(Lärde mig just en ny funktion; hur man kopierar en bild rätt av från nätet utan mellanled - den här knyckte jag från Dagens Nyheter.)Thore Skogman var bakgrundsbruset under en del av min ungdom, mannen med de snabba tungvrickarlåtarna. Surströmmingspolka, Ja se pengar, men också mer känsliga saker som Ett brev betyder så mycket ... Eller den självbiografiska Rött hår och glest mellan tänderna. Som framgår av bilden stämde det där med tänderna även på gamla dar även om håret vitnat. Eller Pop i topp som poppades upp ännu mer av Dag Vag. Och så vidare i långa banor.
Thore måste väl sägas ha varit en av folkhemmets barder. Han hade ju åldern inne. Född 1931 (några år efter Per Albin Hanssons folkhemstal), metallare i Västmanland och genombrott som underhållare när alla kurvor pekade uppåt, när det gamla lusiga Sverige städades bort till förmån för efterkrigstidens välfärdssamhälle, när bondesverige definitivt blev industrisverige. Nu är det frågan om Thore Skogman får sitta på en molntapp och knäppa på sin lyra och titta på medan folkhemmet och industrierna också läggs i graven. Eller om det kliver fram en ny bard som hötter med näven och ropar: Ja, se pengar, ja se pe-engar, är till bekymmer, för fattig och för rik!
Bra runa!
SvaraRadera