Ondska? Nja ...?

I Aftonlövet skriver Jan Myrdal om Afghanistan. Han reste ju där redan i slutet av femtiotalet och skrev om det i Kulturers korsväg - en av de första böckerna jag läste när det blev dags att kliva upp på bibliotekets vuxenavdelning och börja låna där för många år sedan. Var det 1965? Bakgrundskunskaperna är det alltså inte mycket att klaga på. (Man kan ju däremot klaga på mupp-nivån hos vissa av kommentarerna till hans artikel!)

Artikeln kommer rätt i tiden. De senaste dagarna har svenskar beskjutits, okänt av vem eller vilka. "Säkerhetsläget" påstås "försämras" i allt större delar av Afghanistan. Det är osäkert om presidentval kan hållas och folk i allmänhet verkar inte glada över mängden dödade civilpersoner. De som är glada över ockupationsstyrkorna verkar heller inte vara någon förkrossande majoritet direkt. Som det är varit förut är budskapet klart: "Stick iväg godvilligt, lushundar, annars hjälper vi er på traven!" Samtidigt håller den gamla svenska försvarsmakten slutgiltigt på att avlida för att ersättas av betalda slagskämpar. Sådana som mot ersättning gärna springer omkring i fjärran land på egendomliga uppdrag.

Myrdal skriver:

Till och med en svensk politiker borde inse att man inte kan frälsa folk med k-pist. I synnerhet inte ett folk som i århundraden – ja sedan perserrike och guptavälde – slagits mot varje utländsk ockupant. Om våra politiker blott handlat av okunnighet och inte av ond nykolonial girighet borde de kunnat läsa på.

Här är långa perspektiv: perserriket blev stormakt på 500-talet före vår tideräknings början, och guptariket i norra Indien var stormakt på 200-talet. På den tiden fanns fortfarande avkomlingar efter Alexander den stores grekiska erövrare kvar i Afghanistan och Centralasien. Myrdal fortsätter:

...jag tror inte att dessa demokratispridande nordamerikaner och européer är okunniga. Sådan okunnighet vore otrolig. Det måste vara direkt ondska med i spelet nu som förr. Och girighet.

Det är väl här resonemanget blir lite luddigt hit & dit. Ondska ... och girighet ...

Ondska är en moralisk kategori: man gör fel trots att man vet, eller borde veta, att man handlar på ett felaktigt och skadligt sätt (så uppfattar jag det i alla fall).

Girighet kan kanske vara ondska i den meningen, men jag tror att det faktiskt mer handlar om överdrivet kalkylerande om hur man skall tjäna bäst på en viss handling - med andra ord hur man skall göra mest "rätt". När svenska politiker hänger USA:s världskrigare i rockskörten handlar det om vad man tror att man skall tjäna på. Dels politikerna själva, dels deras uppvaktning av näringslivets män. Vi kan vi få leverera fina bomber exempelvis. Att vanliga oskyldiga människor runtomkring sprängs i bitar spelar ingen roll. Man kan verka lite klädsamt ledsen när media kommer och frågar, men inte bryr sig Reinfeldt eller Sahlin om att några afghanska fattiglappar (eller för all del palestinier, libaneser, irakier eller vad som råkar komma iväg) förvandlas till några blodiga slafsor. Sådant ingår i kalkylen för att "göra rätt".