Big day for Israel. Congratulations!— Donald J. Trump (@realDonaldTrump) 14 maj 2018
... eller 'business as usual'?
US Embassy Jerusalem opening ceremony begins. Meanwhile, 772 Palestinians shot with live bullets, more than 1600 wounded, 41 killed. https://t.co/9tXP0Cf0dX https://t.co/9tXP0Cf0dX— Ankit Panda (@nktpnd) 14 maj 2018
När apartheid i Sydafrika fälldes spelade de kubanska styrkorna i Angola en nyckelroll. Finns det liknande nyckelspelare i förhållande till Israel idag? Kanske de israeliska ledarna har en gnagande oro för att det faktiskt finns sådana krafter.
1 kommentar:
Om Iran faktiskt är aktiva kring Golan höjderna, så är det lite av ett farligt läge. Skulle det ske några framsteg för Iran/Syrien där, så kanske Libanon, Egypten och andra deltagare i sexdagarskriget skulle bli sugna på revansch om de såg att det gick bra för Syrien. Då blir risken för ett riktigt storkrig överhängande.
Man kan naturligtvis inte acceptera att sionismen avvecklas på det sättet, för även om sionismen är det onda som skapar situationen och i stort sett gör kriget oundvikligt(iaf gör konflikten olösbar), så är ju inte regeringarna runt Israel särskilt bekymrade över antisemitism. En större konflikt där och styrkor med ohöljd antisemitism gör framsteg, skulle tvinga oss att ingripa.
Det handlar om det kulturnationalistiska problemet. Om en regering i världen idag inte bekämpar antisemitism, så blir ju Israel tvungen att agera, på ett eller annat sätt. Vad gäller europeiska länder så är ju bombningar uteslutet, men det finns många metoder att blanda sig i andra länder. Nu är det fler och fler som försöker ta på sig rollen att skydda "sitt folk" eller "broderfolk" i andra länder, där regeringarna obekymrat låter rasism och olika typer av chauvinism få uttryck i samhället. Exempelvis är Ukrainas stöd till och ovilja att bekämpa chauvinism emot rysktalande och emot exempelvis minoriteter så som Ukrainska Ungrare mycket farligt. Putin balanserar på den kulturnationalistiska kniveggen, han framhåller Ryssland som en multikulturell stat, han slår våldsamt ned nazister i sitt land, men det finns ju gränser för vad Ryssland kan acceptera i andra länder.
När det gäller risken för konflikt där fler och fler länder säger sig representera ett folk, så är oviljan av regeringar att bekämpa chauvinism det som kan leda till storskaligt krig och omfattande folkfördrivningar. Tar vi frågan om ryssar, så är det EU och väst som är den svaga länken i att bekämpa den typen av konflikt. Vi låter baltikum göra ryssar statslösa, vi låter Ukraina hålla på med våldsam antirysk chauvinism.
Men samma problem finns ju i den muslimska världen, där regeringar inte bekymrar sig om antisemitism i sitt land. Även om man nog kan vara ganska säker på att antisemitismen hos de sk rebellerna i Syrien är av värre slag än vad Syriska regeringen accepterat över årens lopp, vilket gör att man kan betrakta det som Assad faktiskt bekämpar antisemitism framgångsrikt. Även om han har mycket att göra även på sin sida i konflikten.
Vi kan inte avveckla kulturnationalismen utan att slå ned chauvinismen, med tanke på dess risker så är det långtgående medel för detta som är acceptabelt.
Det är i princip så här gatorna måste se ut om vi skall hejda krig:
https://youtu.be/A9MUCFo65jg?t=1m26s
Så skall det se ut i baltikum och Ukraina. Så skall det se ut i Israel emot rasister, så skall det se ut i den muslimska världen emot antisemiter. Det är så vi kan desarmera risken för krig, risken för krig med ryssland, risken för krig med Israel
Skicka en kommentar