Dumfräck

En av de mer sympatiska företrädarna för socialdemokration är (jag hoppas verkligen att skenet inte bedrar!) den gamle kulturministern Bengt Göransson. Att denne man kallar den nuvarande finansmarknadsministern Odell dumfräck måste vara ett ganska så grovt språkbruk för att komma från denne bildade man. Men det görs i ett inlägg i det elektroniska Efter Arbetet.

Dumfräck var en beteckning min pappa brukade använda på personer som lurade sina medmänniskor och vilkas fräckhet saknade gränser. Man hade skäl att misstänka att de inte riktigt begrep vad det var de egentligen gjorde.

När Göransson slutade som minister återgick han till något anspråkslöst arbete i Folkets Hus, har jag för mig. Tänk om andra toppgubbar/toppgummor kunde göra samma sak? Hur som helst: i den här artikeln får Odell snytingar såväl för utförsäljningen (förskingringen kanske är ett bra uttryck också?) av Telia-aktier, samt det ekonomiska upplägget för Arlandabanan. Odell är av den sorten som predikar att politiker inte skall sköta företag för att de inte kan det. Hans affärer verkar bekräfta sanningen, åtminstone när det gäller politiker av hans sort. Men alla är ju inte marknadsfundamentalister ... .