På tal om månförmörkelsen för några dagar sedan skrev jag om den fornnordiska tron att förmörkelserna berodde av att vargar försökte äta upp solen och månen. Av en slump fick jag fram boken
Sutta Nipata. Buddhistiska ballader och lärodikter ur bokhyllan, och där får vi den indiska versionen. Hos dem handlar det om en titan vid namn Rahu som med jämna mellanrum sväljer månen och därmed orsakar månförmörkelser. Jag ser också att ett gammalt fint namn på Indien är "Rosäppelön". Det låter poetiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar