Jan Myrdals tal till Gun Kessle

Jag läser Aftonlövet: Jan Myrdals tal till Gun Kessle. Och tänker, att här har vi en svensk levnadshistoria som ur vissa synpunkter är unik, ur vissa typisk.

Nu tillhör jag ju en yngre generation än Kessle och Myrdal men ändå inte så ung att jag inte har någon känsla för vissa aspekter i talet. Gun Kessle var framstående konstnär. Dessutom var hon märkt av sjukdom hela sitt liv. Som så många andra i sin generation fick hon lungsot/tuberkulos, och var nära att dö. Men som många andra levde hon vidare på ren envishet, och kunde göra något vettigt att det liv hon tillkämpade sig.

Låt oss kalla det intensiva och noggranna konstnärliga arbetet för just arbete, och sedan jämför det med allt annat arbete, oavsett dess reella innehåll, som så många kvinnor kämpat med under sitt liv. Då blir det unika typiskt för kvinnor i hennes generation som slet sig själva sönder och samman för att världen skulle rulla vidare. I ett sådant liv, där man sliter och sliter trots att man borde lägga sig ner och dö finns inte mycket plats för blöt sentimentalitet. Kanske det var därför en del yngre smarta s.k. tjejer inte gillade henne. Eller att man gav sig på henne för att indirekt komma åt Jan Myrdal. Hederligare än så är man nog inte i vissa kulturkretsar, även sådana som skall gälla för radikala.

Den grundhållning hon redovisade i sitt arbete var att hon inte kunde se större skillnad på kvinnorna i Liu Lin och kvinnorna i barndomens pörten i Tornedalen, säger Myrdal. Jag undrar om inte problemet med många liberal"vänster"-myspysar idag är att de inte heller gör det heller, men med den väsentliga skillnaden att de i grunden varken gillar kvinnorna i kinesiska Liu Lin eller i svenska Tornedalen. Och att de inte har lust att öda mycket krut för att ställa upp för sina mor- och farmödrar när de vandrar fram mot livets slut heller - de som i sitt anletes svett har gett oss ett rätt bra land att leva i.

Gun Kessle dog när idén om folkhemmet ligger ner på marken och utsätts för huvudsparkar av marknadskrafternas politiska slagskämpar. Det bästa sättet att hedra henne torde vara att rycka fram till undsättning och resa folkhemmet igen, fast större, vackrare, starkare än någonsin!