Rubriken till det här inlägget kommer från sajten med nyheter från Nepal, Nepalnews. Likaså bilden här bredvid som visar den glade ledaren för maoisterna, Prachanda, när han firar att han vunnit i sin valkrets.Det lär dröja någon vecka innan valet slutgiltigt avgjorts, men av resultaten som kommit in på Nepalnews (dels avgjorda valkretsar, dels mängden av kretsar där maoisterna leder) ser tendensen ganska klar ut: maoisterna gör bra ifrån sig. Däremot har det andra stora partiet som kallar sig kommunistiskt, UML, blivit ordentligt tilltvålat. Kan det vara vänsterväljarnas utlåtande över ett parti som visserligen viftar med röda fanor men som inte gjort så mycket mer?
Tidigare har jag skrivit några funderingar om Nepal här och utvecklingen är inressant när man tittar på demokratins möjligheter i dagens värld. En grundförutsättning är att få ut folk att rösta och att röstandet leder till positiva förändringar. Demokratin måste ha ett innehåll, inte bara former, för då rycker folk på axlarna och struntar i att rösta. Tidigare har maoisterna styrt stora områden på Nepals landsbygd, nu verkar de komma i läget att de måste visa sin förmåga att styra ett helt land.
Före valet förekom spekulationer (eller psykologisk krigföring) om att maoisterna nog inte skulle göra så bra ifrån sig. Detta håller nu på att dementeras av verkligheten. Kan det vara så att maoisternas väljare i rätt stor utsträckning är utanför de kretsar där borgerliga media går och frågar folk om deras åsikter?
Ytterligare en aspekt är att demokratin måste ha vilja och förmåga att försvara sig själv. I viss utsträckning kan Nepal jämföras med Nicaragua - i båda länderna ledde väpnade uppror fram till demokratiska val. Men den sandinistiska revolutionen utsattes för allvarlig undergrävande verksamhet och hade inte kraft att värja sig mot regionens stormakt. För Nepals del får man nog hålla ett vakande öga på vad Indien har för sig, och eventuella sabotageförsök från den gamla kungamakten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar