"Typiskt" skrev jag, för vi lever i en tid när demokratierna inte tycker sig behöva vara så demokratiska längre. De teorier som kopplar demokrati till kapitalism är milt sagt skakiga. Artikelförfattaren Dan Josefsson skriver:
Striden om Wikileaks.org handlar om inget mindre än pressfrihetens framtid. På ena sidan står alla vi som drömmer om att internet ska förverkliga demokratin genom att vi medborgare får möjlighet att organisera oss och söka kunskap på ett sätt som tidigare generationer inte ens kunde drömma om. På andra sidan står de som hoppas på att fenomen som pressfrihet är en historisk parentes som dör ut med papperstidningarna.
En del representanter för borgerliga media är dock med i proteströrelsen för att stödja Wikileaks, och under tiden rullar sajten på som förut. Möjligen kan vi här se ett exempel på en rörelse på nätet som är uthållig nog att stå emot även statliga angrepp. Det är mycket intressant för framtiden och kampen för demokrati. Informationsfrihet är en förutsättning för demokrati.
Att läcka vad som helst är det inte frågan om - demokrati handlar inte om skvaller och trams. Däremot avslöja fula övergrepp som regeringar vill hålla hemliga (vare sig det gäller tjuvaktiga presidenter i Kenya eller torterare i USA).
Det är bara att önska Wikileaks lycka till och mörkmännen åt helvete. För även om papperstidningen dör ut kommer det att finnas behov av media som ger oss viktiga bitar av verkligheten även om höga herrar försöker lägga locket på.
Censur och frihetsinskränkningar tilltar överallt. Hur hamnade vi här? Någonstans vände man, och vår generations makthavare började gå åt andra hållet. Och folk hänger med! Hur fan gick det här till?
SvaraRaderaJag är skeptisk mot ett ensvarslösning på detta problem. Det finns flera tendenser som samverkar tror jag. Här är några:
SvaraRadera1. När Sovjet försvann försvann också mycket av incitamentet för de härskande i väst att (åtminstone officiellt) vara vidsynta och försvara dissidenter.
2. Vidare innebär privatiseringar att den demokratiska sfären inskränks (kapitalistiska företag är inte demokratiska om de inte tvingas till det).
3. Den liberalism som växt till sig under de senaste årtiondena är mest liberal till ytan, den har klara hegemonistiska drag och har svårt att tåla opposition.
4. Oppositionen mot de gamla imperiestaterna med USA i spetsen blir allt hårdare. Men ett messianskt USA, övertygad om sin rätt att behärska världen, verkar inte vara villigt att frivilligt övergå till ett mer anständigt beteende utan sprider giftet som kallas "kriget mot terrorismen".
5. Så länge inte ekonomin brakar samman i de gamla imperiestaterna och deras underlydande länder kommer stora delar av befolkningen att hålla sig lugn och inte klaga över inskränkningar. För även om folket i stort kommer att bli det största offret för inskränkt yttrandefrihet är det i första hand ganska små grupper som drabbas. Dessutom är stora delar av medivärlden, inklusive dess medarbetare, integrerade i det härskande skiktet.