Åter om klotter

Vem har rätt till staden Stockholm? Den angrips från flera håll av onda krafter. En del av dem går faktiskt att bli av med vid nästa kommunalval. Andra bryr sig inte om att gå ut och fråga om väljarnas åsikter. Klottrarna tillhör det gänget, de är ju på sätt och vis i samma klick som de kommersiella intressen som tycker att deras pengar ger dem rätt att köra upp armbågen i ansiktet på oss andra. Alla skräpar ner, klottrarnas ursäkt är att de inte tar betalt för nedskräpningen. Det är ingen ursäkt, ingen motivering till det här beteendet.

Det här är några bilder jag tog på morgonen den 23 december - en dag när man borde gå omkring och vara på gott humör på grund av den kommande julen. Men en essä av Harald Hultqvist i Dagens Nyheters kulturbilaga gjorde mig arg. Den verkar inte finnas i nätupplagan. Kanske lika bra det. Annars kanske ett gäng med sprejburkar känner sig inspirerade att gå in på DN och måla om grundligt så kulturfjantarna lär sig till nästa gång.

Har stockholmare och andra rätt till stadens historia? Vad klottrarna säger är: vi skiter i er, för oss är bara det här en yta att kladda ner. Nedsvinad informationstavla om Eriksdalslunden på Söder. Det är väl så här de se ut sedan "konstnärerna" varit framme.

Det finns ju faktiskt konst som görs utomhus och som inte är legal som är begåvad och fin. Jag har varit inne på det i tidigare inlägg, se här, här, här här. Men detta dränks i en flod av yngel som bara drar över vilken yta som helst med sin förbannade sprutfärg. Och det är detta som gör mig så förbannad - frågan är om jag skall rikta mig mot artikeln i sig, eller mot de böcker som recenseras i essän.

Vad kallar man detta då - en konstnärlig installation? En bänk vid Tanto märkt av klottersanering, klotter på kopplingsskåp och lyktstolpe. Papperskorgen är svår att måla på och har därför (hittills) fått vara ifred. Skall vårt samhälle se ut så här? Är slummen norm?

Jag tycker inte synd om de stackare som nämns i artikeln som under fara tar sig in på vagndepåer och kladdar ner tunnelbanetåg, och vars fina verk blir borttvättade. Tror de att det här är gratis? Eller figuren som "med barnvagnen i ena handen och pennan i den andra utmanar bilden av grafittimålaren som ett 13-årigt förortsslyngel". Det är väl bara att ställa ultimatum från samhällets sida: "Antingen slutar du med de här dumheterna, eller också får myndigheterna se till att ditt barn hamnar i ett hem som inte är kriminellt."

En varningsskylt på södra sidan av Årstaviken, vid strandstigen genom Årsta skog. Varför är kladdet viktigare än det som står på skylten?

" ... att återlansera taggen som uttrycksform ... att dekorera gemensamma utrymmen" står det i artikeln. Det är en konstnärsknäppis som fått en idé tydligen. Jaha, och vad är det då? Sätt dig hemma och skriv signaturer på tapeterna eller vad som helst, men kom ihåg att det är bättre att folk är positivt ointresserad av dig än att de är negativt intresserade. En dag kanske toleransen mot det här rasar i botten, och blir du fast då kanske det inte är så roligt längre. Begriper de här clownerna vad "gemensam" betyder? Kan man anta att de har en vulgärborgerlig uppfattning att det som är "gemensamt" kan man kapa åt sig själv hur som helst? En trasproletär version av Alliansen?

Är detta tags, eller vad? Porten till en bostadsrättsförening på Heleneborgsgatan. Jag har starka tvivel om att bostadseländet i Stockholm bekämpas på detta sätt.

En undran på slutet, med anledning av att grafittikonstnärer numera dyker upp även på gallerier: hur skulle det uppfattas om någon vanlig icke-klottrande stockholmare gick loss med färgpenna eller sprutfärg i en officiell utställning av "gatukonstnärer" för att bättra på litegrann? - Jag misstänker att det skulle bli ett dj-a liv om hur den stackars konstnären drabbas.