Utan is är isbjörnar ställda

Här är en kraftfull gammal sovjetisk isbjörn, valör 15 kopek. Möjligen går den på is också. Men igår hörde jag på radion om krisläge i en liten by längst bort i Ryssland i trakterna av Berings sund. Där bor det 140 människor. Samtidigt har man en invasion på 200 isbjörnar som dessutom är hungriga eftersom de inte ätit på länge.

Problemet för björnarna är att de skall ut på isarna för att börja jaga vid den här tiden på året, men tiden för isläggningen har blivit senare och senare på grund av uppvärmningen. De följer sin gamla vandringsled där de gått vartenda år men plötsligt är det bara vatten där det borde vara is. De får helt enkelt vänta tills det fryser på, och det gör de i den där stackars lilla byn. En flicka har redan blivit dödad av en isbjörn. De är inte ute efter människor, de är ute efter mat. Utan is är det jobbigt att vara isbjörn.


Här är en annan isbjörn, en vilsen stackare kanske från det danska Grönland. Den grönländska isen smälter, och den smälter alltför snabbt för att det skall vara hälsosamt för omvärlden.

Jag har bara sett riktiga polartrakter en gång, när jag flög över Grönland på tjänsteresa. I den rosafärgade kvällssolen fick jag några bilder av landskapet därnere genom flygplansfönstret: bergstoppar som stack upp ur isen, en isfylld fjord mellan höga vita berg. Ett märkligt land som kanske hinner ändra utseende rätt mycket till och med under min livstid.