En jätteutredning?

Har funderat lite på en artikel av Göran Greider i Dagens Nyheter idag. Den finns tydligen ännu inte i nätupplagan. Problemet är om man kan avveckla tillväxtsamhället utan att det leder till arbetslöshet och svåra sociala problem. Finns det något i Keynes' krisbekämpningsrecept från trettiotalet som kan tillämpas medan man samtidigt växlar in samhället på ett nytt spår? Greiders slutkläm lyder som följer:

Låg tillväxt och minskande konsumtion innebär i praktiken, så som våra samhällen ser ut, inget annat än hög arbetslöshet och jag vet vilka som drabbas av det: de som redan ligger illa till, de lågkonsumerande människor som i dag gör långt mer för miljön än alla välbeställda som köper utsläppsrätter i julklapp.

SÅ MYCKET ÄR KLART att kärnan i Keynes analys bör bevaras: det viktiga är att utjämna konjunkturcykler, så att djupa kriser – liksom överhettade tillstånd – motverkas. Samhällen i ekonomisk chock är livsfarliga. Men ingen har egentligen på allvar funderat över hur ett intelligent övergångsprogram – ens utopiskt – skulle kunna se ut, där social trygghet går hand i hand med ett långsamt farväl till tillväxtekonomin. Redan nu märks det att klimatfrågorna åter är på väg ner i källarvåningen när de gamla vanliga ekonomerna vädrar morgonluft. Så vad bör göras?

Jag föreslår en gigantisk statlig utredning – en alternativ långtidsutredning – där alla tänkbara konsekvenser av en övergång från tanklös tillväxtekonomi till hållbar ekonomi vädras och analyseras. Vad är realistiskt? Vad är möjligt? Kan också tillväxt fördelas mellan den rika världen och den ännu fattiga? Är jämlikhetens nyckel också grön? Men jag fruktar att nu, när krisen närmar sig, kommer tänkandet att smalna av ytterligare och inga offi ciella klockor visar sanningens minut.

En enorm offentlig utredning för byte av samhällssystem föreslås alltså. Efter Första världskriget kom de då ännu ganska revolutionära vänstersocialisterna i Sverige så långt att de ville ha en statlig utredning om socialism. Och sedan blev det inte mer om det.

I dag är läget annorlunda på en massa sätt. Det finns andra möjligheter. Jag undrar om inte detta skulle vara möjligt att tjuvstarta som ett vänsterprojekt: att människor som är intresserade av framtidsfrågor sätter igång att samarbeta över organisationsgränserna med konkreta problem (energi, jord- och skogsbruk och stadsbyggnadsfrågor samt kommunikationer ligger nära till hands gissar jag, liksom arbetsmarknad, skola och hälsovård, forskning och industripolitik). Helt enkelt att vänsterfolk som menar allvar med att vara vänster spolar sällskapslivet i hbt-lägret och börjar syssla med något allvarligt syftande igen - det vore verkligen på tiden! Om ledarna för alla mindre och större vänstergrupper tror att de inte har något ansvar för att det inte blir något gjort i den här saken må de vara ledare, men knappast vänster.