Den stora banksvindeln

Jag är så gammal att jag kommer ihåg vad som hände förr i tiden (har jag inte kommit med den plattityden tidigare, förresten ...?). Ta det där med SSU exempelvis. Om vi går tillbaka ungefär fyrtio år krävde SSU varje gång man hade kongress att bankerna skulle socialiseras. Och sedan blev det inget mer med det. De hade fått vifta med en radikal vimpel en stund och kanske fått någon upprörd borgerlig kommentar, och så kunde Gunnar Sträng ("kapitalets dräng") fortsätta med den gamla vanliga politiken. Då bör man komma ihåg att på den tiden var bankernas verksamhet mycket mer reglerade än vad de är nu.

Nu skriver Dagens Dumheter att det kommit kritik mot bankernas höga vinster. En gammal socialdemokratisk minister yttrar missnöje. "Dålig konkurrens" sägs det. Om man nu skulle tala i gamla socialdemokratiska termer är branschen "mogen för socialisering". Det är oligopol, det driver upp vinsterna och man kan inte realistiskt gå tillbaka till otaliga småbanker. Varför då vänta? Slå ihop hela klabbet till en storbank under demokratisk kontroll.

Man skulle kunna tänka sig att SSU, som håller kongress snart igen, skulle höja socialiseringens stora röda banér. Av detta syns intet på deras hemsida, men den verkar inte uppdateras nu på grund av semester. Men när jag tittade runt på hemsidan verkar sådana här konkreta förslag inte vara det man vill syssla med. Termer som "socialisering" hittade jag inte. Däremot många vackra fraser av snömoskaraktär. - För några år sedan råkade jag stöta på tösen som eventuellt kan bli SSU:s nya ordförande. Fick väl inte något intryck av att det var en person som klättrade på väggarna och gnisslade tänder i iver att störta den perfida kapitalismen.

Ett vänsteralternativ till förstatligande kunde vara att ta "konkurrensen" på allvar, kräva att det startas en offentlig bank som håller sådana räntor och annan service att den slår ut privatnissarna. Vad man än gör kunde eventuellt gny från EU kontras med att det här är samhällsviktig verksamhet som kräver rejäl offentlig kontroll. Eller helt enkelt strunta i vad EU säger - vi är väl stora starka svenska karlar som man inte puffar omkring hur som helst, eller hur?

Gamla tider var det ja - minns att jag hade funderingar på att gå med i SSU i mitten av 60-talet, men det blev inget med det. Hade jag gjort det hade det väl blivit livstidsmedlemskap, tillsammans med Kjell Olof Fäldt och andra framtidshopp. Nå, man blev tvungen att rensa medlemsregistren för ett par år sedan, och efter det var man så få i SSU (4000 har jag för mig) att Tage G Pettersson kallade organisationen för "sekt".