EU hotar den kenyanska kon

Tidigare idag berörde jag handelsminister Ewa Björlings försvar för handelsavtalet mellan EU och ett antal länder i Tredje världen. Avtalet är bra, tycker hon, handel är alltid bra, och de som protesterar har fel.

Vill man ändå ha konkreta detaljer i stället för allmänna slagord så kan den här artikeln från Afrikagruppernas hemsida vara av intresse. Den handlar om hur EU:s subventionerade mjölkexport slog ut den inhemska mjölkproduktionen i Kenya, hur kenyanerna genom skyddsåtgärder på 1990-talet åter fick liv i näringen, men hur den nu åter hotas av det nya avtalet. Och detta problem gäller alla länder dit EU kan exportera mjölk. Jag tror inte man behöver tillgripa speciellt radikala eller speciella teorier inom nationalekonomin för att beskriva vad som händer här. Den rika och starka parten tvingar igenom sin vilja mot den fattiga och svaga, trots att förfarandet inte är moraliskt smakligt.

EU vägrar att diskutera sina jordbrukssubventioner under förhandingarna med u-länderna. EU:s ståndpunkt är att stödet till de egna jordbrukarna är en intern fråga, vilket är svårt att förstå. Så fort de subventionerade produkter exporteras utanför EU kan det knappast vara exportörens ensak att de säljs för billigt.

Några aspekter som inte diskuteras i artikeln är transporterna: varför skall mjölkprodukter skickas runt halva jordklotet när de lika väl kan produceras lokalt? En annan sak är att kor inte bara producerar mjölk utan också nyttig spillning för gödsel och hudar och andra användbara kroppsdelar. Och de behöver man ju inte skicka runt halva Jorden heller för att hålla europeiska bönder på gott humör.