- Muslimerna kunde, till skillnad mot korsfararna, inte bygga stabila stater. Korsfararna kunde växla härskare utan att hela bygget riskerade att falla samman när högste chefen dog och folk drabbade ihop om arvet. Den kristne kungen kunde inte upphäva beslut som hans råd av riddare tagit, detta till skillnad mot godtycket hos den muslimske härskaren.
- Det fanns principer för fri- och rättigheter, inklusive respekt för äganderätt, hos korsfararna som saknades hos de muslimska härskarna. En sådan stabilitet och garantier mot godtycke bör ha varit fördelaktig för den allmänna utvecklingen.
- Medan den muslimska civilisationen var av högsta klass under korstågstiden kom den att stanna i utvecklingen. I stället var det européerna som tog över och vidareutvecklade den lärdom som fanns hos araberna. Araberna var å sin sida inte intresserade av att lära sig något från européerna.
Den sista punkten torde visa på det verkligt stora problemet i den arabiska världen - man ställde sig helt enkelt vid sidan av medan Europa traskade på. Västerlänningar lärde sig arabiska för att kunna ta över klassisk lärdom som araberna i sin tur hade fått från grekerna, men det fanns ingen vilja hos de arabiska lärde att studera europeiska språk för att ta in ny lärdom. Och det var ödeläggande på sikt. Visserligen krossades Konungariket Jerusalem och andra korsfararstater under medeltiden, men 400-500 år senare kom västerlänningarna tillbaka, starkare än någonsin. Och detta har fortsatt in i våra dagar.
Har du läst Jared Diamonds bok "Vete, vapen och virus"? Den ger inte svar till dina funderinger, men däremot en extra dimension.
SvaraRaderaNej, den har jag inte läst, men jag tror jag har en aning om dess innehåll eller allmänna idé i alla fall.
SvaraRaderaArabvärlden låg för nära Europa för att överföring av sjukdomar skulle få samma katastrofala karaktär som när europeiska baciller slog ner i Amerika, men produktionsteknik inklusive vapenteknologi slog ju knock-out på araberna och Tredje världen i stort.
Man får lägga ihop ett antal faktorer för att få en bra förklaring på varför arabvärlden är i skakigt tillstånd. Maalouf gav en del, uttolkare som Diamond andra. Så du har rätt om det där med extra dimensioner.
Å andra sidan verkar Indien klara sig ganska bra, trots lika "dåliga" traditioner. Även där var det offentliga ett tillhåll för maffiabossar som plundrade utan större intresse för allmänheten och vars maktsfärer ofta föll samman när de dog.
SvaraRaderaKanske ska man finna förklaringen närmare i tiden. I Indien organiserades en antikolonial rörelse som kämpade i två generationer innan den blev statsbärande, och med nödvändighet måste organisera sig demokratiskt och massmobilisera. I arabvärlden fanns inget sådant, med möjligt undantag för Egypten, där rörelsenå andra sidan slogs ner i slutet av 40-talet, så att militären kunde ta över rollen som nationens företrädare.
Jag tror att det är samma skäl till att hela Afrika är i så dåligt skick. Det som fanns där av självständighetsrörelser var oerhört ytligt - små kotterier av studenter med europeisk utbildning, som lätt och behändigt fick statsmakten serverad på fat och snabbt utvecklades till privilegierad överhet.
Flera arabstater har detta gemensamt med många stater i Afrika: de är politiska enheter som uppkommit genom att kolonialmakter har dragit streck på kartan utan så mycket hänsyn till lokala önskemål. Innanför strecken har det inte funnits tillräckligt med hållbara institutioner för att bilda stabila stater. När folk känner mer lojalitet till sin klan eller stam än till staten de bor i blir det svårt att skapa något varaktigt.
SvaraRaderaIndien är ju en "mjuk" stat enligt Gunnar Myrdals definition. Klarar av att spränga atombomber men inte att ta hand om fattigdomen hos bortåt 800 miljoner av sina medborgare.
"Klarar inte av att ta hand om fattigdomen".. Kanske det... Men om man jämför med hur det var när engelsmännen lämnade har det skett fantastiska framsteg. Och framför allt finns en politisk kultur där bönderna deltar för fullt - se t.ex. Gail Omvedts böcker i ämnet. Vilket förstås är skälet till framstegen.
SvaraRaderaEtt annat skäl till den arabiska eländigheten är förstås oljan. Om ett land har stora naturtillgångar finns inget skäl att satsa på människorna. Eliterna överlever ändå.
Jag är inte så bra inläst på Indien (heller), men för inte så länge sedan noterade jag uppgifter om att 77% var extremt fattiga och att på en del ställen var läget värre än i Afrika. Jag fick intrycket att framstegen gäller en ganska liten del av befolkningen.
SvaraRaderaFast å andra sidan lärde sig araberna en del från det gamla Grekland. Där har vi snarare att göra med påverkan åt båda hållen.
SvaraRadera... och den grekiska lärdomen baserades på kunskaper som man tagit över från västra Asien och Egypten, och kanske en del från Indien också. Så intellektuell utveckling verkar må bra av lite kunskapsresor då och då! Det är ju ett intressant ämne att fundera på: varför stagnerar kunskapstörsten på ett ställe medan den växer till sig på ett annat?
SvaraRadera