Snask som lockvara i godisbutiken?

I Dagens Nyheter idag, ekonomidelen, får vi veta att "OK Q8 vässar profilen". Detta oljebolag (läs: miljöförstörare) har drygt fjärdedelen av bensinmarknaden i Sverige. Nu skall man rusta upp sina 971 bensinstationer. "Bensinen är den stora lockvaran" skriver DN. Tja, är det så märkligt när man driver bensinmackar?

Men på sluttampen av artikeln får vi lite praktiska insikter i detaljhandel. "Sortimentet i butiken har gallrats ut ordentligt och det finns färre schampon, kex och choklad till exempel, samma sak med bilprylar ... " Mackföreståndaren säger: "Ingen har råd att ha några hyllvärmare på lager längre, så fort som de ekonomiska hjulen snurrar idag ... "

Det är logiskt: så långa produktions- och försäljningsvolymer som möjligt eftersträvas, och de skall rinna igenom till kunden så fort det någonsin går. Och det innebär att mer lågfrekventa kundönskemål sopas undan, vilket verkar strida mot en valfrihetsideologi som säger att kapitalismen är bäst på att uppfylla människornas önskemål. Vad man inte säger så högt är att önskemål kostar, och att drivkraften i affärsverksamheten inte är behovstillfredsställelse utan maximal vinst. Inom nationalekonomin talar man klart om detta, men den "politiska kapitalismen" har svårare med klarspråk. Ett mindre antal människor med goda finanser kan konsumera vitt och brett och exklusivt - massorna får enkla och standardiserade sortiment i massversioner.