Jag har tidigare prisat möjligheterna att komma åt vetenskapliga arbetet på nätet (Open access). Här är en artikel som jag upptäckte via ett nyhetsbrev som listar länkar i vetenskapliga ämnen. Det är APA som är i farten, men inte schimpanser utan American Psychological Association och en artikel med den pampiga titeln Making Choices Impairs Subsequent Self-Control: A Limited-Resource Account of Decision Making, Self-Regulation, and Active Initiative Det var grejer det!
Somliga människor kastar sig hämningslöst ut i konsumtionens virvlar, andra är mer tveksamma av olika orsaker. Om man inte vet vad man vill ha är det lätt att inför varuutbudet helt enkelt ge upp och avlägsna sig.
1976 hade den genomsnittliga stormarknaden i USA 9000 olika unika produkter (vad nu det är) och 1991 hade det ökat till 30000 - idag 40000. Man uppskattar att det finns en miljon SKUs (stock keeping units, unique specific products) i USA. Den genomsnittliga stormarknaden håller alltså fyra procent av totala varubeståndet. Undrar hur det förhåller sig med COOP Forum?
Kaffekedjan Starbucks påstod sig år 2003 kunna erbjuda 19000 varianter (av kaffe eller alla sorters drycker? - vad det gäller kaffe i USA finns det anledning att vara misstänksam åtminstone om smaken). Teoretiskt kan jag gå dit och fundera på 19000 olika beställningar att göra. Om jag funderar en sekund på varje alternativ går det över fem timmar innan jag kan komma till skott.
Artikeln fortsätter om det ökande val-kaoset i dagens värld:
Similar proliferations of alternatives have occurred with television channels, dating partners, investment options, and in countless other spheres.
Has the proliferation of choice uniformly made life easier and better? Possibly not. Consumer behavior scientists long have observed that consumers feel frustrated and overwhelmed with the intense information demands that accompany large assortments … consumers who faced 24 options, as opposed to 6 options, were less willing to decide to buy anything at all, and those who did buy were less satisfied with their purchase. Such findings suggest that choice, to the extent that it requires greater decision making among options, can become burdensome and ultimately counterproductive.
En nationalekonom med lite konsumtionsteori i bakfickan skulle här peka på marginaleffekten. Finns det lite varor att konsumera och behovet känns stort och verkligt är det trevligt att konsumera, men står man i en flod av varor samtidigt som många av dem inte uppfyller några djupare behov i ens liv, eller kanske känns meningslösa, finns det ju inga positiva effekter kvar av att handla mer. Däremot negativa sådana, vilket den här artikeln handlar om.
Här kommer ett problem upp, positivt eller negativt beroende av utgångspunkt. Skall konsumtionströtthet tas som fakta och handlandet få plana ut, eller skall folk fås att köpa ändå? De ekonomiska följdverkningarna kan ju bli att lugnare efterfrågan och sjunkande tillväxt vilket brukar ses som recession om det pågår två kvartal i rad. Och då blir företag, börs och politiker nervösa. Dessutom riskerar många människor arbetslöshet. Den omedelbara reflexen i det läget torde vara att försöka jaga på folk att konsumera igen - trots att vi vet att jordklotet inte riktigt räcker till för det.
Nå, shop til you drop but why do you drop? Underförstått av lycklig utmattning, men jag tycker mig uppfatta en annan orsak i den här artikeln. När man väljer känner man en eftersträvad frihet och kontroll. Visserligen är den här förmågan att göra överväganden och välja en förutsättning för den mänskliga kulturens utveckling, men det finns också en baksida.
Väljandet är en energikrävande verksamhet, den tröttar ut jaget och kan göra att vi tänker sämre, får sämre omdöme! Det inte bara kostar monetärt utan kostar även på själsligt att ta beslut om vad man skall handla. Genom ett antal experiment tycker sig artikelförfattarna ha kunnat bekräfta detta. När vi har ansträngt oss med alla dessa val har energi gått åt som gör att vi får svårare att fungera senare - det är kostnaden. Vår funktion skadas alltså - medan affärsmännen kammar in våra pengar. (Men det finns väl en del pengar att göra på verksamheter som går ut på att lappa ihop folk som börjar känna sig trasiga på grund av konsumtionssamhällets alla krav.)
Forskningen som nämns i den här artikeln verkar ligga på gränsen till en annan forskningsgren, nämligen neuroekonomi. Men i neuroekonomi använder man nog mer elektronik och hjärnstudier än vad de här psykologerna har gjort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar