Svensk företagsamhet - en del av gnällbältet?

Sverige har Nordens mest missnöjda småföretagare meddelar Dagens Nyheter nu på morgonen. I Finland är det inte alls samma nivå på klagokören. Kan det möjligen bero av att finnarna inte gnäller så förbannat om allt hela tiden?

I papperstidningen finns ett diagram som saknas i nätupplagan, och där blir bilden både klarare och oklarare. En norsk undersökningsfirma har delat upp företagen i de fem nordiska länderna i sådana som har 1-5 anställda respektive mer än 50 anställda. Sedan har man frågat cirka 2800 företag vad de tycker om "företagsklimatet" i en skala från noll (sämst) till tio (bäst). Där framgår att båda dessa grupper är rejält nöjda i Finland (7,2 för de små och 7,9 för de stora). Även Island och Norge har högre nöjdhetssiffror. Sverige har 5,8 och 6,8. Men skillnaden mellan Danmark och Sverige verkar inte vara så stor. Slår man ihop siffrorna för små och stora företag och delar med två blir genomsnittet för båda länderna ungefär 6,3. Borde inte svenskarna hosta upp sig och inte vara som de ökända gnälliga "pölsefascisterna"?

Det här bekräftar bilden av att det svenska systemet främst gynnar stora företag. ... säger Anna-Stina Nordmark Nilsson, som i morgon blir vd för Företagarna med 54.000 medlemsföretag.

Det kanske vi skall vara tacksamma för. För några år sedan fann jag en diskussion mellan en direktör och en företrädare för metallklubben på ett av de största svenska företagen, omkring 1950. De var ense om att det där med överdriven konkurrens inte var så bra, och att det krävdes stora enheter för att lyckas bra. Som exempel tog de holländska Philips, om jag minns rätt.

Så länge Sveriges ekonomi bygger på malm, skog, verkstadsindustri - alltså verksamheter som ofta kräver stora enheter - är det inte vettigt att låta resurserna ohämmat skölja ut på företagsamheter som inte ger så mycket klirr i kassan. Det strategiskt riktiga är inte att röja väg för företag för att de råkar vara små, utan att försöka hitta de människor som kan ge viktiga bidrag till samhällsekonomin. Det är inte säkert att det är "lättnader" för företag i det oändliga som bäst gynnar Sveriges ekonomi. Det kan i oturliga fall leda till resursförstöring. Och det är inte sänkt arvsskatt som plötsligt får det att knäppa till i skallen på Uppfinnar-Jocke så att han kläcker århundradets idé. Däremot är arvsskattetjat intressant för folk som är mer intresserade av pengar än av produktiv verksamhet, och jag tror inte att det är den gruppen som primärt skall premieras.

Vad man kan göra är bland annat att förenkla administrationen för småföretagare. Men inte genom att slopa kontrollen, utan genom att lägga om den. Låt de lokala skattekontoren eller liknande bygga upp enheter som tar hand om delar av bokföringen, så att företagarna kan inrikta sig mer på affärsverksamheten. Jag vet att det här skulle leda till protester eftersom det skulle slå mot privata revisionsfirmor (som ändå är för dyra att anlita för en del företagare) men jag ser detta som en mindre intressant invändning. Som en bieffekt av det här kanske man kunde komma åt en del skattefusk som bedrivs i skydd av F-skattesedeln.

Det enda man kan säga säkert om småföretag är att de är små. Men det är en jäkla skillnad mellan den som försöker starta eget på grund av arbetslöshet, som har sin lilla butik eller verkstad för att gå där och skrota och sköta sig själv, eller den lilla grupp som sitter på idéer som är utvecklingsbara. Krascherna bland företag som haussades upp under "den nya ekonomins" klang&jubeldagar i slutet av 90-talet visar att det inte är lätt att hitta idéer som både är högtflygande och realistiska på en gång.

Det finns anledning till att fundera på vad vi egentligen har företag till och hur de lämpligen ser ut. Ronald Coase, en engelsk ekonom, funderade på det redan på 1930-talet. Det var länge sedan jag läste hans huvudartikel i ämnet, men jag tror att det handlade om att på ett så effektivt sätt som möjligt lösa transaktionsproblem mellan olika människor. Därmed blir det en fråga för samhället i stort hur företagsamheten ser ut och regleras. Det finns inget som tyder på att en företagsamhet som släpps vind för våg automatiskt skulle fungera optimalt. Snarare tvärtom. Som Adam Smith påpekade kan företagare knappt mötas innan de börjar konspirera mot allmänheten.