Vem skall man tro på?

Här är några klipp från DN:s pdf-upplaga idag (jag vet inte om texten finns i nätupplagan, nyss hittade jag den inte där).

Pernod Ricard diskuterade ett eventuellt köp av V & S redan med den socialdemokratiska regeringen. Företaget fi ck 2004 en intresseförfrågan från den dåvarande svenska regeringen, uppger vd Pierre Pringuet.

– Vi blev tillfrågade om vi var intresserade av en möjlig sammanslagning eller ett joint venture. Det var vi, säger han till TT. Det förslag till affärsupplägg som Pernod Ricard presenterade för svenskarna då hade stora likheter med det upplägg som nu är klart. Diskussionerna gick aldrig så långt som till ett konkret bud, men det berodde defi nitivt inte på Pernod Ricard, framhåller Pringuet. ...

NÄR AFFÄREN presenterades i måndags, var socialdemokraternas nuvarande näringspolitiske talesman Tomas Eneroth mycket kritisk till fusionen.

– Den kronjuvelen skulle man behålla i Sverige, sade han till DN Ekonomi. Leif Pagrotsky (s) som var näringsminister under större delen av 2004 förnekar dock uppgiften från Pringuet. – För den period som jag var med kan jag säga att så var det helt enkelt inte, säger han till TT.

Jaha, vem skall man tro på? Att socialdemokraterna inte försökt göra den affären själva, eller att det hänt något när Pagrotsky inte var med? Vad har olika parter, som den franske chefen, för motiv att tala sanning/osanning? Det här blir en sådan där källkritisk fråga som man skulle kunna dra på ett historikerseminarium. Om fransosen misstänker att det kan bli bråk med oppositionen i Sverige kanske han vill stämma i bäcken genom att påstå att den faktiskt varit framme med ett liknande bud själv tidigare. Skulle han våga göra det om det inte finns någon dokumentation att visa fram om någon kräver papperen på bordet?

Vad man än tycker om eldvatten i största allmänhet är det en tvivelaktig historia att sälja synnerligen vinstgivande företag i allmän ägo, såvida man inte har hemlig information om att de kommer att konkursa om några år eller så. Men det tror jag ingen har. Drinkarna utgör en säker marknad. För åtminstone vänsterpartiet borde det vara angeläget att få fram vad förra regeringen verkligen gjorde. Det skulle klargöra ytterligare vad det är för folk man vill fortsätta att samarbeta med. Fast egentligen finns en del svar redan. Jag saxar ytterligare ur pdf-upplagan, men nu är det samme Eneroth som uttalar sig om Posten:

– Jag tror att ett samgående kan vara bra och trygga Postens verksamhet, men jag vänder mig emot Maud Olofssons tanke på en börsintroduktion, säger näringspolitiske talesmannen Tomas Eneroth.

Han understryker att Posten är en viktig del i ett lands infrastruktur och därför är ett statligt ägande viktigt.

Vid ett maktskifte 2010, vad gör ni då med Posten?

– Vi ser att det finns starka skäl till att ha ett statligt engagemang. Ska vi utveckla postverksamheten i hela landet måste det vara så, därför är vi kritiska till en börsintroduktion, säger Eneroth.

Hur agera i regeringsställning?

– Det kan jag inte svara på i dag, men vår position är känd och vi har tydligt sagt att vi ska ha ett statligt ägande. Det blir hypotetiskt att uttala sig om det nu, säger Tomas Eneroth.

Vi kan väl säga att en socialdemokratisk regering 2010 bara den är "hypotetisk" på grund av partiledningens lama agerande. Eneroths svar är så luddigt att det knappast säger någonting. Här skulle faktiskt vänstern kunna visa på ett alternativ i svensk politik genom att klart tala om nationaliseringar och återförstatliganden som en möjlig linje. Även om en del verkar tro motsatsen är det faktiskt demokratiskt både möjligt och tillåtligt att förespråka sådana åtgärder. Jag har tidigare någonstans skrivit att det är personal, resurser och regler som är viktiga för alla företag, och det är helt möjligt att föreslå att samhällsviktiga företag tas över offentligt och sköts maximalt väl enlighet med dessa tre grundbultar. ("Regler" innefattar "demokrati" för den som funderar över det.)