Hur vet man att okända folk finns?

På 1950-talet hade TV inte riktigt hunnit slå igenom i Sverige. I stället kunde man gå på bio och få se spännande filmer från andra sidan världen, exempelvis när Rolf Blomberg och Arne Sucksdorf plaskade omkring i Amazonas blöta skogar. I den brasilianska djungeln kunde man möta de vilda xavanteindianerna (som killen här till höger), enorma anakondaormar, stim av hungriga pirayor, och så vidare. På den tiden fanns det ännu grupper av indianer inne i djungeln som inte hade haft någon kontakt med yttervärlden, men de brasilianska myndigheterna arbetade för att upprätta förbindelser. Resultatet för indianerna var inte alltid så kul: med kontakten kom sjukdomarna, vilket kunde innebära att en liten stam på några hundra individer kunde förvandlas till en spillra på några tiotal individer inom några år. Och nu tränger timmerhuggare, farmare och gruv- och oljebolag allt djupare in i Amazonområdet. Utsikten för eventuellt kvarvarande okända grupper ser rätt dålig ut (för att uttrycka det milt).

I Washington Post finns en artikel om eventuellt okända grupper därute i det gröna havet av träd. Berörda regeringar har bytt taktik. I stället för att försöka ta kontakt överlåter man till de okända att göra det om de har lust, och i stället avsätts områden där sådana grupper skall kunna överleva utan den farliga kontakten med den vite mannens baciller och virus. Då påstår givetvis exploatörer att det inte finns några okända grupper där, och att det borde vara fritt fram osv. För hur kan man veta att det finns folk man inte känner till om man inte känner till dem? Svår nöt att knäcka. Artikeln beskriver hur en sådan grupp kommer ut ur skogen och hälsar på ett tag hos indianer som har kontakt med yttervärlden, men skeptikerna är givetvis skeptiska ... .

Men just Amazonas är väl ett av de områden där det fortfarande går att hålla sig undan för mindre grupper, liksom kanske i det inre av Nya Guinea. Fast inte så länge till.