Allt går igen - privatisering då och nu, men kanske också reduktion ...?

Jag läser just en artikel om svensk ekonomisk historia ("Egalitarianism in the process of Modern Economic Growth: The case of Sweden" av Martin Andersson och Christer Gunnarsson). Där får vi veta att vår tids argument om privatiseringens fördelar förekom redan på 1600-talet i Sverige. På den tiden hade staten/kronan dåligt med pengar och gav i stället bort många av de jordbruk man ägde till adelsmän som belöning för olika tjänster. Men tydligen fanns det även folk redan då som påstod att gårdarna skulle skötas bättre om de drevs av privata intressen:

A nowadays familiar argument in favour of privatisation was forwarded, namely that crown land would be more efficiently employed by private owners than by the crown. Dismantling of crown property thus contributed to a huge concentration of wealth in the hands of the aristocracy.

Det som hände var inte att den del av den svenska jorden som adelsmännen tog över plötsligt sköttes bättre. Där gick ju samma bönder och jobbade på samma sätt som tidigare. Däremot kunde adeln bygga stora palats och stoltsera med sina rikedomar - ända tills kung Karl XI, med stöd av större delen av folket, slog tillbaka och med den stora reduktionen såg till att staten återfick sin förskingrade egendom - med råge. Ett exempel att lära av!

Karl XI - tog tillbaka den statliga egendom som företrädarna hade förskingrat