En attraktiv och uthållig europeisk stad!

I Dagens Nyheter skriver tre professorer om trafikpolitik och stadsbyggnad i Stockholm. Budskapet är: Lägg ned planerna på Förbifart Stockholm och investera i stället för en attraktiv och uthållig europeisk stad! Vad de tre herrarna gör är att i det närmaste totalspola den trafik- och miljöpolitik som regeringen i Kanslihuset och den lokala regeringen i Stadshuset ägnar sig åt. Förbifart Stockholm döms ut - och är det verkligen en förbifart det handlar om, finns det inte avfarter in till stan också?

En intressant uppgift är att med den amerikanska (= USA) urbaniseringsmodellen kräver städerna fem gånger så stor yta per innevånare som i Europa. Vad denna utglesade stadsmiljö betyder för möjligheter att upprätthålla offentliga kommunikationer, och för koldioxidutsläpp från en enorm bilpark, är inte svår att föreställa sig.

Vad är alternativet till en "urban sprawl" à la USA:

Alternativet är att ett fortsatt växande Stockholm utvecklas som ett centrum för expansiva tjänstenäringar med en kraftig ökning av antalet arbetsplatser i innerstaden, och differentierade boendeformer i stationsnära lägen både i närförort och längre ut. Detta kräver kraftigt ökade satsningar på kollektivtrafiken - med gång- och cykelvägar som komplement - då det endast är denna som kan klara en ökad arbetspendling mellan förorterna och innerstaden utan rivningar och svåra ingrepp i stadens bebyggelse.

Stockholms innerstad är speciell i den bemärkelsen att å ena sidan finns ett litet cityområde på en kvadratkilometer där all spårtrafik strålar samman och arbetsplatstätheten är extremt hög. Å andra sidan har övriga innerstaden på cirka 30 km² bara en fjärdedel av arbetsplatstätheten i London eller Paris, som har ytmässigt ungefär lika stora innerstäder, men där arbetsplatserna och spårtrafiken är mycket mer jämnt spridda. Det finns därför en stor potential för fler arbetsplatser i Stockholms innerstad utanför city. ...

Eftersom boende kräver mycket mer yta än en arbetsplats i tjänstesektorn är en motsvarande förtätning av boendet i innerstaden knappast realistiskt. Huvuddragen i en planering för Stockholm som en klimat- och människovänlig stad bör därför vara att lokalisera nya jobb till innerstaden och nya bostäder i attraktiva grannskap i en utvidgad stadskärna och kring spårnäten. Det är den enda modell som är möjlig att effektivt försörja med kollektivtrafik och den ger också en mycket rikare urban miljö än städer som utvecklas genom "urban sprawl", stadsutglesning. Men detta kräver högsta prioritet för utbyggnad av spårtrafiken inom och till Stockholm i stället för mångmiljardslukande vägprojekt utanför staden.

Jag har tidigare frågat någon yimby-ist om hur man ser på arbetsplatser, då närmast fabriker, inne i stan. Svaren var att man inte hade så mycket emot det, men entusiasmen verkade inte på topp just för det. Professorerna skriver om tjänstearbetsplatser vilket torde betyda färre godstransporter på innerstadens gator, men också att bostäderna bör läggas en bit ut. Är man då inte tillbaka till en nyare version av folkhemsårens modell med sovstäder? I en moderniserad version kanske det skulle fungera bra, om man kan fylla även bostadsområdena med olika typer av arbetsplatser.

Jag har inte klart för mig i vilken mån nyurbanisterna till hundra procent vill in just i innerstaden och stöka, men om de kan tänka sig lösningar även utanför tullarna borde de inte ha mycket att invända mot professorernas synpunkter. Om nu Stockholm antas fortsätta att växa med (var det ett Mjölby?) per år kanske man åter skulle granska de halvgamla och halvdöda fororterna och se om det inte går att blåsa liv i dem med hjälp av fler bostäder och fler arbetsplatser?