al Zenki och Nusra -fronten – enligt information från det ryska försvarsdepartementet, bildat ett gemensamt överkommando.

Drömmarna om ett nytt kalifat ligger i ruiner.



Grupper från det civila samhället finns knappt närvarande


Civila oppositionsgrupper är knappast närvarande i Damaskus östra förstäder. I likhet med White Helmets, även känt som ”Det syriska civilförsvaret” har också ”Den syrisk-amerikanske medicinska föreningen” (SAMS) dykt upp. Den har skapat från oppositionsgrupper och stöds ekonomiskt av USA, Storbritannien, Frankrike, Tyskland, Turkiet och Gulfstaterna. Tyskland har betalt sju (7) miljoner euro till de Vita Hjälmarna sedan grundandet 2014.


Andra oppositionellas öden visar att idag kan bara de som tolereras av de militära aktörerna (jihadisterna) arbeta i stridsområdena. Advokaten och människorättsaktivisten Razan Zeitouneh stiftade tillsammans med likasinnade människor ett dokumentationscenter för brott mot mänskliga rättigheter 2011. Hon försvann spårlöst i december 2013. Hennes familj, som gick ut offentligt några dagar senare, talar om ett bortrövande. Hennes make Wael Hamada och aktivisterna Samira Al-Khalil och Nazim Al-Hamadi har också försvunnit sedan dess.


I december 2013 rapporterade advokaten att hon och hennes center hade hotats av lokala väpnade grupper i Douma. Tre månader senare försvann hon. I april 2014 höll Razan Zeitounes familj ”Islams armé” och dess ledare Zahran Alloush ansvarig för de fyra bortförda personerna. Det kom inte något svar, och de fyra människorättsaktivisterna kom aldrig tillbaka.


Medan mat och medicin är bristvaror i Damaskus östra förstäder strömmar de mest moderna vapen och ammunition, kommunikationsutrustning, kameror och drönare in till krigarna. En förbindelselinje går genom tunnelsystem som förbinder förstäderna. Emellertid är de flesta nu avskurna av den syriska armén och dess allierade. Tunnlarna tillhörde ursprungligen ett brett förgrenat vattenförsörjningssystem från Baradafloden som bevattnar östra Ghouta.


Baserat på rapporter från invånare som har makar och/eller barn 'försvunna' eller som är fångar, måste gisslan som blev bortförda av kampgrupperna utvidga och befästa de underjordiska tunnlarna, så att man idag kan tala om en underjordisk stad i delar av östra Ghouta. Tunnelsystemet fungerar som ”skyddsrum” mot angrepp från den syriska armén, samtidigt som några av de allvarligaste angreppen på de syriska väpnade styrkorna försöktes genom tunnelsystemet.


Krigarna från dessa grupper bildar tillsammans en armé på flera tusen gudskrigare. Upprepade förhandlingar om tillbakadragande har misslyckats. Vapenvila avtalades sommaren 2017, men klassificeringen av de östliga förstäderna i Damaskus som ”de-eskaleringsområde” misslyckades.


I september och december 2017 försökte de inleda två allvarliga angrepp mot de syriska väpnade styrkorna från tunnelsystemet, med gott över 100 dödsoffer. Den syriska ministern med ansvar för försoning, Ali Haidar, som deltog i förhandlingarna om de-eskalering av området och vapenvilor, sa efter angreppen att kampgrupperna tydligen inte var intresserade av en vapenvila. Man är öppna för, men ser liten chans för seriösa avtal.


Hundratals syriska soldater, tjänstemän och deras släktingar, hålls som gisslan av grupperna. I loppet av de senaste sju veckorna har mer än 1500 granater och raketer drabbat bostadskvarter i Damaskus från det östra Ghouta-området. Flera dussin dog och hundratals skadades.


Turkiet, Väst och Gulfstaterna har stött det väpnade upproret i Damaskus östra förstäder sedan 2011. I ett kuppförsök sommaren 2012 trängde kampgrupper från Ghouta långt in i centrum av Damaskus men blev tillbakaslagna. Målet var ursprungligen att rebellerna från östra Ghouta skulle invadera Damaskus för att störta regeringen. I dag styr kampgrupperna ännu ett område på ca 100 km². Hela området Damaskus med omnejd (Rif) täcker 18.000 km².

Lite mer info från Midt i fleisen: Oversatt med velvillig tillatelse fra NachDenkSeiten. Karin Leukefeld, født 1954, har studert etnologi, islamkunnskap og statsvitenskap, og er utdannet bokhandler. Hun har vært engasjert i bl.a miljøvernsaker, partiet De Grønne og Informasjonssenteret for El Salvador. Siden år 2000 har hun vært freelance korrespondent, der hun skriver om Midtøsten.