Inte ny, men tydligare världsordning kanske?

Vad betyder de här fyrkanterna? - Förklaring kommer längre ner!

"Nu är vi på väg in i en ny världsordning. Nygammal." skriver analyskillen Wolfgang Hansson i Aftonbladet. Bloggen Det progressiva USA skriver att "Vi befinner oss plötsligt i en helt ny värld". No Cold War, but Big Chill Over Georgia skriver New York Times.

Jag antar att världen nu överflödar av sådana påståenden. Är det en gammal värld, en nygammal, eller en helt ny som uppträder i och med att de georgiska stridstupparna fick något hårt i skallen? Det finns ju en glidning mellan de olika begreppen som inte är helt oväsentlig.

Hur än nostalgiska gamlingar ser bakåt kommer inte det kalla krig som många av oss växte upp med att upprepas - konflikterna kommer att se annorlunda ut (även om liken är sig lika). Men det kanske finns en annan tendens, viktigare än eventuella återfall i kalltkrigs-beteende att hålla ögonen på.

Hur såg världen ut för 30-40 år sedan? Man kan åskådliggöra den genom att helt enkelt rita en fyrkant och dra ett vertikalt streck genom fyrkanten. Och därmed har vi det östliga lägret och det västliga lägret, två block som stred om världsherravälde. För säkerhets skull har jag lagt in färgerna rött & blått för att ingen skall missa budskapet.

Hur är det idag? Gör förslagsvis samma ruta igen, men med ett horisontellt tvärstreck som delar rutan i två mycket olika delar. I den första skissen handlade det om stater som stod mot varandra. Nu är det inte stater utan klasser. Och här vill jag hänvisa till en recension i DN och till en artikel idag som jag tror inte finns ute på nätet ännu. Det hela handlar om en bok som heter Superclass vilken behandlar en liten grupp av oerhört rika personer som finns här på vår Jord. Några tusen personer med förmögenheter större än vad miljarder av deras medmänniskor har. De lever i sin egen värld de där figurerna:

Det allra översta inkomstskiktet har blivit luftburet, lyft sig över den övriga befolkningen och nationernas gränser.

... skriver Kay Glans i dagens artikel (Rik är fri, men hur länge?). Titta på de här artiklarna och kanske boken av David J Rothkopf också om du har möjlighet. Själv lägger jag ut texten om min andra ruta. Den säger helt enkelt att när kapitalismen slagit igenom i Kina och Ryssland, samtidigt som de gamla öst- och västblocken upplösts, blir i stället en annan gammal känd motsättning mycket tydligare än tidigare. Däruppe ovan strecket finns en global överklass bestående av ett litet antal personer, en samling oerhört rika människor som av någon anledning gnäller och klagar och vill bli ännu rikare. Under strecket finns de miljarder som inte är särskilt rika. Kommer de att tolerera den här ordningen, allrahelst som den förefaller leda till allehanda olyckor?

Det här är ingen ny världsordning, men det är en renodling av en modell som faktiskt känns igen från den skiss som Marx och Engels gjorde i Kommunistiska Manifestet. Mot en liten globaliserad överklass står ett enormt globalt proletariat. Här är ett rätt långt utsnitt från Glans' artikel att fundera över:

FÖR ETT PAR ÅR SEDAN SKREV Ajay Kapur vid finansbolaget Citigroup en rapport i vilken han karaktäriserade de anglosaxiska länderna som ”plutonomier”. Han och hans kolleger blev chockade när de upptäckte exakt hur betydelsefulla de rika hade blivit när det gällde inkomster, välstånd och konsumtion i USA.

I en plutonomi är inkomster och konsumtion väsentligen en angelägenhet för den översta procenten, resten står för en häpnadsväckande liten del av den nationella kakan. Kapurs slutsats: Investera i företag som tillverkar lyxartiklar.

Plutonomier finns huvudsakligen i den anglosaxiska sfären och har funnits tidigare i historien, i USA till exempel på 20-talet. De tycks drivas fram av en kombination av politiker som gynnar kapitalet, stora tekniska omvälvningar och finansiella innovationer. Sådana välståndsvågor medför en enorm komplexitet i ekonomin,
som utnyttjas bäst av rika. Helt klart är att den nuvarande plutokratin i USA har gynnats av skattesänkningarna sedan 80-talet och den tekniska utvecklingen, som tycks skapa en vinnaren-tarallt-marknad – små skillnader i kompetens eller kvalitet ger enorma differenser i finansiella belöningar.
...
Det är ett utpräglat klassamhälle; de allra rikaste sätter press på de andra att hänga med, och Richistans invånare är anmärkningsvärt skuldsatta. Hur aparta de än kan te sig, sätter de press på det amerikanska samhället i stort och detta är en väsentlig orsak till att amerikanerna konsumerar över sina tillgångar
...
AJAY KAPUR VARNAR FÖR ATT det förr eller senare blir en backlash. Plutonomier tolereras så länge övriga invånare tror att de själva har möjlighet att nå detta skikt eller substantiellt få del av dess välstånd. Det är väl just tvivel på detta som blivit skönjbart de senaste åren. Enligt en opinionsundersökning i våras av FT/Harris är den allmänna opinionen i USA, Europa och Asien slående överens om att klyftan
mellan rika och fattiga har blivit för stor, och superklassen har blivit en laddad politisk fråga. Det tycks vara upplagt för en vänstervåg, ett försök att tvinga ner de luftburna eliterna på marken och få dem att dela med sig av sitt välstånd.

Om inte vänstern i Sverige vore så förbannat fixerad vid hbt skulle den ta tag i den här frågan för den är en av de stora framöver. Fortsatt aggressivitet från vissa stormakter kan röra till bilden genom krig och elände, men jag tror att just den globala motsättningen mellan arbete och kapital håller på att renodlas till en av de stora frågorna nu. Den kan länkas ihop med miljö- och resurskriserna och bli riktigt explosiv. Kanske. På tal om böcker som jag inte läst så finns det en kille som heter Florida och som har skrivit om "den kreativa klassen". Den uppgår till åtskilliga tiotals procent av befolkningen. Antag att 40% av Jorden befolkning är "kreativ" så skulle det innebära att bortåt 2½ miljard smartskallar skulle kunna överlista den lilla promilleklicken av superrika på nolltid bara man beslutar sig för att komma igång. Och då är det slut med plutonomierna!