Jävla klottrare

Svineri vid Hornstull

Idag fick jag senaste numret av FIB/k. Det innehöll en debatt med anledning av ett uppskattande inslag om "grafitti" i föregående nummer. Vi är ju en del som inte gillar hur klottrarna svinar ner i en stad som faktiskt också tillhör oss som inte springer omkring och kladdar med stulna färger. Det här inlägget illustreras med några bilder som jag tagit själv.

Svineri på Södermälarstrand

Den kritiske insändarförfattaren Björn Wållberg i senaste FIB/k (prenumerant från första början, som jag) håller inte inne med känslorna:

Grafitti målas av i huvudsak kriminella missbrukare som njuter av att förfula det offentliga rummet ... Vi som rör oss i Stockholm till vardags avskyr klottret och de som anser sig ha rätten att förfula vår stad ... Det är symptomatiskt att klottret riktar sig mot "det gemensamt ägda" det är inte bilar och villor som vandaliseras det är det offentliga rummet ... Jag blir alltid ledsen och låg när jag ser förstörelsen, det förstör min dag... Klottraren är en del av det borgerliga angreppet på det offentliga rummet. Allt som inte är ägt av någon individ är värdelöst och kan följaktligen slås sönder och klottras ner ... Man kan nog se klottrarna som en slags stormtrupp för förstörandet av det offentliga rummet och svaret hos medborgaren blir ytterligare privatisering och inlåsning ... Grafitti är inte folkets kultur det är packets kultur.

Svineri på Södermälarstrand

Jag håller verkligen med. Vem kan se något konstnärligt värdefullt, något som kan göra oss till bättre människor, i den vandalism som finns på de här bilderna?

Svineri på Södermälarstrand

Svaret på kritiken är ganska undfallande. Ivar Andersson som skrivit en bok om "gatukonst" är oroad över språkbruket. Jag är mindre oroad. Jag anser gott att man kan få kalla de här ligisterna "pack" utan att behöva bli jämförda med Sarkozy i Frankrike. Genom sitt förstörelseverk förstör de också för i och för sig illegala affischerare som dock verkligen har budskap med något värde och begriplighet. Man kan nog misstänka att det vara samma sorts individer som utan någon förklaring sprang omkring och krossade fönsterrutor på Brännkyrkogatan under första maj i år. Skall vi ta det som någon slags skapande gatuteater eller happening, va?

Andersson försöker smita undan genom att peka på 70-talets gatuaffischer om antikapitalism och antiimperialism som var lika olovliga som dagens klotter - men jag fattar ärligt talat inte om det finns något samhälleligt budskap i bilderna jag tagit. Enda budskapet jag uppfattar är att här har det varit en egotrippad jävel med sprejburkar i farten igen. Folk som håller på med sådant här förstörande på gator och i tunnelbanan medverkar inte i kampen för ett bättre samhälle. Däremot, och det anser jag Wållberg har framfört mycket bra och kraftfullt, verkar det med kraft för att försämra för de flesta av oss.