Hitzbollah - solklar vinnare

Så har Syriens och Irans skyddsling, tillika Israels svåraste fiende och USA-presidenten George Bushs hatobjekt, vunnit ännu en grandios politisk triumf. Det gör sannerligen inte Mellanöstern till en säkrare plats.

... skriver Per Jönsson (P. Jöns) på Dagens Nyheters ledarsida. Av någon anledning saknas den rätt stora del av den libanesiska befolkningen som stödjer oppositionen i den här listan. Triumfen tillhör ju även dessa människor. Utan dem vore Hitzbollah en grupp utan betydelse.

Nu måste DN såväl på nyhets- som ledarplats (på båda ställena med rätt lång fördröjning) bekräfta att Hitzbollah står som solklar vinnare:

Mest iögonenfallande genom att man nu efter 18 månaders bojkott återinträder i en samlingsregering med 11 av 30 ministerposter – och till råga på allt får vetorätt över alla regeringsbeslut.

Varför skulle detta göra den där delen av världen mindre säkrare? Under föregående krig visade det sig att libaneserna kunde försvara sig med den äran. Förmågan har säkert inte sjunkit sedan dess. Med det här arrangemanget minskar risken att vissa delar av omvärlden inbillar sig att man kan splittra Libanon och inleda ett nytt angrepp. Man kan bara drömma om en liten snabb och lätt och (för den egna sidan) smärtfri operation. Priset för ett angrepp kan bedömas så högt att man helt enkelt avstår. Samma filosofi som det gamla svenska invasionsförsvaret (saligt i åminnelse!) byggde på.

Det intressanta är också att striderna för några veckor sedan utlöstes av försök att försvaga oppositionen till förmån för den "västvänliga" regimen, men att detta ledde till en totalkrasch för kuppmakarna själva. "Den som gräver en grop för andra ...". Att Hitzbollah förstärkts ytterligare beror dels av rörelsens egna kvaliteter, men man har ju också hjälp av motståndarnas beteende.

Taffligheten i kuppförsöket kan tyda på djupare problem på USA:s och Israels sida - att politikmakarna där helt enkelt får allt svårare att orientera sig i tillvaron. De gamla tumreglerna gäller inte längre. Visserligen finns det sekteristiska politiker i Libanon som går att köpa upp, men inte i sådan kvantiteter och med sådant inflytande att det hjälper längre, och det bör man ha begripit. Den misslyckade kuppen mot Hitzbollah borde leda till djup självkritik hos de instanser i Israel och USA som på olika sätt var inblandade och tryckte på för att få den libanesiska regeringen att göra jobbet. (Jag utgår från att de libanesiska politikerna själva begrep att det här nog egentligen var ett för riskabelt företag.)

Risken nu kanske inte är att ledarna för USA och Israel tänker klart och gör missbedömningar ändå, utan att de blir så förvirrade eller desperata över att omvärlden inte lyder deras förhoppningar att de tar till fullkomligt desperata åtgärder och sätter igång någon sorts ragnarök i västra Asien. Bushs sista månader i Vita huset kan bli farliga.

De som har kritiska funderingar om politisk islam kan konstatera att med sådana vänner som USA och Israel behöver man inga fiender, om du förstår vad jag menar.