Första maj är inte bara de röda, utan också de svarta och rödsvarta fanornas dag. Med andra ord, olika anarkistgrupper är också ute och rör på sig. Här är en bild från det man kan kalla ett eukemeniskt möte för vänsterrörelserna: hyllandet av de svenska spanienfrivilliga vid la Mano på Katarinavägen.(I och för sig har jag aldrig riktigt förstått kopplingen mellan denna öppna hand och den strid som fördes med vapen i hand, men det kan bero på att jag är okunnig helt enkelt.)
Hur som helst, här vid la Mano samlades socialdemokrater, kommunister och anarkister för att hylla femhundra svenskar (varav de flesta, kanske nära alla, var kommunister) som stred inte bara mot spanska fascister och deras tyska och italienska allierade, utan i praktiken också mot den "nonintervention" från Europas demokratier som beredde vägen inte bara för Franco utan för det världskrig som lurade i kulisserna. Låt oss minnas dessa kämpar med tacksamhet, såväl de som stred av djup politisk övertygelse som de som var mer av äventyrare.
Hittade din blogg nyligen, därav att jag kommenterar ett såhär gammalt inlägg. De där med att alla Spanien frivilliga ska ha varit kommunister är en ganska grov förenkling, skulle nog hävda att hälften var de ungefär, medan den andra hälften var hälften socialdemokrater och hälften syndikalister.
SvaraRaderaHej Karl ... Marx kanske? Själv hade jag naturligtvis glömt det här gamla inlägget. Det var ju förra årets synder!
SvaraRaderaFinns det några pålitliga listor över svenskarna i Internationella Brigaderna och deras politiska etiketter? Själv har jag fått för mig att det socialdemokratiska och syndikalistiska inslaget visserligen fanns, men att det var synnerligen magert. En gubbe per etikett ungefär.