Det var förr i tiden det

Ibland minns jag hur det var förr. När man gick i skolan och det då och då kom dit någon från Sparbanken och man kunde spara en krona eller så. Det skrevs in i en bankbok med grå pärm. På det viset tänkte man väl sig att barnen skulle lära sig hur nyttigt det var att spara för framtiden. Sparsamhet och arbetsamhet var de -samheter som skulle ge oss ett bättre liv.

Då fanns Stockholms Sparbank. Dess symbol var verkligen hållfast, det var en ek (Quercus robur på latin). Här var en bank man kunde lita på, med kunnigt folk bakom disken som inte slarvade med folks pengar! Inte så storvulet och fantastiskt, men säkert i alla fall. Rotfast som en jättelik och urstark ek!

Jaja, tiden gick, det fanns en tid när folk slutade spara men tyckte det var jättesmart att skuldsätta sig därför att skuldräntor var avdragsgilla när det var så dags att deklarera årets inkomster. Dessutom gjorde inflationen lånen billigare att betala tillbaka. En ny sorts folk invanderade bankvärlden, pengar östes ut till kreti och pleti utan större eftertankar och den gamla trygga symbolen byttes ut mot något som vissa kritiker mer tyckte såg ut som en sladdrig gummihandske. Och så kom kraschen när man undrade om ens besparingar på Sparbanken gått upp i rök ... .

För att göra historien kort: det fanns en annan trygg och tråkig gammal bank som hette Jordbrukskassan, och den höll på att gå på öronen i kraschen den också. Nya kvastar hade väl varit inne och sopat där också. I stället för små trygga lån till folk på landet så blev det andra tag. Staten vräkte in pengar i banksystemet för att rädda inte bara de här två utan hela gänget av glada spekulanter (de pengarna har man inte fått igen) men under resans gång slogs de två gamla småfolksbankerna ihop.

Idag heter etablissemanget Swedbank. Det stod en del om den i DN i samband med krisen i Baltikum. Swedbank och SEB är stora därborta, tillsammans svarar de för huvudparten av bankverksamheten i Baltikum. Tiotals procent av deras intäkter kommer därifrån. Om Estland får frossa bör det utlösa åtminstone en del obehagliga rysningar i Sverige.

Vad hände - var det möjligen så att de obotliga optimisterna åter ockuperade bankens styrelserum och i likhet med Karl XII nere i Kungsträdgården pekade mot öster och utropade: "Där ska vi skära guld med täljkniv!" Det gick illa för Kalle dussin, och det är frågan om bankerna klarar sig undan med blotta förskräckelsen den här gången eller om det blir ett nytt Poltava. Fast det är väl för mycket att hoppas på att ansvariga transporteras bort till det inre av Ryssland för ett årtionde eller så.