Rent spel och evolution

Vissa funderingar i föregående inlägg har relevans för en artikel i DN:s jobbilaga idag (tycks bara finnas i papperstidningen).

Låt oss anta att höger och vänster har olika människosyn: vänstern är optimistisk, tycker att folk i grunden är bra och de som inte är bra kan bättra sig, medan högern är pessimistisk ("realistisk" säger den nog själv) och misstänksam. Folk är lata smitare och missköter sig så fort de kan, så har det alltid varit och kommer att vara. - Den till höger eller vänster som har rätt i det här avseendet kan förmodligen göra stora politiska vinster genom att anknyta till grundläggande mänskliga beteenden.

Artikeln heter "Rent spel stärker gruppen" och hänvisar till professor Mats G Hansson från Centrum för Bioetik vid Karolinska institutet och Uppsala universitet. I korthet: det finns ett ställe i hjärnan som är ett starkt känslocentrum. Man har studerat det med magnetröntgen. Det är evolutionen som har drivit fram känslorna för rent spel under lång tid, rent spel har i själva verket varit en förutsättning för överlevnad. Därmed har känslor, som förknippas med rättskänsla och samvete, blivit en del av den mänskliga hjärnan. Vi kan gott säga "en del av den mänskliga naturen".

Som lekman kan jag bara gissa att "the survival of the fittest" med den här tolkningen blir att den som brukar rent spel på bästa sätt för egen och sin grupps del har bästa möjligheten till framgång. Däremot är frågan: var är gruppens gränser, var tar det rena spelet slut? Men politiskt är tolkningen som jag ser det rätt klar: det är vänstern snarare än högern som skulle kunna dra fördel av den här forskningen. Om tankar om rättvisa och osjälviskhet finns inbyggda i hjärnan bör vänstern lättare kunna vädja till dessa känslor än en höger som tror att alla är bidragsfuskare.

Och intressant nog var Adam Smith inne på liknande tankegångar i sin filosofiska avhandling om moraliska känslor från 1759. De första orden lyder:

How selfish soever man may be supposed, there are evidently some principles in his nature, which interest him in the fortune of others, and render their happiness necessary to him, though he derives nothing from it except the pleasure of seeing it.

Detta stämmer inte med den vulgärliberala uppfattningen av Smith, men kanske bättre med den mångsidige mannen själv, samt vad vår tids forskning kan bringa i dagen om den mänskliga naturen.