Åsa L om yttrandefrihet

Igår gav jag Dagens Nyheter en känga för tidningens ansträngda och knappast konsekventa försvar av yttrandefrihet i samband med Vilk rondellhundsjönseri. Idag kommer Åsa Linderborg med en mycket bättre formulerad råsop i Aftonbladet. Heders åt den bönan! Här är det centrala avsnittet:

Att den liberala pressen nu med emfas försvarar Vilks rätt att rita vad han vill är viktigt, men samtidigt är deras patos för yttrandefriheten iögonfallande selektivt. För tre år sedan fick Björn Eklund på Ordfront sparken för en artikel om Balkankrigen. Det skedde efter ett drev av framför allt Expressen och Dagens Nyheter. Vi som då försvarade yttrandefriheten sades utgöra ett hot mot demokratin. Nyligen sparkade Connex Sekobasen Per Johansson eftersom denne påtalat bristen på säkerhet i Stockholms tunnelbana. Det upprörde ingen liberal ledarskribent. Yttrandefriheten på arbetsplatserna är tydligen ingenting värd. Är det ett problem?

Påfallande selektivt var det! Problemet torde uppstå när försvaret av det ena eller andra inte är konsekvent utan i stället beror av politiska konjunkturer och bondsluga knep för att knipa kortsiktiga poänger. Då löper man risken, som nu DN och Expressen här ovan, att efter ett tag påminnas om vad för dumheter man sade förra gången.

Förr i tiden sas det att ärlighet varar längst. Det hör man inte så ofta numera, men vete tusan om inte gamlingarna hade rätt i alla fall!