Är nationalekonomi vetenskap?

Rubriken till det här inlägget föranleds av en artikel av Ali Esbati (ekonom, kan därmed anklagas för att kasta sten i glashus) i tidningen Flamman, samt en del inlägg på Esbatis blogg. "Nationalekonomerna" som grupp får en rejäl och delvis välförtjänt känga. "Delvis", för jag tror att den gode Ali bränner av med för grovt artilleri. Jag tänker så här:

Nationalekonomi kan betraktas som en samhällsvetenskap (alltså en uppsättning teorier som inte kan testas på samma sätt som inom naturvetenskaper, men som ändå är underställd diverse krav om källkritik, möjligheter att kolla data bakom olika påståenden, etc.). Därmed har jag svarat "ja" på frågan i rubriken.

Nästa fråga: "Är alla nationalekonomer vetenskapsmän?" Nu kommer det intressanta. Den nationalekonom som har en kritisk hållning till även sina egna teorier, och inte försöker utse sig själv till expert på samtliga samhälleliga företeelser, kan förmodligen få godkänt. Samtidigt vet vi att många inte är osjälviska kritiska sanningssökare. En del uppbär sin lön av banker men tillåts ändå att framställa sina åsikter som grundade på vetenskap. En del är statstjänstemän och pratar som de får lön för. En del sitter i Riksbanken och lär inte vara särskilt lyckade som ekonomiska prognosmakare. Ändå behandlas de som oberoende experter därför att det är politiskt lönsamt. Den dagen lönsamheten upphör kommer falluckan att öppnas ... .

Enligt min mening är nationalekonomi vetenskap, men de nationalekonomer som syns och hörs mest är sällan vetenskapsmän. Det gäller både i Sverige och internationellt, och det är tråkigt med tanke på att vi en gång var världsledande även här. Samtidigt har jag visst hopp. Det "neoklassiska" paradigmet (det är inte klassiskt, för övrigt) måste nog ha polishjälp om det skall överleva hotet från nya unga arga ekonomer.