I föregående inlägg antydde jag en viss tveksamhet vad det gäller "anonyma källor". Här fortsätts lite mer på det temat. Utgångspunkt är nu en artikel i HuffPost som spinner på en sak som nyligen blivit aktuell igen efter år av tystnad - du kanske minns attackerna med mjältbrandsbakterier (anthrax) i USA år 2001? Några människor dog, men någon lösning på vad som hänt kom aldrig fram. Den här ruggiga bakterien ser ut som vitt pulver. Givetvis skickade folk med konstigt skämtlynne brev och paket med "vitt pulver" hit och dit för att öka kaoset.
Jag har ibland funderat på om man kom fram till något. För några dagar sedan kom beskedet att en misstänkt forskare med rätt kunskaper samt kufiska idéer begått självmord just innan han skulle arresteras. Det verkar som fallet kanske är löst. Men nu kommer en ny debatt. 2001 spreds via mediabolaget ABC uppgifter från flera "anonyma källor" om att Irak var ansvarigt för mjältbrandsterrorn. Om det i själva verket var en inhemsk knäppgök som spred bakterierna är det ju uppenbart att "källorna" antingen inte fanns, var totalt oinformerade själva, eller helt enkelt ljög. Det förefaller som en del folk i USA vill tro på det sista alternativet, och det är föreståeligt. Sagor om "massförstörelsevapen" ingick ju i propagandakriget som sedan ledde till det verkliga Irakkriget. Det finns anledning att vara misstänksam.
Hur löser man problemet med "källor" som i själva verket sysslar med desinformation, alltså sprider medvetna lögner för att uppnå politiska eller kommersiella syften? Det är ju en hederssak för journalister att skydda sina källor, men gäller det alltid?
Lösningen som vissa förespråkar är att skyddet inte gäller för lögnare. Om en källa avslöjas som medvetet lögnaktig skall denne avslöjas, hängas ut. Därför riktas nu krav mot ABC att de redovisar var de fick underlaget till sina påståenden om irakiskt ursprung för de bakterier som i själva verket spreds av en amerikansk tokskalle. Spontant tycker jag tanken verkar ganska bra, men jag undrar vad journalister som sitter med sina "kontakter" hos olika myndigheter eller företag tycker om det. Man kanske missar såväl goda historier som trevliga bjudmiddagar om man punkterar lögnarna?
En infödd Söderbo vid namn Björn sitter i sitt Stockholms-ide och brummar och tänker om politik och samhälle, konst och litteratur, vetenskap, natur och filosofi. Och lite annat också, när andan faller på.
Det verkar vara en bra idé att skyddet inte skall gälla lögnare. Att det var lögn får väl faställas i domstol. Journalister och tipsare skulle bli försiktigare, och falska "nyheter" och rykten som sprids i kommersiellt intresse skulle kunna beivras. Jag tror för övrigt att det skulle vara effektivt att i större utsträckning "hänga ut" missdådare. De som fälls för utpressning och övergrepp i rättssak skulle t.ex. få svårt att "jobba" om namn, adress och bild spreds ut.
SvaraRaderaJa, "bad boys work in silence" som det hette i någon rap-låt. Det är klart att det kommer att finnas knepiga gränsfall, men kan man få bort de värsta fallen av falska "tipsare" är en hel del vunnet.
SvaraRadera