Jag hade A i historia

Bland andra DN skriver om det nya förslaget till betygssystem. Det ideliga ändrandet av betygskriterier under de senaste årtiondena antyder att det är svårt att få till ett system som är bra. Att ha en modell där man kan få samma betyg, Godkänt, trots ganska bra eller ganska dåliga resultat är inte lyckat och jag förstår inte hur man resonerar för en så grov indelning. Även om en elev lyckas jobba sig upp en bra bit blir det ju samma slätstrukna G, och då kanske det är lika bra att ge upp på en gång och bara göra så mycket att man just klarar sig med godkänt.

Tur att det var länge sedan man gick i skolan och inte behöver bekymra sig. Jag hade i alla fall A i historia från gymnasiet, och kanske tillräckligt med kunskaper för att det även med det nya systemet skulle räcka till A. Svenska och geografi var också bra ämnen för mig. Det var några ämnen till med betyg över medel, men vilka de var har jag glömt - betyget ligger i bankfacket.

Vad är det egentligen för skillnad mellan den föreslagna skalan A-F och den gamla "hederliga" A-C-skalan från min tid? Nu föreslår man A B C D E, då var det A a AB Ba B som godkända betyg, och det nya F skulle vara gamla C. Förr kunde man dessutom finfördela ytterligare. Om man hade medelbetyget Ba men var ganska bra kunde det höjas till Ba+. Då var det klart att man inte var så långt ifrån att uppnå ett svagt AB, ett AB- med andra ord.

Varför detta politiska experimenterande med skolan hela tiden? Visserligen är skolan en i högsta grad politisk fråga, men hur vore det om man utgick från vad landets bästa pedagoger och forskare inom området har för synpunkter på kunskaper och kunskapers mätande? Och sedan försöka göra ordentliga uppföljningar av hur betygen används senare i livet - i den mån de används!