Paul Craig Roberts - "USA är i en omöjlig situation"

På Pierre Gillys blog finns en intressant intervju med en gosse som uppenbarligen vandrat en lång väg.

Paul Craig Roberts var länge en tungviktare. Först som biträdande finansminster i Ronald Reagans regering, sedan som redaktör och skribent i affärspressen. Idag har Roberts så obekväma åsikter att han mest blir publicerad i alternativa medier.

När man läser den här intervjun förstår man varför han inte är populär hos de härskande i USA. En man som påstår att USA kommer att vara ett Tredjevärldenland om 16 år lär inte bli populär bland de flaggviftande clownerna därborta. Dessutom får man veta en del av bakgrunden till att stora media i USA är så anpassliga och fega mot den politiska makten. En annan intressant aspekt är att Sovjets sammanbrott och Kinas övergång till kapitalism faktiskt har negativa aspekter för USA (kan man tala om en Pyrrhus-seger kanske?). Det här blir det enda citatet från intervjun med Roberts, läs resten själv! (Den sista kursiveringen har jag lagt till, jag gillar den här upptuktelsen av nationalekonomerna!)

Ekonomer kan inte tänka utanför ramarna. De är dogmatiska, deras forskningsanslag kommer mest från multinationella företag så de kan inte erkänna att det är något fel på globaliseringen. Det är därför de skyller på Kina och säger att problem skulle lösas om Renminbin släpptes fri. De tror att handelsunderskottet med Kina skulle försvinna då, men det kommer det inte hända. Hälften av det vi importerar från Kina kommer från amerikanska företag som har utlokaliserat sin verksamhet dit. Det ligger inte i deras intresse att Renminbins värde går upp, så de lobbar emot det.

USA:s problem började när kommunismen gick under runt 1990 och internet vuxit till sig. Detta gjorde en gigantisk mängd med arbetskraft tillgänglig för kapitalet i den industrialiserade världen. ... Tidigare hade företag omlokaliserat i mindre utsträckning till Taiwan och Sydkorea. Nu hade man plötsligt hundratals miljoner arbetare att välja mellan som bara kostade en bråkdel av arbetarna i USA. ...

Det här utvecklingen är en stor utmaning för ekonomisk teori för den kopplar loss företagens vinster från samhällets utveckling. Grundantagandet i ekonomi är att sökandet efter vinster gynnar hela samhället. Det leder till en effektiv resurallokering, heter det. Men det fungerar inte längre. Amerikanska företag låtsas att det här är frihandel, men det är det inte. Vi har bara slutat att göra saker här, nu gör vi dem i Kina.

Imperier kan försvinna snabbt. En del skarpsynta iakttagare noterar att systemet fungerar allt sämre medan de arroganta härskarna blåser på som vanligt - tills det hela slutar med en jättekrasch. Med tanke på detta borde det vara lämpligt att fundera på hur man skall hålla USA på minst armslängds avstånd för att inte drabbas för hårt när det krisar ned sig ordentligt därborta.