Tillbaka till politiken

De stora idéerna är döda skriver Jesper Nilsson i nättidningen Konflikt. Han fortsätter: Det finns inte längre några enkla svar inför mänsklighetens fortsatta emancipation och framåtskridande. Och det är vänsterns fel.

Jespers kritik går ut på att dagens politik blir ett pysslande med småbitar, med isolerade problem, men att ingen helhetssyn finns. Därför kan partipolitik bli vad som helst. Alla kan bli feminister eller miljövänner. Det stämmer delvis, men jag ser frågetecken med resonemanget på slutet.

Han utvecklar resonemanget vidare om vänsterns historiska uppgifter:

… att avmystifiera och förklara vår värld och visa på möjligheter att förändra den. En lång tradition av att försöka förstå relationen mellan arbete och kapital, syd och nord, ekonomi och ideologi, historia och samtid har lett oss till den till synes anspråkslösa men ändå kraftfulla insikten om klassernas kamp som historiens främsta drivkraft. Denna insikt säger oss inte bara att en annan värld är möjlig utan också att denna värld är omöjlig.

En sådan insikt riskerar dock att gå förlorad när vi ger oss in i det postpolitiska pusslet. Istället börjar vi anamma en mystifierande bild av vår omvärld. En bild som talar om för oss att vi måste anpassa oss efter verkligheten istället för att tvärtom aktivt forma vår värld – detta annars så självklara val. Politiken får då en bevarande funktion istället för en förändrande.

Men detta är ju inte nödvändigt om man följer en gammal trist marx-inspirerad linje, nämligen att förklara världen för att kunna förändra den. Det gäller bland annat att studera hur produktivkrafternas utveckling frambringar alltfler möjligheter att göra om samhället till något mycket bättre.

Det är just detta som jag anser vara vänsterns (i bred mening) svaga punkt: visserligen driver man duktigt olika sorters kampanjer, men man saknar grepp på den tekniska och vetenskapliga revolution som tillsammans med ett antal kriser (ekonomi, miljö) skapar förutsättningarna för en radikal förnyelse. Vad som saknas är politiska rörelser som tar tag i dessa revolutioner och ställer dem i flertalets tjänst. Rörelser som får en verkligt förändrande funktion. Det kan till och med bli så att dagens vänster bara står där och glor och inte ens fattar vad som håller på att hända, och det kanske ändå genomförs av andra därför att Marx' schema är korrekt!

Bara för att världen ändras behöver den inte gå under. Det var en intressant artikel av Alf Hornborg i Dagens Nyheter igår om den saken. Visserligen säckar imperier och hela samhällssystem ihop, men ur bitarna kommer något nytt fram. Vill man vara i framkanten av den rörelsen är det inte nog med att oja sig över att saker är dåliga idag eller var ännu sämre igår, utan att hitta de positiva drag i utvecklingen som vi kan ta tag i och kanske göra saker bättre imorgon. Men det är knappast något man hittar på ordinära vänsterbloggar.

Den som sitter vid en dator och läser det här deltar i den kommunikationsrevolution som gör framtiden möjligt. Vare sig han/hon förstår det eller ej.