När nu stadsförtätning diskuteras i Stockholm kan det vara värt att ställa frågan: hur tätt kan man bygga? Jag har konsulterat lagen, eller flera lagar i själva verket, för att få klart besked. Det finns en bild från stadslagen här bredvid, men vad den föreställer vet jag inte. Medeltida lagar tycks dock ha haft konstnärliga aspekter man inte ser i nutida tråkiga Svea Rikes/Rikas lag.I den medeltida Bjärköarätten stadgas: "Icke heller får någon bygga närmare en annan, om det tarvas rum för takdropp, än två fot." Och: "Alla gator innanför muren och utanför skola vara åtta alnar breda, så att man kan åka och rida." Så var lagen i Stockholm innan mitten av 1300-talet när Magnus Erikssons stadslag infördes.
En aln är knappt 6 decimeter, en fot knappt 3 decimeter. Gatan skulle alltså vara ungefär 4,8 meter bred och därmed är Mårten Trotzigs gränd med sina 90 centimeter antingen olaglig eller inte gata. Eftersom man bör undvika att åka eller rida i den är väl det senare som gäller.
Magnus Erikssons stadslag från mitten av 1300-talet säger att utrymmet mellan grannhus skall vara "ett dropprum en aln brett". Regnvatten från ett hus fick alltså inte rinna ner på grannhuset. Men där två gårdar möts kan man bygga "knut mot knut".
Angående gatubredd sägs ungefär samma som tidigare: "Alla allmänna gator skola vara åtta alnar breda, så att man kan på dem både åka och rida." Numera är det ju populärt att bygga ut över gatorna i form av övergångar mellan hus. Det var inte lämpligt enligt den gamla lagen: "Den som bygger svale tvärs över gatan tage bort den och böte... Ingen får bygga svale längre ut på allmänna gator eller allmänningar än halvannan aln, utom där det är rymliga allmänningar ...".
Överbyggnaden nedan på Magnus Ladulåsgatan på Söder kanske inte är i överensstämmelse med den gamla stadslagen?
Annars kanske en av världens första kända stadsliknande samhällen kan ge inspiration till förtätningsentusiasterna. Jag tänker på Chatal Huyuk i nuvarande Turkiet där tidiga jordbrukare för 8000-9000 år sedan byggde tätt, väldigt tätt, och upprepar den första frågan: hur tätt kan man bygga? Det man gjorde i Chatal Huyuk var att inte ha gator över huvud taget, folk gick över hustaken och klättrade ner i husen på stegar. Mer förtätat än så kan man knappast få antar jag.
Här nedan ett par rekonstruktioner hur det såg ut därnere hos stenåldersfolket:
Undrar om någon urbanist känner sig inspirerad av detta?
Ser lite väl trångt ut det där.
SvaraRaderaVill man uppnå en kraftig exploateringsnivå i ett område kan man bygga uppåt istället. New York är faktiskt (trots märkliga skräckscenarion som målas upp av inlägg på SvD Brännpunkt) en riktigt trevlig stad, som jag själv gärna skulle kunna tänka mig att bo i. Jag på Manhattan då. (Fast råd lär jag inte ha ;)
Dock är det väl sällan ekonomiskt vettigt att bygga riktigt så tätt, Manhattan är ju väldigt speciellt geografiskt.
En aspekt av små utrymmen runt husen är att det inte blir mycket plats för lekande barn. Har man inte pekat på den aspekten för det nybyggda området på nordvästra Kungsholmen? Men det är klart, kan man få bort större fordon än vanliga cyklar från gatorna i den täta staden kanske det kan gå bra ändå. Som under Andra världskriget när det inte körde så många bilar i Stockholm.
SvaraRaderaJag kanske är lite emotionell, men små barn bland jättehöga hus - det påminner mig om den där dystra lilla barnskulpturen i närheten av Brunkebergstorg. Höga hus kan peka mot himlen, men följer människorna med i den rörelsen eller känner de sig nedtryckta?
Fast har man småbarn finns det redan idag ett överflöd av platser att bosätta sig på. Stockholm är en av världens singeltätaste städer, dessutom skaffar sig invånarna i regel barn sent. Vad det handlar om är alltså inte att sluta bygga med småbarn i åtanke, utan att börja bygga för alla, även de som inte har småbarn.
SvaraRaderaJag har aldrig riktigt förstått det argumentet, att alla bostäder måste vara småbarnsvänliga. Ettor är inte anpassade för barnfamiljer, sexor är inte anpassade för ensamstående. Med den logiken borde man bara bygga lägenheter för den statistiskt framräknade medelsvensken.
Jag bodde själv för övrigt i "tät stad" (nåja, centrala Norrköping iaf) en tid under min uppväxt och jag måste säga att det var nog faktiskt en av de trevligare platserna. Mycket pga vår mycket trevliga gröna innergård men också pga flera kompisar på nära håll. Nära tillgång till en park gjorde också att grönområdestillgång inte var något problem. Men det är ju som sagt egentligen irrelevant. Alla områden behöver inte anpassas för barn.
Vad gäller grönutrymmen på nära håll är för övrigt takterasser en gravt underutnyttjad möjlighet i Sverige. Jag förstår inte varför taken nästan alltid står outnyttjade.
Problemet är inte grönska, problemet är de menlösa hålen. De onödiga gräsmattorna mellan väg och hus, de onödiga gräsmattorna mellan hus och hus. Ingen använder dem och de tjänar inget annat syfte än som barriärer mellan människor. Inte ens barnen använder dessa, det vet jag när jag tänker tillbaka på min egen uppväxt som delvis spenderades i dylika områden. Man var på gården eller tog sig till någon skogsdunge eller ut i skogen. Inte spenderade man tid på någon menlös pyttegräsmatta mellan två hus.
Förresten, Björn; har du varit i New York? Om inte rekommenderar jag ett besök. Det är en oerhört levande stad. Nedtryckt känner man sig definitivt inte, snarare uppryckt och hänförd!
SvaraRaderaRädslan för att bygga högt i Sverige beror på att man just inte kombinerat det med att bygga tätt. Det gör att de enskilda husen upplevs som kolosser istället för en naturlig del av staden. På Manhattan är det täta och levande kvarter och, viktigt!, varierande hushöjd. I Stockholm däremot står nästan alla "höghus" som solitärer utslängda på någon gräsmatta en mil utanför staden. Inte konstigt att folk upplever de områdena som trista och fientliga.
Jag har faktiskt varit i NYC - ungefär trekvarts dygn. Hade varit på tjänsteresa till Mexico och den jag åkte med skulle nödvändigtvis åka via NY. Tyckte det verkade vara fler tiggare där än i Zona Rosa (centrala distriktet i Ciudad de México). Fast det var 20 år sedan så saker kan ha hunnit ändra sig. Och de timmar jag kunde vara ute på stan gav inte så många intryck, måste jag erkänna. Jäkligt stora kåkar, men det fanns faktiskt små grå ekorrar i en park.
SvaraRaderaDet var en lekpark, och därmed över till ämnet: barn i stan. Om man går igenom den nya Skrapan-gallerian på Götgatan ser man latte-mammorna i horder med sina småknattar och barnvagnar. De kanske anpassar sig till en allt tätare miljö när det inte är vana vid något annat. Men i den kåk där jag bor verkar familjer med småbarn välja att flytta ut ganska fort. De kan väl lossgöra stålar som räcker till ett bra småhus någonstans. Det finns ju många ställen för barnfamiljer, som du själv skriver.
Takterasser - intressant. Jag hade ämnet uppe med bloggaren Approximationer i Göteborg och berättade om de nu stängda terasserna mellan Hötorget och Sergels torg. Tänk om de kunde öppnas igen, jag minns att det var fint där.
Och så KAN det ju bli vinter. Hade du tänkt dig möjlighet till inglasning - att man faktiskt kan bygga vinterträdgårdar på taken?
Till sist, eftersom jag inte kommer fram till dig elektroniskt så ställer jag frågan här: antag att jag binder dig till händer och fötter, visar min dubbelbössa laddad med elefanthagel, och meddelar att du får en minut på dig att meddela vilken bibel ni urbanister (eller var det ny-urbanister?) bläddrar i när ni vill känna inspiration i kampen?
"Tyckte det verkade vara fler tiggare där än i Zona Rosa (centrala distriktet i Ciudad de México). Fast det var 20 år sedan så saker kan ha hunnit ändra sig."
SvaraRaderaJo. Det har det nog. Jag var där 1999 och fann staden oerhört livad och intressant. En del tiggare såklart men inte värre än i Stockholm skulle jag påstå. Tiggare är ju ett socialt problem, knappast ett stadsplaneringsproblem. Och ja, Stockholm borde göra mer för att lösa det, med övergångsboenden och liknande.
Möjlighet till inglasning. Jodå, det kan säkert gå för sig, båda varianterna är intressanta att tita på.
Urbanist eller nyurbanist ja.. Just uttrycket nyurbanism är ju lite förknippat med de där amerikanska idealen om att bygga småstäder istället för amerikanska "suburbias". Tyvärr tenderar ju dessa småstäder att bli lite artificiella och bara för övre medelklass, vilket väl inte riktigt är vad vi inom Yimby är ute efter. Vi är ju ute efer att staden åter skall få växa och att det skall byggas alla former av byggnader. Både hyresrätter, bostadsrätter, flerfamiljshus i stadsmiljö (tänk Amsterdam), maffiga monumentskyskrapor och så vidare.
Kort sagt, att Stockholm skall få fortsätta där hon stoppades när vi började bygga förorter istället. Den blandade och levande staden.
Vad gäller "biblar" så använder jag personligen mestadels internet för inspiration och information. Google, bloggar, länksamlingar, tips..