Isar och ekar - klimatnotiser

Kommer de norrländska ekarna att kunna växa upp till kämpar av den här storleken? - plåtad av mig på Kgl. Djurgården.

"Ekar, kräftor och adelsmän går inte norr om Dalälven" är ett gammalt talesätt. Som en del andra riktmärken får det sina törnar under klimatförändringarnas tid. Jag läser i Svensk Botanisk Tidskrift att de som studerar växtligheten i Ångermanland hittar självsådda ekar på många håll i landskapet, och att eken sprider sig i barrskogar runt Vindeln och Umeå i Västerbotten. Man hänför detta till de senaste tio-femton årens varmare klimat. Det här gäller givetvis också en mängd andra lövträd och mindre växter som gynnas av kortare och varmare vintrar och mindre snötäcke. Undrar om kräftor och adelsmän följer med i marschen mot norr? Kommer jag kunna göra mina framtida fjällvandringar i skogar där den kända knotiga fjällbjörken blandas upp med ekar, lönnar och andra sydliga träd? Och kommer de gamla kända fjällhedarna med sina låga buskage av vide att ersättas av brusande lövskogar?

Det har kommit in rapporter om såväl mördarsniglar/spansk skogssnigel som fästingar och andra otrevligheter de senaste dagarna, så stora delar av naturen är nog förvirrad av den milda vintern. Det är nästan så man hoppas på några rejäla vulkanutbrott som kan bidra till att kyla ner atmosfären lite grann.

Nu rapporteras också att avsmältningen av Antarktis eventuellt går snabbare än tidigare beräknat. Med andra ord att delar av den enorma sydliga ismassan håller på att åka ut i havet snabbare än vad man tidigare trott. Ser vi ett mönster här: ju mer data som kommer in desto bistrare ser utsikterna ut framåt. Ännu är beräkningarna osäkra, men vi kan nog lugnt säga att osäkerheten lutar åt "fel" håll - det är troligare att problemen blir värre ju mer vi lär oss. Å andra sidan: ju mer vi lär oss desto lättare torde det bli att parera svårigheterna (om vi inte redan passerat någon farlig brytpunkt där utvecklingen börjar skena).

Jag noterar att bloggen Biology and Politics skriver en del om det här, och om de s.k. klimatförnekarna. Om klimatförnekare är en bra term vet jag inte, man kanske kunde sätta strängare etiketter på dessa människor som förefaller tro att de vet bättre än tusentals vetenskapsidkare Jorden runt. Eftersom det alltid finns ett moment av osäkerhet i vetenskapen (det är ju faktiskt osäkerhet, brist på kunskap, som driver vetenskapen framåt för att hitta just dessa kunskaper) finns det ju en hel del möjligheter att dessa förnekare kan ha rätt. Men ha rätt i vad? Det kommer alltid att gå att hitta enskilda felaktigheter i beräkningar och modeller, och stora delar av vetenskapssamfundet är ju faktiskt i gång med att göra det. Om en forskargrupp gör en rapport kommer säkert andra att vilja kolla hur bra den stämmer. Men att gå från enskilda korrigeringar till att framgångsrikt kunna hävda att:

• det pågår ingen uppvärmning, eller
• det pågår visserligen en uppvärmning men den har inget med människan att göra,

det tror jag vid det här laget är i stort sett omöjligt. Med andra ord: kritiker kan ha rätt vad det gäller detaljer, men de kan knappast ändra de stora linjerna. Det är samma sak som med evolutionen eller universums uppkomst - forskning pågår men inte om fenomenets eventuella existens utan hur det fungerar i sina detaljer.

Rått uttryckt: jag tror att för de mer högljudda förnekarna är detta i grunden ingen vetenskaplig fråga, utan frågan är om de skall tvingas ändra sin livsstil eller inte.