Unlike national markets, which tend to be supported by domestic regulatory and political institutions, global markets are only "weakly embedded".
There is no global anti-trust authority, no global lender of last resort, no global regulator, no global safety nets, and, of course, no global democracy. In other words, global markets suffer from weak governance, and therefore from weak popular legitimacy.
Just frånvaron av en övergripande, styrande makt är det som liberaler av det anarkistiska slaget eftersträvar. Allt skall bara rulla på av sig själv. Det blir i själva verket bäst om ingen försöker styra utvecklingen för då blir det bara fel tror de. Men när detta förhållande framträder i den globaliserade världen ryggar folk i gemen tillbaka med förskräckelse. Det kan vara så att många människor inte vill bli utsatta för krafter man inte kan göra något åt. Och vem tycker det är konstigt? För i själva verket finns det ansvariga personer och grupper, men just på globaliseringsfältet är ansvaret väldigt outvecklat.
Rodrik räknar upp ett antal ekonomer (inte bara Stiglitz) som stödjer globalisering men inte som det ser ut nu. Det oreglerade fältet måste på något sätt regleras och få legitimitet. Frågan är naturligtvis demokratisk - i det rådande kaoset kan väldigt tvivelaktiga intressen (som inte är det minsta liberala) operera och ställa till stora skador. Och ju mer skador, desto större blir motståndet mot globaliseringen.
Man får förmoda att den nya recession som nu verkar ha brutit ut kommer att öka motståndet ytterligare och att nationella politiker kommer att bli mer nationella för att behålla stödet hos sina väljare. Det kan innebära att även goda sidor av globalisering (eller om vi skall säga internationell handel och investeringar) drabbas av inskränkningar.
Jo liberaler och deras förespråkare, de stora multinationella företagens VD:ar, har en stor förmåga att begå systemharakiri. Det sorgliga är att deras harkiri drabbar så många oskyldiga och flitigt arbetande människor.
SvaraRaderaTotal frihet för kapitalet på oreglerade marknader har en tendens att skapa eländen, av alla upptänkliga slag.
Vill man ha oreglerad markand så måste man göra sig av med centralbankernas makt, och det har jag faktiskt inte stött på så många ekonomer som stödjer...
SvaraRaderaI den globala ekonomin finns ingen "sista instans" i form av exempelvis en övernationell centralbank. Jag tror det är centralt i Rodriks resonemang. De "oberoende" centralbankerna är ju nationella eller som mest gemensamma för ett mindre antal länder (som i EU). I och med att USA är i utförsbacken kan inte heller Fed spela rollen av någon sorts inofficiell världsbank. Den riktiga Världsbanken och IMF håller också på att tappa klorna.
SvaraRadera