Familjerätt, familjefel?

Det gäller att vässa argumenten och se till att de inte står emot varandra. Josefin Brink skriver ofta tänkvärda saker i sin blogg, men jag undrar om det inte är en miss här (hela inlägget handlar om Moderaternas kommande partimöte i Gävle):

Ska kvinnors rätt att bestämma över sin egen kropp respekteras eller bör samhället alternativt enskilda män ges rätten att överpröva en kvinnas beslut att avsluta en graviditet? Ska barns rätt till trygghet, gemenskap och omvårdnad sättas i första rummet eller ska religiösa, patriarkala föreställningar om den biologiska familjens absoluta överlägsenhet få stå i vägen för barnens bästa?

En kritiker skulle kunna svara Josefin att två rättigheter kolliderar här, och att om man dödar ett barn har man faktiskt inte satt dess trygghet, gemenskap och omvårdnad i första rummet. Däremot har man kanske löst ett problem för föräldrarna och för samhället i stort. Har man inget personnummer har man väl inte mycket att sätta emot i den konflikten.

Sedan vet jag inte om det är så smart att villkorslöst ge sig på familjeinstitutionen heller. Den socialistiska och socialliberala principen kan ses som att vissa familjefunktioner efter behov kan läggas ut på en "utvidgad familj" - nämligen den offentliga sektorn. Den lyder förhoppningsvis under folkets demokratiska kontroll. Den kapitalistiska principen handlar helt enkelt om att försöka göra affärer av allt som går att göra affärer av, och ur den synpunkten kan folk och relationer som man inte kan göra pengar av lika gärna försvinna. Det gör de också.

Familjer kan ju se ut på olika sätt, från några få individer till flera hundra, men för alla gäller att kapitalet gärna tar över så mycket det går av familjefunktionerna. Kapitalet är inte mänskligt och resultatet blir därefter. Djupa mänskliga relationer har svårt att gå ihop med köp&sälj. När ditt främsta värde i samhället är att du konsumerar spelar det mindre roll om du slarvar bort din familj under resans gång.

Jag utgår från en klassisk princip, grundad i Marx' och Engels' idéer om mänsklig frigörelse: tar man bort klassförtryck och andra typer av förtryck kommer samhället så att säga att "sätta sig" och naturliga och jämlika relationer kan upprättas mellan alla människor. Då blir samhället verkligen samhälle och samhället "som en enda stor familj". - Utan plats för snyltare.

Sedan kunde mycket dumt prat avlägsnas genom att äktenskapet görs till en helt privat angelägenhet, och att kontrahenterna vid sidan av åläggs att underteckna ett vanligt medborgerligt kontrakt om sina inbördes angelägenheter. Det borde ha införts för länge sedan. Finns i flera utländer som inte tycks ha gått under för den sakens skull. Man har alltså både kanske religiös men definitivt en civil vigsel. Då kanske alla tokromantiker förstår att äktenskap faktiskt inte bara är något tokromantiskt utan har diverse juridiska komplikationer också.