Bästa sättet att bojkotta OS

Vilket är bästa sättet att bojkotta OS? - Givetvis genom att inte sitta och glo på evenemanget på TV, utan i stället läsa en god bok, ta en härlig och stärkande promenad, pyssla om krukväxterna etc. Det har jag gjort under många gångna OS, och det fungerar alltid lika bra. Sedan kan de hålla på med sina pampiga invigningar och svettiga och dopade idrottare bäst fasen de vill!

Nu verkar till och med en del vettigt folk ha tappat huvudet vad det gäller Kina, Tibet och OS. Det ropas om bojkott ur var och varannan buske (tidigare synpunkter i ungefär samma ämne här.) Somliga har dock inte gjort det, som exempelvis Blogge bloggelito. Vad jag förstår häckar mannen i Lund men har tidigare befunnit sig i Kina och kan kinesiska. Dessutom är det en liberalkille, så egentligen tillhör han inte mitt gäng. Men jag föredrar goda argument baserade på fakta framför etiketter om politisk rättrogenhet. Inte tror jag han har rätt om allt, men det har ingen annan heller, och eventuellt skevande i argumenten hjälper till att främja en god faktafinnande diskussion.

Världen har förändrats. Inget snack om saken. Visserligen vräker västliga media ut en vinkling av händelserna i Tibet men ... det finns en annan sida också. Knappt hade media här visat bilder av nepalesiska poliser som bankar tibetaner i skallen och påstått att bilderna var från Tibet förrän bloggare avslöjade bluffen. När nerklippta bilder påstods visa en sak tog bloggare fram hela bilderna som visade något annat. Och beviset för att mediekontrollen är svårare idag än bara för några år sedan är också filmer som turister tagit i Lhasa och där mobbvåldet klart framgår.

Hur vore det med mer källkritik? Inte bara konstatera att förvrängningar sker, utan vem som klipper i bilder och mixtrar med bildtexter? Är den tibetanska "exilregeringen" inblandad kanske?

Med dagens digitala filmkameror (till och med min lilla fickkamera kan ta rätt bra filmer) och lättheten att lägga upp filmer på nätet får propagandaministeriet en nästan hopplös uppgift - det är svårt att garantera att ingen är på plats där något skumt händer och dokumenterar det och sedan släpper ut beviset. Är beviset väl ute på nätet är det väldigt svårt att få hejd på. Därmed måste man vara försiktig med vad man säger, och det verkar som en del media inte lärt sig det ännu. De tror att de kan smälla ihop en uselt faktakollad historia om Tibet, köra ut den, och sedan stå oemotsagda. Det håller inte längre. (Ett bra exempel däremot har jag skrivit om tidigare.)

(En reflexion: den dagen hela World Wide Web säckar ihop kan man misstänka att något väldigt stort och väldigt skumt är på gång.)

Det kanske kom som en chock för någon, men även kineser är bra på att samla upp och redigera vad som finns på nätet. Säger exempelvis en tysk talesman något de inte gillar kan kineser klippa ihop en film som klär av den jäkeln rejält. Och jag misstänker att någon på den kinesiska ambassaden i Stockholm har en mapp med intressanta men otrevliga fakta om svenska tilltag att ta fram ifall regeringen och UD börjar larma alltför mycket om vad kineserna gör i Tibet.

När man släpper in modern medieteknik i Kina innebär det också att man släpper ut kineserna på den mediala världsscenen, och som synes är det inte alltid kineserna uppför sig som västliga personer förväntar sig. De står inte bara och tyst tar emot utskällningar från folk med egna tvivelaktiga meriter, de skäller tillbaka. På kort sikt kan det verka besvärligt, men på lite sikt hoppas jag att det ger oss en bättre och hederligare värld.

Det är fler och fler människor som deltar i samtalet i den globala byn. En klar ståndpunkt från flertalet kineser är att de inte vill splittra landet. Ibland har Kina splittrats, ibland har det varit enat, och splittringsperioderna (senast under 1920-talet) var sannerligen ingen välsignelse för det kinesiska folket. Om man tittar på vad som hände i Jugoslavien är det också ett varningstecken: landet i sig var för stort att knäcka, men genom att inre separatistiska krafter fick stöd utifrån har man kunnat bryta upp staten i ett antal smärre enheter som omvärlden kan behandla i stort sett hur som helst. Vägen dit har gått över högar av lik. Vill någon se en upprepning av det i Kina? Kanske det, men då kommer kineserna att meddela en avvikande mening!

OS kommer att vara en källa till glädje och stolthet för många kineser. Låt dem ha det, utan att bespottas av bättrevetare från stater som själva har mycket otrevligt byk att städa upp! Och kom inte dragande med pinsamma jämförelser med Berlin 1936! Kinas ledning har inte deklarerat att vissa grupper i landet är icke-värdiga att vara medborgare på grund av egendomliga rasskäl.