En panoramabild som jag försökte snickar ihop på fri hand i morse. Det här är fyra bilder egentligen. Här ser det tomt och öde ut, bara en öppen yta (Barkarby flygfält i själva verket) och en låg skogsrand därbakom. Men dolda bakom skogsranden, inte ens en halvtimmes promenad tror jag, reser sig Akallas höghus. Och dit styr jag nu mina steg ... .
Jag gjorde en sväng till Säbysjön i Jakobsberg i morse för att se om det var någon fart på fågellivet. Det var det inte. Så jag gick ner till Akalla i stället för att kolla läget. Det tog inte många minuter att flytta sig från en gammal jordbruksbygd med skotska höglandskor och hästhagar till stadsbetongen.
Numera är det så att (i alla fall enligt vad som sägs av folk som jag glömt vilka de är) i centrala Stockholm antas "medelklassen" bo, medan arbetarklassen/underklassen säkrast hittas i förorter som Akalla. Och den stackars medelklassen antas inte förstå vad som händer därute i buschen, samtidigt som kulturmedelklassen frenetiskt söker den "autentiska" rösten från förorten. (Har inte Dogge blivit ganska Svensson numera?) Själv tillhör jag av härkomst det gamla arbetarstockholm, så jag känner mig utanför det pladdret. Däremot stämmer det nog att folk i olika delar av Stockholm har dåliga kunskaper om andra delar av stan. Det gäller mig också. Lidingöslummen har jag bara sett genom kikare tvärs över Värtan från Djurgården, exempelvis. Det fanns flera stora fina hus där.
Det är trevligt att göra en liten upptäcksfärd i en stadsdel jag inte vet mycket om. Jag har nog bara varit där ett par gånger sedan tunnelbanan drogs ditupp på sjuttiotalet. Det kan vara bra att uppdatera kunskaperna ibland, göra upptäckter och kolla om fördomarna stämmer eller inte.
Akallas front mot norr, mot Järvafältets gamla jordbrukslandskap.
Sett på lite håll verkar bilden av "förort med höga hus utkastad i terrängen" stämma. Bebyggelsen tar tvärt slut vid en stor väg och bakom den är Järvafältets skog och fält. Husen är höga och blir ännu högre av att de ligger ganska högt på en ås. Det var inte mycket folk ute på morgonen, inga horder av arbetslösa somalier som stod och hängde i gathörnen, inga galna knarkare eller ungdomsgäng som försökte knivskära eller råna mig. Avspänt strosade jag runt i snålblåsten och fotograferade och iakttog.
En sådan här rad av tolvvåningskåkar motsäger inte standardbilden av förort. Men sedan vände jag mig om ...
Jag trodde först det där lilla vita huset var någon slags förvaltningsbyggnad eller liknande, men det var ett av flera små radhuslängor innanför en ring av femvåningshus. Plats för små trädgårdar fanns det också:
Om jag nu skall återknyta till vad jag tidigare skrivit om YIMBY med anknytande diskussion så verkar Akalla ha en väg att gå innan man uppnår YIMBY-idealen. Detta är inte den mångsidiga kvartersstaden vad jag kunde se. Det verkar inte vara så enormt utbyggt med den kulturella, kreativa sektorn, men jag kanske missade det under den korta vandringen mellan husen. Men: en blåsig måndagsförmiddag är kanske inte bästa tiden för spaning. Hur ser det ut framåt sommaren?
Utanför det här huset en svensk flagga, utanför ett annat var det grekiska flaggan.
Jag läste en del namnskyltar utanför såväl radhusen som de omgivande större HSB-husen. Helt ovetenskapligt fick jag det till 20-30 procent "svenska" namn per uppgång. Snart vet vi inte vad ett "svenskt" namn är, för övrigt. Och det är väl inte så tokigt?
Lidl hade en köplada där, och den såg billig ut. Det ingår väl i "konceptet". Mer spännande såg Shamlo kulturhus ut:
Lidl hade en köplada där, och den såg billig ut. Det ingår väl i "konceptet". Mer spännande såg Shamlo kulturhus ut:
Och så var det några roliga skapelser i bibliotekets fönster. Uppenbarligen är det skolbarn i nian som använt klassiska målningar till att göra små installationer i stället. Jag sneglade in genom fönstret och där satt en man med orientalisk mustasch och tittade på en dataskärm och pratade i telefon. Shamlo själv? Månne släkt med den persiske poeten Shamloo?
Till vänster en återskapelse av en av Picassos klassicistiska målningar, till höger verkar det som Elsa Beskow har gjort förlagan.
Till vänster ser det ut som Elsa Beskows små flugsvampar, med den högra är Richard Bergs klassiska målning av det nordiska ljuset.
Om jag nu skall återknyta till vad jag tidigare skrivit om YIMBY med anknytande diskussion så verkar Akalla ha en väg att gå innan man uppnår YIMBY-idealen. Detta är inte den mångsidiga kvartersstaden vad jag kunde se. Det verkar inte vara så enormt utbyggt med den kulturella, kreativa sektorn, men jag kanske missade det under den korta vandringen mellan husen. Men: en blåsig måndagsförmiddag är kanske inte bästa tiden för spaning. Hur ser det ut framåt sommaren?
Det stora problemet med det här området tycker jag framfår tydligast på höghusbild nummer två.
SvaraRaderaVad du har här är ett antal identiska skivhus uppställda på rad med smala gångvägar med omkringliggande gräsmattor. Det saknar också fullständigt utrymmen för affärsverksamhet i bottenplanen.
Eftersom det är skivhus finns heller inget kvarter. Ingen skillnad på innergård och publik yta.
Om man istället gjort husen lite kortare och strukturerat dem i fyrkanter med grönskande innergårdar och dragit tvåfiliga vägar för bil med breda trottoarer, trädplanterad allé samt lagt husen direkt mot trottoaren av denna gata och genomgående lagt affärsverksamhetsytor (som ju också som bekant kan användas som kontor) i bottenplanen så hade det gjort oerhört mycket för området. Dessutom borde man kanske göra något hus ett par våningar lägre medan ett annat kan vara några våningar högre, och ha olika färgskalor på husen. Kostnadsmässigt hade det kostat ungefär lika mycket som det här området men varit oerhört mycket mer levande. Om man lägger till en ganska liten slant kan man dessutom få uttryck för fler akitektoniska uttryck vilket ytterligare ökar områdets kvaliteter.
Vad man skulle kunna göra med det här området idag är att göra om några av gångvägarna till bilgator! Det må låta absurt men genom att bredda dem och dra trottoarer intill väggen av husen och sedan öppna upp i bottenplanen så får du liv. Just det som jag kallar den "menlösa gräsmattan" är ett problem just för urbaniteten. Vad man borde göra är alltså att göra om vartannat kvarter till sådan urban väg och vartannat kvarter renodlar man som rena gårdar eller torg.
De delar som renodlas som gårdar/torg kan man sedan komplettera med nya lägre byggnader på andra ledden för att komplettera upp en kvartersstruktur.
Här kan man alltså göra en hel del utan att för den skull riva husen, en smärre ombyggnad i bottenplanen tillsammans med vägarna/trottoarerna räcker långt.
Jaha, då tar du en utskrift av dina synpunkter och skickar till - är det något stadsplanekontor kanske? Området är väl ändå så gammalt att det måste till storrenoveringar snart. Om man nu inte lyckas sälja det till invånarna och låter dem gå i konkurs lugnt och stilla. Annars borde det väl finnas möjligheter att stuva om en del däruppe om man kan få fart på ideerna hos invånarna. Har för mig att man tagit sådana initiativ i Skärholmen, med blandade resultat (det gäller ju att folk har rätt ideer också ...).
SvaraRaderaBristen på lokaler i bottenvåningarna var ju tydlig redan när jag strosade omkring där. Ju fler bra lokaler, desto mindre skumma "tillhåll" ute i betongprången, antar jag.
Bilvägar? Kan vi inte kompromissa till cykelbanor åtminstone?
Du hade inga glada eller arga tillrop vad det gäller småhusen som jag till min förvåning fann i storhusdjungeln? Pyttesmå grönytor fanns vid dem, men innehavarna hade ändå ibland kunnat göra en del av dem. Det finns ju några små hus med gammaldags grästak uppe i Hornsberg också, om vi är inne på kategorin "stadsvillor". Intressant, men ur marksynpunkt så tar de ju en jäkla massa plats.
Jo det behöver väl göras något snart. Och jag tror mycket på att involvera invånarna i processen så det inte blir som med Järvalyftet som ju inte direkt skötts särskilt snyggt. Inom vissa ramar då såklart så det inte blir helt knasigt och det ekonomsikt håller.
SvaraRaderaMed "bilväg" menar jag stadsgata, inte genomfartsled ;)
Alltså: En fil åt vardera håll, plats för cyklister och fotgängare, träd planterade längsmed gatan, parkering längsmed gatan istället för stora grå parkeringsplatser. Stadsgator går att göra mycket lummiga och levande om man gör det på rätt sätt. Man behöver en viss genomfart genom ett område för att skapa folkliv och rörelse.
Angående småhusen så är det ju ett boende som inte tilltalar mig själv, samtidigt som det tilltalar andra så de får man nog kanske lämna som de är. Det finns dock andra tänk som jag tycker fungerar bättre om man vill bo i "eget hus" i urbana miljöer, nämligen stadshus/stadsvillor, "town houses". Hus på två till fyra våningar som en eller två familjer bor i, som har trädgårdar på baksidan. Då behåller du den egna bostaden-tänket och tillgången till grönyta samtidigt som du också får den urbana kopplingen med möten mellan människor ut mot den gemensamma gatan. Den här typen av hus är vanliga i t.ex. Amsterdam och finns på många andra ställen också, New York t.ex., men är tyvärr väldigt ovanliga i Sverige där man tenderar att bygga anonyma radhusområden istället...
Resonemanget om gårdar tycker jag låter intressant. Jag får ju automatiskt inre bilder av det - av äldre stockholmskvarter med innergårdar och kanske gårdshus, och av nu ganska gamla förorter som Årsta där en del hus byggdes runt halvslutna ytor. Sådant som jag sett förr i tiden alltså. Man skall inte idealisera, men vissa aspekter av de gamla lufsiga stadskvarteren hade en air av mänsklighet.
SvaraRaderaJag förstår resonemanget om gatorna. Möjligen kan kommande bränslekriser påverka typen av fordon som kan tänkas åka där.
Anledningen till att radhusområdena blir anonyma kan väl vara att det där med arkitektritade kåkar kostar om man skall rita en i taget. Det finns ju en del enfamiljskåkar i stadsmiljö i en stor fet bok som jag skrev lite om i "Björnrecension", men de är knappast för småhusdrömmaren med normala inkomster.
Förresten, kan man inte misstänka att många arkitekter gärna bodde i ett kulturhus i gamla Sigtuna stad hellre än i Turning torso eller något liknande? - Vi får fundera på den saken till i morgon!