tisdag 6 februari 2018

En som "går bananer"

Häromdagen listade jag det lilla antalet bloggar som blockat mig. Vid närmare eftertanke kan det ha funnits ett par till, men de är inte aktiva längre så dem kan vi glömma. En var islamist-antisemitisk och den andra mer oklar. Iransk av någon sort har jag för mig.

Ett skäl varför man av mentala hälsoskäl kanske skall vara tacksam för blocken och därmed inte behöver ha något behov av att kommentera kom tidigare idag. Herr Svensson i Göteborg har hävt ur sig något som kan få en att undra om karln är i stadiet "going bananas". Att gå på bananskal är inte nyttigt. Finns det inga hans organisation Socialistiska Partiet som kan prata lite diskret med honom om att han borde ta det piano? Med tanke på hans och hans meningsfränders vrålmissar vad det gällde Libyen, och senast Syrien där man oförtrutet verkar stödja kampen mot den viktigaste kraften som står emot ondskans krafter (är det möjligen en trotskistisk tradition?) så vore det väl bättre med en tids introspektion - kan det vara så att jag missat något väsentligt? Men nu larmar han och går på, men för säkerhets skull utan några källhänvisningar eller annat som skulle kunna stödja hans påståenden. - Det kanske helt enkelt handlar om oro för att det skall utvecklas en ny fredsrörelse i Sverige, en rörelse som skulle kunna rädda livet även på herr Svensson ifall det internationella läget blir otrevligt världskrigsliknande.

På tal om Syrien: Jag hittade en artikel som berättar om den trotskistiska León Sedov-brigaden. Den påstods kämpa i Syrien (naturligtvis mot "regimen") men har väl inte hörts av så mycket efter den ursprungliga hajpen. En detalj som kan vara misstänkt är att den (i likhet med diverse jihadister) först var aktiv i Libyen, för att sedan flytta verksamheten till Syrien. Var det ett eget initiativ, eller order uppifrån? Någon större aktivitet kanske man inte hade i Syrien, men vad jag förstår bidrog man till att göra livet till ett elände för människor i Aleppo. Fast bara lite, för den här gruppen var inte stor, och den förefaller ha försvunnit ganska fort.

"Trotskister för islamister".

När jag skriver här så ramlar andra minnen in från en disig forntid. Stötte jag inte på Svensson på ett socialistiskt forum där han påstod att det fanns en stor trotskistisk rörelse på Filippinerna, en strong konkurrent till det maoistiska CPP? - Jo, så var det nog. Nu påstod dessa trotskister ha en vapenvila med regeringen, medan striderna mellan regeringsstyrkor och CPP:s folkarmé fortsatte. Jag försökte flera gånger få besked om vapenvilans natur: innebar den att regeringen kunde frigöra styrkor för kampen mot CPP (och därmed underförstått var ett stöd för regeringen)? Det kom aldrig något begripligt svar på det. Och jag antar att den där trotskistiska armén inte vara mycket att hänga i julgran. I den mån den ens existerade.

6 kommentarer:

Lennart Odhström sa...

Hej
Tack för den eleganta sågningen av Svensson. Den mannen har nog halkat på bananskal och slagit i skallen. Uppskattade också historien om trotte-brigader särskilt den om León Sedov-Brigaden med länk.

Björn Nilsson sa...

Trotskiströrelsen måste vara jättestor - hur många internationaler har de exempelvis? Bortåt ett dussin tror jag!

martin sa...

Jag sa, det är idag fullständigt uppenbart för alla att vissa helt enkelt skall förtryckas. Jag blev då kallad cynisk av en trotskist. Jag frågade honom då rakt ut om han inte ansåg att nazister och islamister skall förtryckas, tystnad fick jag till svar. Samma tystnad har jag fått till svar i andra sammanhang jag ställt denna frågan till allt ifrån liberaler/libertarianer till anarkister och trotskister.

Björn Nilsson sa...

Varför ödar man egentligen tid på att käfta med trotskister? Nå, nu har jag gjort det, och förhoppningsvis inleds jag inte i frestelse att göra det igen under lång tid framåt.

martin sa...

För att det är roligt när deras kader inte förstås riktigt av deras fotfolk. När man då diskuterar med deras fotfolk, som inte riktigt klarar av att argumentera för kaderns linje, då reagerar de med ilska och okvädningsord. Det är så man kan kartlägga kadern och kaderstrukturerna inom rörelsen.

Men visst, det har inga större poänger att tala med trotskistiska zombier, man får ta diskussionen med kadern, vilka de nu är.

Björn Nilsson sa...

Påminner om fotfolket i diverse religiösa grupper. Predikar de sin lära men möter någon som har en insatt motuppfattning ("Jag tror du har missuppfattat det här, som redan Habackuk förklarade i denna fråga...") blir de förvirrade och måste springa och fråga sin pastor om vad som gäller. Fast de brukar nog inte utbrista i otidigheter. Det vore ju okristligt.