tag:blogger.com,1999:blog-8833913753377186765.post3880870705836432714..comments2024-01-27T12:39:01.224+01:00Comments on Björnbrum: Ekonomiskt säkerhetsråd?Björn Nilssonhttp://www.blogger.com/profile/17098246825512690591noreply@blogger.comBlogger5125tag:blogger.com,1999:blog-8833913753377186765.post-26735546718506725602009-02-05T10:44:00.000+01:002009-02-05T10:44:00.000+01:00I Sverige har vi mest industriförbund, med många y...I Sverige har vi mest industriförbund, med många yrken i samma fackliga organisation. För att täcka upp för de verkligt röriga delarna av arbetsmarknaden skulle det behövas ett steg till - ett fack som helt enkelt omfattar alla fackligt anslutna, var de än finns. "One big Union" som IWW i USA kämpade för, det kanske är modellen. Men det är nog många fackliga byråkrater som inte gillar en sådan lösning.Björn Nilssonhttps://www.blogger.com/profile/17098246825512690591noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8833913753377186765.post-68947026196416729282009-02-05T10:12:00.000+01:002009-02-05T10:12:00.000+01:00Det är helt enkelt lättare att organisera stora in...Det är helt enkelt lättare att organisera stora industriarbetsplatser, helst med löpande band. <BR/><BR/>Oförmågan att organisera mindre arbetsplatser är orsaken till att USAs arbetarrörelse försvagades så drastiskt från 60-talet och framåt. Och framgången med att organisera dem står för den uppryckning den har gjort de senaste fem-tio åren.<BR/><BR/>Att organisera små, flyktiga arbetsplatser kräver dessutom en helt annan strategi, som inte är så inåtvänd och hierarkisk som den gamla. Vissa fack i Europa har förstått detta, de flesta dock bara teoretiskt än så länge. I Sverige är det främst SEKO och Transport som försöker även om inte heller dessa har kommit på någon riktig framgångsmodell.Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8833913753377186765.post-91128448642270632802009-02-04T14:26:00.000+01:002009-02-04T14:26:00.000+01:00Den gamla arbetarrörelsen sitter fortfarande fast ...Den gamla arbetarrörelsen sitter fortfarande fast i något slags tänk att alla jobbar på gigantiska industriarbetsplatser. Idag skapas de nya jobben oftast i små företag (restauranger, städfirmor, telemarketing och annan pest) om 0-50 anställda. Dessa företag tar in timvikarier, projektanställda m.fl. anställningskategorier fackföreningsrörelsen inte är intresserade av. <BR/><BR/><BR/>Företagen i sin tur får numera sparka folk och ta in bemanningsföretag istället för att ge återanställningsförtur till de gamla som vill komma tillbaka. Så även de stora industriarbetsplatserna håller man på att försvagas.Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8833913753377186765.post-78336985970546574562009-02-04T12:05:00.000+01:002009-02-04T12:05:00.000+01:00Oförmågan att tacka när man blir räddad från att r...Oförmågan att tacka när man blir räddad från att ramla över stupet är en av kapitalisternas utmärkande drag. <BR/><BR/>Det verkar som arbetarrörelsen måste byggas upp från grunden igen. Det kan vara logiskt med tanke på att världen har förändrats rejält sedan arbetarrörelserna började sticka upp näsan för mer än 150 år sedan. Samtidigt är det trist att inte den gamla arbetarrörelsen har kunnat hänga med i utvecklingen.Björn Nilssonhttps://www.blogger.com/profile/17098246825512690591noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8833913753377186765.post-27423291856841933922009-02-04T11:37:00.000+01:002009-02-04T11:37:00.000+01:00Det handlar helt enkelt om en Polanyisk "motgående...Det handlar helt enkelt om en Polanyisk "motgående rörelse". Dvs att alltfler börjar se den utopiska marknaden som destruktiv.<BR/><BR/>Något liknande hände ju förra gången borgerskapet hade marknaden som utopi, dvs på 1800-talet. Det var inte bara arbetarrörelsen som protesterade utan en uppsjö av andra krafter också - inklusive stockreaktionära godsägare som såg risken att även deras position skulle rasa om samhället föll sönder.<BR/><BR/>Efterkrigstidens ordning, den s.k. Bretton Woods-ordningen, var ju en kompromiss där marknaden absolut inte avskaffades men villkorades på så sätt att staterna fick rätt att garantera överlevnaden även för de fattiga. Detta lade grunden till tretti år av tillväxt där kapitalister minst av allt missgynnades. Men tyvärr, sett ur kapitalisternas synvinkel, ledde den också till att folk började ställa för höga krav och måste näpsas.<BR/><BR/>Vem som får störst tyngd i den kompromiss som nu håller på att snickras ihop beror på hur mycket de olika parterna hävdar sig. Beträffande arbetarrörelsen ser det mörkt ut, den tycks mest av allt sträva efter att inte vara till besvär, så den lär inte få mycket.Anonymousnoreply@blogger.com