tisdag 21 augusti 2007

Genvägar på gott och ont?

Någon som minns diskussionen i början av 90-talet när forskare i Umeå stoppade in gener från en ishavsflundra i aspar för att få dem att klara kyla bättre? I senaste numret av den oundgängliga tidskriften Forskning och Framsteg får vi veta hur det gick. Inget vidare - de stackars asparna frös ihjäl. Hur är det man brukade säga förr i tiden: "Tillbaka till ritbordet." Men i det här fallet gav forskarna upp.

Vår gamle vän Naturen genmanipulerar hela tiden. Muterar, utvecklar och avvecklar. Inte bara raser, utan arter, kan korsa sig med varandra och bilda nya intressanta varelser - alternativt att det blir livsformer som inte klarar sig utan trillar av pinn tämligen omgående. Och alla våra husdjur och boskap är resultat av mänskliga insatser på området för att få fram önskvärda egenskaper och utseenden. Vem fasen kan tro att en varg och en kinesisk nakenhund är släktingar? Det som för lekmannen känns mystiskt är när man börjar med korsningar av typen fisk + träd, vilket jag antar Naturen själv aldrig skulle hitta på. Och när allmänheten får veta sådant börjar man ju fundera på om gamle doktor Frankenstein är i farten med något nytt skumt projekt i sitt laboratorium!

Enligt artikeln siktar Umeåforskarna på genförändrade träd ute i skogarna i Sverige tidigast 2015. De kan växa bättre, bli motståndskraftigare mot insekter etc. Jag vet inte om det är bra eller dåligt. För mycket mixtrande med naturen kan ge tråkiga bieffekter om man inte ser upp. Många genmanipulerade växter har svårt att klara sig utanför laboratoriemiljön och är harmlösa av den orsaken, men skall man ha dem ute i ur och skur i skogen måste de ju tåla lika mycket väder och annan påverkan som vilken björk eller gran som helst. Alltså behövs det mycket och intensivt tänkande, både bland vetenskapsmän och den intresserade allmänheten, om de här frågorna. Kan man korsa tall med varg så att tallplantorna biter älgar som försöker tugga på dem?

På tal om varg - såg att DNA-test skall avslöja huruvida bitna tamdjur har råkat ut för varg eller lösspringande hundar. Intressant utveckling. CSI ute i skogen - kanske en och annan glesbygdspajsare åker dit för att jycken hans springer runt och biter får hos grannarna?

Jag skulle kunna kommentera åtskilligt i senaste Forskning och Framsteg. Ett exempel: Jenny Björkman (som jag träffat som engagerad historielärare på Södertörns högskola) skriver om folkhemmet och när myndigheterna skulle rensa upp i slummen och lära folk att bo rätt. Det klarade de av ganska bra, tycker jag. Här klampar ingen in med skorna på inte! Det gnälls på folkhemmet från en del håll, men jag undrar hur många som verkligen vill tillbaka till den vägglusiga och tuberkulosiga livsstilen som fanns i Sverige för inte så länge sedan?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar