Det finns några album med fotografier från gamla tider i min ägo. Nu scannar jag bilderna och funderar på vilka människor och situationer som finns där. En del känner jag igen eller har fått berättat för mig, en del är mysterier - som flickan här ovan. Det kan vara någon som var ung på 1920-talet, men vem är det? - Ingen aning.
Jag funderade under de sista åren när min mor levde på om jag skulle föreslå henne att vi skulle gå igenom de gamla fotografierna och skriva upp vad det var för människor där. Det var ju hon som hade satt in bilderna i pärmarna en gång i tiden. Men det fanns en sak som höll emot. När man kommer med den frågan säger man i praktiken: "Du har nog inte så lång tid kvar, så vi kanske kan titta igen det här innan ... ?" Och det känns ju inte så roligt.
Men en hel del folk på bilderna kan jag identifiera i alla fall, och det är ju roligt!
Jag hade precis samma känsla. Och snart är det vår tur att försvinna in i skuggorna och någon ska sitta med ett foto och undra...
SvaraRaderaMan kan ju i alla fall samla ihop alla foton av sig själv och skriva "jag" på baksidan!
SvaraRaderaTvärtom skulle jag säga som är inbiten släktforskare. Många gånger sitter de "äldre" och bara väntar på att någon vill höra deras historia. Då är ett album eller endast ett foto en bra starthjälp. De jag har pratat med har delat med sig av sina minnen i flera timmar och jag har varit välkommen tillbaka.
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaTyvärr dog de flesta i de äldre generationerna innan jag ens var född. Det underlättar ju inte saken ... . Men rent principiellt håller jag med om vad du skriver, även jag har ju släktforskat en hel del under årens lopp.
SvaraRadera