Det är faktiskt värre utrikes!

Även om en och annan tycker att nuvarande situation i Sverige är pest och kolera på en gång och utan valmöjligheter så är det faktiskt värre på annat håll, och värre ändå lär det bli. Halva Jordens befolkning lever nu i städer, och en del har det milt sagt knapert. Ett nyhetsbrev från FN:s nyhetsbyrå IRIN meddelar en del om nutid och framtid:

The total global slum population is expected to reach 1.4 billion by 2020. Billions of city dwellers live on the very edge of survival, and the risks they face can be no less severe than some situations described internationally as "humanitarian emergencies".

Their circumstances make them vulnerable to shocks and dangers, such as organised crime and epidemics, that have no equivalent in rural life. Marginal locations and over-crowding make city slums extremely vulnerable to natural disasters and the negative impacts of climate change.

The appalling circumstance of these slums - which house more than a billion people already - is just a taste of things to come. Tomorrow's crises, analysts say, will be experienced increasingly in cities. But even today, millions live in perpetual crisis. Their harsh existence and the shocks they face show us a glimpse of the future, and are, in fact, tomorrow's crises today

Hela artikeln om det här i sanning gigantiska problemet hittar man här.

Sluminvånare i Freetown, Sierra Leone

I artikeln görs det intressanta påpekandet att urbanisering i sig inte är ett problem. Den kan medföra rejäla framsteg om det sker på rätt sätt. Men oplanerad urbanisering är skadlig.

Förut fylldes städernas slum på av inflyttade fattiga från landsbygden. Numera har slummen en egen tillväxt utan den påfyllningen. Men jag undrar om inte en radikal jordbrukspolitik skulle kunna hjälpa till att lätta på trycket mot städerna ytterligare, genom att stödja småbönderna mot storbönder och internationellt agrokapital. Enligt artikeln tycks man numera vara på väg bort från 90-talets liberala reformiver där allt skulle läggas ut på privata händer (en politik som havererat bland annat i Latinamerika) och tillbaka mot mer offentliga ingripanden. Att "marknaden" skulle kunna lösa problemen för några miljarder människor som får stryk av "marknaden" men inte har några större möjligheter att påverka den betvivlar jag.