Socialdemokratin och makten

Den socialdemokratiska skribenten Katrine Kielos avslutar en artikel sålunda:

Politik handlar inte som högern ofta framställer det, om förenklade kategorier som jobb versus bidrag. Politik handlar om prioriteringar. Arbetslöshet kan bekämpas på olika sätt. Att stärka de arbetslösas kompetens innebär att Sveriges konkurrenskraft stärks. Att skattesubventionera lövkrattning innebär mer välordnade gräsmattor i Djursholm.

Det är sympatiskt formulerat. Att skapa "full sysselsättning" (som ju inte betyder att alla har arbete, om nu någon tror det) genom att få till mängder av okvalificerade lågavlönade arbeten är inte en framtidssatsning. Är det med löner vi skall konkurrera mot indierna kommer vi på köpet att få ta mer samhällsproblem än "bara" att en del medborgare är rejält fattiga. Vill vi ha en "sysselsättning" som bygger på allt större och allt dyrare klyftor i samhället? Borde det då för övrigt inte finnas en rimlighetskontroll, så att bara rika personer som verkligen förtjänar sina rikedomar får behålla dem? Att bli rik genom arv visar ju i och för sig på den goda talangen att välja rätt föräldrar, men i alla fall ...

Tidigare i artikeln skriver hon

Sveriges främsta problem är att stora grupper av människor upplever att de saknar makt över sina liv och att traditionella politiska strukturer är otillräckliga för att hjälpa dem. Dagens socialdemokrati hade kunnat finna mer av en riktning om den blev tydligare med att definiera sitt politiska projekt som en fråga om att omfördela makt och inte i första hand inkomst.

Och här finns knuten: det är inte bara så att dagens socialdemokrati har slängt över bord alla tankar om att omfördela makten. Det som finns kvar av socialdemokratin är så insyltad med övrig borgerlighet att den inte kan göra annat än att upphäva svaga pip till protest när moderater behandlar skatte- och andra lagar och regler som luft. För hur skulle de, som har så mycket korruption inom sina egna led, kunna. protestera och kräva att korruptionsträsket dikas ut? Tillräckligt många inom SAP har på olika sätt visat sig vara redo att fiffla för egen vinning för att sådana protester skulle låta rent löjliga och mötas med berättigade hånskratt. Trötta Mona och hennes kompisar är helt enkelt inte ett trovärdigt alternativ när man diskuterar rättvisare makt- eller inkomstförhållanden.

Undrar vad mäster Palm sagt om dagens socialdemokrater?

August Palm (1849-1922), skräddaren som började propagera för socialismen i Sverige 1881. Står numera staty på Norra Bantorget men med ryggen vänd mot LO-borgen. Han kom på kant med Hjalmar Branting som ändå påstod sig vara socialist. Vad skulle då Palm ha sagt om dagens socialdemokrater som hellre tycks bita tungan av sig än att säga det hemska ordet socialism