tisdag 11 september 2007

En pedagogisk utopi

Igår lyssnade jag till en intressant föredragning av en man som varit aktiv i skolan i över en mansålder. Vilken mängd av erfarenheter att ösa ur!

Det är inget snack om att skolan idag, hela vägen från första början till högsta högskolan, hemsöks av kristendenser. När man tänker efter: när samhället i stort drabbas av kriser kan inte skolan vara oberörd. Skolning i bred mening, alltså överförande av kunskaper, erfarenheter och levnadsregler, är ju det som gör samhället till samhälle. Inga kunskaper, inget samhälle. Därför finns det knappast något viktigare att diskutera än skolans utveckling.

Samhället förändras hela tiden, och det blir kamp om vilka kunskaper och regler som är viktiga att föra vidare - och vem som skall få ta del av kunskaperna. Skolan har på gott och ont varit en instans i Sverige där folk från olika samhällsgrupper kunnat mötas - nu verkar det med privatskolevurmen vara slut med denna demokratiska mötesplats. Från småskolan till gymnasiet skiljs elever med föräldrar som har råd att betala ut från de med föräldrar som inte har råd att betala - de senare hamnar väl i underfinansierade kommunala skolor. På högskolenivå trycks de flesta underklassare bort med hjälp av höga terminsavgifter - så kan det bli om några år. En minoritet av privatskolor kan arbeta med bra alternativ pedagogik, men för de flesta handlar det om affärer. Är det lyckat att fina bokslut skall vara viktigare än att få fram elever som är förberedda för att gå ut och bygga ett bättre samhälle?

Jag är optimist, jag tror att med rätt pedagogik kan de flesta människor lära sig det mesta mer eller mindre bra. Det innebär att i det ideala skolsystemet skulle undervisningen vara skräddarsydd ända ner på individnivå. Vem som helst kan räkna ut att en sådant idealt system kommer att kräva oerhörda resurser. Men jag tycker att Sverige och det uppväxande släktet förtjänar det. Man kan bygga en sådan skola genom att forska och utveckla pedagogik, genom att alla som är aktiva i skolorganisationen bidrar med sina kunskaper och idéer, genom att hela samhället säger "bra undervisning är av högsta vikt för vår framtid och får inte fuskas bort".

Skoldebatten får verkligen inte fuskas bort. Det får inte bli konstiga skendebatter om mobiltelefoner i klassrummen (man sitter inte och babblar i telefon under lektionerna!), om betygens vara eller inte vara (är det för att få kunskaper eller för att klara betyg man studerar - kan betyg ibland vara ett hinder för lärande?), om ordning i skolan (snälla och tysta elever skall inte behöva terroriseras av överagerande ligister). Det är frågor man snabbt bör kunna avverka för att gå vidare till långsiktigt viktigare saker: Debatten bör handla om hur pedagogiken fungerar i ett samhälle där vi snart har datorer som i vissa avseenden är intelligentare än människor, där miljö och demokrati är de viktigaste frågorna vi har att ta ställning till, där såväl möjligheter som faror i den framtida utvecklingen är större än någonsin tidigare i mänsklighetens historia, där behovet av en god moralisk kompass måste tillgodoses.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar