I ett nyhetsbrev från Nättidningen Svensk Historia berättas om ett nyupptäckt dokument där självaste Hitler klagar över den dåliga svenska uppslutningen till SS. Inte mer än ungefär 160 svenska frivilliga var med och slogs mot bolsjevismen, vilket måste betraktas som försumbart i förhållande till att Danmark och Norge kunde prestera bortåt 6000 man var. Om man sedan betänker att Danmark och Norge på ett ungefär tillsammans hade lika stor befolkning som Sverige blir det ännu tydligare hur motvilliga svenskarna var. De svenskar som i olika sammanhang dök upp på den tyska sidan - som frivilliga i tyska Waffen-SS eller i finska armén i fortsättningskriget - var en minoritet som bara är intressant om man just är intresserad av udda minoriteter. Att de skulle orsaka någon sorts nationell skuldkänsla har jag svårt att inse.
Den svenska frivilliginsatsen i Spanien var inte enorm den heller, men där var det åtminstone tre gånger så många svenskar som stred mot fascisterna. Fanns det någon svensk på fascisternas sida där? - det har jag inte hört något om.
Idag finns svenskar tillsammans med mordiska imperiemakter i Afghanistan. Kanske något tycker att det räddar Sveriges ära på något sätt. Själv tycker jag att det är skamligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar