tag:blogger.com,1999:blog-8833913753377186765.post5121945531897167362..comments2024-01-27T12:39:01.224+01:00Comments on Björnbrum: Skapa två, tre, många världar (eller bara en)Björn Nilssonhttp://www.blogger.com/profile/17098246825512690591noreply@blogger.comBlogger4125tag:blogger.com,1999:blog-8833913753377186765.post-64239939075160202002010-08-21T22:06:20.825+02:002010-08-21T22:06:20.825+02:00Eller som gamle ordföranden Mao menade: "En g...Eller som gamle ordföranden Mao menade: "En gnista kan tända en präriebrand." Det är sådant som gör revolutioner så svåra att förutspå. I efterhand ser man hur de olika bitarna hängde ihop, men i förväg är det så många förvirrande variabler som gör att man kan få hur fel som helst när man försöker göra spådomar, eller om man försöker göra revolution under fel antaganden om hur landet ligger. Först händer ingenting, sedan brakar händelserna iväg som en explosion - eller också blir det bara platt fall. Varför började Hötorgskravallerna i Stockholm 1965 - var det för att en man med hund gick förbi och någon blev arg för något?Björn Nilssonhttps://www.blogger.com/profile/17098246825512690591noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8833913753377186765.post-46592955845657651482010-08-21T21:42:19.741+02:002010-08-21T21:42:19.741+02:00Det hoppingivande är att man inte alls behöver ha ...Det hoppingivande är att man inte alls behöver ha för avsikt att göra något jättelikt när man gör uppror; det kan handla om en liten struntsak i det stora globala perspektivet, men det sätter igång en kedjereaktion som skapar något stort på vägen.<br /><br />Ta t.ex. bronsgjutarnas strejk i Paris 1867. De besvärades av att arbetsköparna hyrde in svartfötter från Belgien och appellerade till den alldeles nybildade Arbetarinternationalen om internationellt stöd. Och det hela spred sig som en löpeld - arbetare i hela Västeuropa gick i strejk och appellerade till Arbetarinternationalen. Som naturligtvis inte kunde göra så mycket, men samtidigheten i händelserna etablerade arbetarrörelsen som politisk aktör i hela Västeuropa. <br /><br />Eller när bönderna i den lilla byn Anenecuilco i Mexico invaderade den mark som nyss hade stulits av sockerplantagen för att så majs där, år 1910. En missnöjd politiker hade just gjort uppror i en annan delstat så regeringen hade inte resurser att hindra dem, och fler bönder bestämde sig för att göra samma sak. Det tog ett par år innan Anenecuilcos bönder hade etablera jordreform och slagordet Tierra y libertad som slagord för hela världen. Men inget blev riktigt som förut efter det.<br /><br />Visst skulle det vara lättare om inte hjärnspöken hindrade oss. Men till stor del kan man ändå lita till strukturernas makt.Jan Wiklundhttp://www.folkrorelser.nunoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8833913753377186765.post-31978440332279777692010-08-21T20:32:25.838+02:002010-08-21T20:32:25.838+02:00När den perversa bourgeoisin har störtats blir det...När den perversa bourgeoisin har störtats blir det en värld där "we live as one" som framlidne John Lennon skaldade!<br /><br />Det är klart att om proletärerna i varje land inte säkrar hemmabasen (utan ägnar sig åt EU och liknande hyss) blir det svårt att uppnå något. Marx och Engels kom ju fram till den slutsatsen också. Varje lands proletariat måste börja med att ta hand om det egna landets bourgeoisie på lämpligt sätt. Men när exempelvis avsevärda delar av den USAiska och japanska kapitalistklassen har sina affärer i Kina kompliceras ju bilden en del.Björn Nilssonhttps://www.blogger.com/profile/17098246825512690591noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8833913753377186765.post-82114590425444986292010-08-21T16:45:29.019+02:002010-08-21T16:45:29.019+02:00Är det inte besvärligt nog med en värld utan att m...Är det inte besvärligt nog med en värld utan att man behöver flera.<br /><br />På tal om god utsikt kommer jag att tänka på visdomsord från Reefat el Sayed, en miljonskuld är som en kvarnsten om halsen, en miljardskuld är som ett berg, där man kan gå upp och titta på utsikten.<br /><br />Proletariatet gjorde stora framsteg under efterkrigsdecennierna, världsbourgeoisinen hämtade sig och gick till motangrepp. Det märkliga var att en del av proletariatets företrädare närmast blev skrämda av detta, "vi har gått för långt", det kan inte vara möjligt att kreti & pleti ska få det så här mycket bättre, och patron och direktörerna säger ju att vi inte har råd.<br /><br />Den som definierar verkligheten har makt.<br /><br />Som W Buffet på ett ungefär sa: "det är klasskrig och det är min klass som krigar och vinner".<br /><br />Man gör allt för att få proletariatet att tro man är i praktiken oövervinnliga nu, att det minst skulle krävas närmast orealistisk grad av internationell organisation av proletariatet för att ha en chans. Vilket i praktiken förmodligen är omöjligt om man inte är stark på hemmaplan. Bourgeoisien och dess lakejer försitter inte något tillfälle att påpeka för proletariatet att de är chanslösa på hemmaplan bara genom att ge upp helt på hemmaplan och ge er på det omöjliga företaget att organisera er internationellt kan ni lyckas. Utan att vara stark på hemmaplan har man ju inget att mobilisera för internationellt samarbete när det gäller.<br /><br />Precis som det kan ligga en fördel att dölja sin styrka för fienden kan det var taktiskt fördelaktigt att framställ sig som oövervinnlig. Man kan jämföra med USA och dess militärförmåga och hur mycket som satsas, dess oövervinnlighet trumpetas hela tiden och underblåses gärna av vad som förmodas vara motståndare till imperialismen. Denna militära virtuella förmåga gör förmodligen mer nytta när den inte används utan bara finns där som ett hot. Förmodligen trodde neocon gänget själv på propagandan. När den väl användes sjönk respekten för dess förmåga och effektivitet./lassehttps://www.blogger.com/profile/08162865275551278480noreply@blogger.com